this fine evening

Egentligen har inte bara eftermiddagen och kvällen utan faktiskt hela dagen varit fin. Arbetsdagen har gått som en invecklad men ändå välkoreograferad dans. Fint samspel med kollegor och bra samtal med elever. Skolans FB-sida har fått över hundra likes på ett dygn och roliga saker finns snart att berätta där. Dessutom har jag nu bara fyra uppsatser kvar att sätta betyg på. Jag hade hunnit alla om jag inte prioriterat att också vara social och allmänt tillgänglig för samtal och hastiga utryckningar. Sist, men verkligen inte minst, lyckades jag verkligen slita mig därifrån vid den tid jag bestämt...

Sa jag att jag älskar ekar?

Väl hemma hann jag göra ett galet snabbröj innan Catharina och Kingsley kom förbi på fika. Kaffe och minsann om det inte fanns vaniljglass i frysen (tack, Ola! ;))! Det blev gott med lite kola- och chokladsås. Som vanligt allvar och gapskratt i skön mix. Inga vildsvin avhandlades men däremot anekdoter från Nigeria och Kosta. Vi satt i köket för dels är vinden lite kall (nordvästan) och dels är altanen lite ogästvänligt just nu.

Nu är kvällen ganska stilla, himlen klart blå och på min teve är ett program om snöleoparder. I morgon är det fredag.

Expecting To Fly - Buffalo Springfield

axa

Jag hann iaf med ett kapitel innan jag somnade...

Fatta ångesten när jag vaknade i morse och upptäckte att där min hjärna brukar bo fanns det nu bara havregrynsgröt. Det ordnade till sig som det brukar, med dusch, lätt make-up och kaffe men det tog ovanligt lång tid och jag lider fortfarande av efterdyningarna av grötmetamorfosen. Jag läser FB men orkar inte riktigt ta in allt där. Dock delade jag en FB-väns uppmaning till folk att kolla sidor de *gillar* innan de gillar dem. Flera i min vänlista har, intet ont anande, gillat en grupp som säger sig stötta polisen i Husby och rentav har lagt upp polisens webbadress men vars admin bl a säger så här: "Vi fördömer kriminalitet och självklart är vi Sverigevänliga - det är friskt att vara nationalist och patriot". 'nuff said.

Sedan hör jag nyheterna och det är Rågsved och Husby och Skogås och whatnot och jag har fortfarande den där känslan att det inte enbart handlar om arga unga mäns (och någon kvinna) med obefintliga framtidsutsikter protester mot ett skitsystem, utanförskap och omöjligheter utan också om ren förstörelselusta. När jag jobbade i förorten brukade en del av killarna säga att det var kul "när man får snutjag". Som en slags chickenrace. Visst - de hade inte mycket annat att roa sig med, kan en tycka. Inte mycket spelade någon roll. Men det fanns, tyvärr, också en hel del offermentalitet och spelande på på denna. Och offerkoftor är missklädsamt på alla. Andra tog vara på sin nya möjlighet till utbildning, engagerade sig i sitt närsamhälle, i idrott, i musik eller andra intressen och gick vidare med sina liv. Någonstans finns ett personligt ansvar också. Eller..?  

Och så en ihjälhackad man i London, då...

Men, som sagt, klickar av havregrynsgröt svävar fortfarande omkring i det svindlande tomrum som är mitt huvud just nu.. Måste nog ha mer kaffe. Nu.

In The Eye Of The Sun - The Doors  

PS. En i Emmajävlaboda boende vän kommenterade på FB att han vid flera tillfällen sett glada (fågeln, alltså... möjligen också glada människor? ;)) i och runt Byn. Najs!

förresten...

BOKA GENAST - om ni inte redan gjort det!

Jag kan väldigt lite om fåglar. Jag kan en del kråkfåglar. Jag gillar kajors låt om hösten. Jag vet att "skata" heter "magpie" på engelska. Kan skilja en domherre från en talgoxe och en gråsparv från en pilfink. Undulat, papegojfåglar, fasaner, svalor och sådant kan jag också. Och orre, tjäder, stork, trana och en del annat. Rätt många, kommer jag på. Jag vet hur rördrommen låter. Storlommen och fiskgjusen. Det verkar som jag kan mest av lite större fåglar.

En ganska stor fågel är gladan. Jag trodde de bara fanns i Skåne (ja, i Sverige, dårå - annars finns de ju lite varstans... till exempel i Indien - en har ju läst Kiplings Djungelboken...). Men idag när jag körde hem från Staun såg jag vad som helt enkelt måste vara en glada strax innan infarten till Emmajävlaboda. Den där stjärten är svår att ta fel på. Har jag rätt vore det kul. Jag gillar dem. Baföratt, liksom.

The Knight - Panta Rei

meh...

Jag kör ner till Karlskrona efter jobbet för att hämta hem modemet och routern. Eftersom jag plötsligt befinner mig i bebyggda trakter passar jag på att köpa färg till helgens målning av altanstomme. När jag sedan hämtar mina saker på Telenors butik får jag veta att det minsann inte var något fel på grejerna. Hm. Jag börjar känna mig misstänksam, tar min vit-blå påse och kör hemåt medan Göran Rosenberg fortsätter läsa ur Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. I höjd med Fur känner jag mig lite seg och stannar till vid sjön, går ur bilen och sträcker på benen en kort stund. Över sjön ligger ett vackert ljus som inte alls låter sig fångas av min mobilkamera. Vilsamt var det i alla fall.

Sedan kör jag vidare. Väl hemma startar jag upp routern och datorerna. Routerns lampor lyser men modemet (pinnen) får ingen kontakt. Den bara blinkar grönt när den ska lysa med ett fast illblått sken. Jobbdatorn säger att den visserligen är ansluten till mitt nätverk men att ingen internetåtkomst finns. Lilla Röda säger att den både är ansluten och att det finns åtkomst. Men när jag försöker öppna någon sida går det ändå inte. Jag tar ur pinnen och sätter den i USB-uttag på Lilla Röda. Den vill inte alls. Känner av pinnen men säger att inget SIM-kort finns i (jo, det finns och det är korrekt isatt). Tar SIMkortet ur pinne  och sätter det direkt i datorn. Ingen reaktion. Provar med jobbdatorn. Nemas problemas. Den låter sig snällt anslutas. Jag måste få ordning på det här. Ringer supporten. Hamnar i telefonkö. Ger upp efter en halvtimme. Får lust att lägga dator, modem och router på gatan och sedan backa över det. Alternativt gå lös på alltihop med min stora hammare. Men de får existera ett tag till. En annan dag ska jag ta tag i det. En väldigt annan dag.

Nu ska jag i stället snygga upp i köket, fixa mig lite te och sedan se till att komma mig i säng riktigt tidigt. På lördag börjar Lundströms bokradio med en ny bokcirkel och idag landade Francoise Sagans Bonjour Tristesse i min brevlåda. Jag har att göra.

Och snart är det Sweden Rock.

Roadie - Mårran

jag vill komma ihåg...

Många av oss minns sin egen skoltid och inte alltid som någon särskilt angenäm historia. Bob Hansson är en av dem som både minns och har möjlighet att berätta för många, på ett väldigt berörande vis. Har vi inte alla (mer eller mindre...) varit i samma situation. Skrivit, tecknat, målat eller på något annat vis åstadkommit något vi känt stolthet och glädje över - bara för att sedan sågas jäms med fotknölarna av en oförstående lärare som haft kursplaner och betygskriterier intatuerade i ögonen? Fått markeringar och kommentarer med röd anilinpenna och förgäves väntat på att nån gång få vara en av dem som klistrar små guldstjärnor i skrivboksmarginalen, eller vid namnteckningen på konstverket?

Det vill jag alltid minnas. Inte bara nu i betygstider utan i samband med all bedömning och allt lärande.

vid köksbordet

Innehållet i min kaffemugg smakar absolut underbart den här morgonen. Det lite gråkalla vädret smyger in i mitt hus och det är skönt att ha värmande sockar på fötterna. Från den lilla röda radion kommer ett flöde av nyheter. Mer bränder i Husby och jag har fortfarande en mycket ambivalent inställning till detta fenomen. Våld löser inga problem. Men det gör fanimej inte Fredrik Reinfeldt och Alliansen heller... Det är ju mycket märkligt, men samtidigt fullständigt självklart och inte det minsta förvånande, att han inte verkar bry sig. Alls.

Men här är ett gäng som ser en möjlighet att göra något reellt. Inte vet jag vad det gör för nytta i nuläget, men det är ändå ett försök och på sikt är det kanske något mycket positivt. Nej, det är positivt. Att bry sig och göra något måste vara det. Oavsett.

Sportnyheterna rinner förbi mina öron. Jag hör att de pratar men inte vad som sägs. Mina tankar glider iväg. Jag funtar på meningen med saker och ting. På vad som egentligen spelar roll och hur jag ibland gör saker som jag egentligen inte vill och när ska jag egentligen sluta med det?

Något möte idag, lektion med mina älsklingsprokrastinatörer, läsa uppsatser (jo, jag ska!) och fundera lite kring uppföljning och utvärdering. Ska det ändå regna och hålla på kör jag nog ner till Staun efter jobbet och hämtar hem mina prylar från Telenorbutiken.

A Hard Rain's A-Gonna Fall - Bryan Ferry

(notera skjortbytet... ;))

zzzzzzzzz

Jag kan knappt sitta upprätt. Så trött att jag knappt orkar lägga mig. Men jag gör ett försök.

Ska bara... lite sängkammarmusik:

Ghuleh/Zombie Queen - Ghost

G'natt, me lovely ones...

dagen som idag är

Ett hysteriskt lugn. Uppjagad stiltje. Hyperventilerande slacking.

Ungefär så. Min dag. Och inte har jag fått särskilt många uppsatser lästa. Men jag har haft muntlig examination med en grupp komvuxelever, en pratig lektion med nior, samtal med kollegor, arbete med skolans FB-sida (som inte varit i sådant skick att vi velat skylta med att den ens finns, tidigare... men nu börjar den arta sig), firande av en femtioåring och en hel del annat. Men inte så mycket uppsatsläsning, som sagt var...

Väl hemma kan jag konstatera att snickaren hållit sitt löfte och både fått ner tak och räcken och kört väck skrafset. Nu är det min tur. Skrapa, stålborsta, måla. Men... det ösregnar. Det har det gjort hela dagen och enligt väderskådande kollegor ska det fortsätta till fredag. Hmm. (Det har också satt P för min tänkta promenadrunda...)

Apropå både mitt skriv i morse, om upploppet i Husby, och om de tankar vi bytt - jag och en mycket uppskattad läsare - i kommentarsfältet så ramlade jag över ett bra blogginlägg, på Facebook. Det finns att läsa här!

the show must go on

Än har jag orken uppe. Än känns det kul att gå till jobbet. Men det är rätt mycket nu...

Känner mig trött och seg. Funderar på SRF. Känner verkligen ingen större lust att åka. Musikaliskt känns det som ett av de sämre åren. Men jag kan knappast backa nu, med biljett köpt, campingplats betald och husvagn bokad. Jag får väl fokusera på att träffa sköna människor och drälla omkring och se om jag kanske ändå kan få någon tonsatt överraskning.

Jag tänker att jag ska hämta energi där jag kan få den. Så jag återupptar mitt hyfsat sunda liv, efter några dagars glatt susande och dusande. Koll på maten, ut och röra på mig efter jobbet och komma mig tidigt i säng. Jag hade visserligen behövt åka ner till "staun" då och hämta hem mitt modem och min router men kanske gör jag det imorgon. Eller på torsdag. Jag får väl se.

Tomt och tyst i mitt Hus igen men jag hoppas snickaren inte glömt bort mig utan dyker upp här och börjar slamra, idag! Altantaket och staketet ska rivas och så ska det - när jag målat om - sättas upp nytt. Det blir ganska enkelt, men samtidigt ganska trevligt. Åtminstone är det min idé.

Kravaller i Husby. Och stenkastning mot t-banetåg i en annan av förorterna. Kontraproduktivt. Det skylls på en dödsskjutning av en psykiskt sjuk man som lär ha hotat bland annat polisen med kniv men jag undrar vad stenkastare och mordbrännare gjorde för honom medan han levde? Inte så att jag försvarar polisens agerande (det vet jag ju inget om) men frågan kvarstår. Det är ju bara en väldigt klen ursäkt. Förändring måste komma till stånd men knappast genom att elda upp grannarnas bilar? Vilket ingen av de inblandade heller har någon förklaring på.

Touch of Grey - Grateful Dead

kärlek... lust... och utsläppta magar

Bob skulle jag kunna bli kär i på en nanosekund. Egentligen är jag det redan. Fast inte på det viset. Utan... eller... förresten... Jo. Det går inte att låta bli. Han är rak, rolig och omedelbar. Varm, innerlig och genomklok. Skvatt galen, poetisk och generös. Dessutom är han så jeffla snygg.

Bob, exklusivt för VMG! Ett arrangemang av Kulturgruppen. ;)

Jag kan få honom när han vill.

lundun town!

Tjohej! På en liten frukostrast bokade vi oss flygbiljetter och najsigt boende, Jenny och jag! En liten julivecka här:

Sultans of Swing - Dire Straits

måndagsmorronkaffefunderingar

                        Rosebudpellis i vardande

Lite bloggtystnad skadar nog inte.
Helgen har varit fin och trivsam. Mina sköna vänner i all ära, men bäst har ändå varit att ha Jenny här. Hon är fortfarande här. Jag går till jobbet om en stund, jobbar mig lite och sedan går jag hem och äter frukost med henne och vinkar av henne innan hon åker hemåt igen.

Vi hade tur som tokiga med kalasvädret i lördags. Solen sken, det var varmt och altanen uppförde sig som den ska. Sitta och prata, smutta en sval ale och frampå seneftermiddagen grilla. Blandat soundtrack i bakgrunden. En ljummen kväll. Som sommar.

Söndagsmorgonen däremot var åska och tokregn. Men i stort sett höll altantaket emot och vi kunde sitta ute och frukostera. Imorgon ska den delvis rivas...

Fullpetad dag idag. Massor av rättningar. Eller... "rätta" är fel uttryck. Jag rättar inte till något. Jag läser uppsatserna, plockar fram de bästa kvaliteterna i dem, spanar efter störande fel. Noterar, kommenterar och bedömer. Men jag rättar dem inte.

Och... i eftermiddag är det då änteligen dags för Bob Hansson! När jag kollade i torsdags eftermiddag hade över sextio anmält sig vilket nog får sägas vara en fin siffra. Kanske tillkommer några fler?

Wild Horses - Gram Parsons & The Flying Burrito Brothers

morronkaffe

Jenny sover. Jag är vaken. Jag har smugit mig ner i köket, fixat kaffe och smugit tillbaka i sängen. Radion pratar tyst och utanför mitt öppna fönster sjunger fåglar - i stark konkurrens med ovanligt mycket trafikbuller. Det är tydligen En dag på strippen idag. Det märktes redan igår. Många pimpade bilar i Byn och när vi satt på altanen i den ganska ljumma kvällen hördes skriken och tjuten från plågade bildäck genom den annars så mjuka tystnaden. Det skulle ju kunna vara ganska störande, men å andra sidan svi'r det väl snart över.

Naturligtvis är det gott att ha Jenny här! Igår kompletteringsprovianterade vi, latade oss på altanen, försökte - som sagt - skruva (Jenny lyckades byta bitsen men de var för mjuka och träet för hårt så vi fick lägga ner det hela... skitsamma.) ihop några stolar, tog en rask långpromenad i värmen (det är vackert nu när inte bara bokarna utan också ekarna slagit ut), bar in en pall med pellets och lagade lite mat. Och så satt vi förstås mer på altanen. Vi pratar om resorna, tankarna, målen, drömmarna... livet.

Idag ska vi väl starta dagen i lugn och ro och sedan blir det gamla rockkompisar för hela slanten. Grilla, hänga på altanen och spela en massa musik, tänker jag. Det blir fint.

Ain't No Mountain High Enough - Marvin Gaye & Tammi Terrell

men fan då

Jag fick, via kollegan J, låna en skruvdragare eftersom min egen har utandats sin sista suck och snart kommer att få möta sin skapare (eller... nej... men det hade varit en skön känsla att få skicka tillbaka gamla, döda maskiner till tillverkaren...).

Problem. Chucken sitter jävelfast. Jag kan inte byta bits. (Jo, det kan jag visst - men inte när allt har låstsig, eller kläggat fast.) Helvete också. Jag får helt enkelt hoppas att kollegan är kvar på jobbet, be hen skruva loss eländet - antagligen kommer diverse verktyg att behövas - och sedan kvista iväg för att möta fin Jenny vid tåget.

Jag har inte förberett någon mat. Får se vad Jenny kan tänkas vara sugen på. Själv sitter jag här och blir sugen på glass, för så varmt och ljuvligt är det i Byn idag.

Hmm... jag kanske helt enkelt skulle svänga förbi en skruvdragaraffär och tjacka upp mig på en?

Freak On a Leash - Korn

(Gammal Jennyfavvo)

med en doft av helg

Retronaut.com

Ännu en fin morgon. Detta är ingen väderblogg, men efter en så segdragen vårvinter som vi haft i år känner jag ändå en stilla glädje över varje ny bekräftelse på att det kanske ändå snart är sommar. I morse väcktes jag av att skatorna levde rövare hos en av grannarna. Det beror på att jag begått öppet-fönsterpremiär. Sovrumsfönstret har fått stå på glänt hela natten och jag har sovit så gott, så gott.

Arbetsdagen blir ganska lugn. Lektion med bokseminarium tillsammans med enbart Komvuxelever. Fredagsfika med kollegorna. Börja läsa engelska uppsatser. Möte med kollega kring höstens uppstart av IKT-arbetet. Vi har båda fått i våra tjänster att fungera som IT-pedagoger för gymnasiet och vi ska väl försöka reda ut vad det kan innebära. Ett uppdrag jag verkligen ser fram emot!

Efter lunch dyker min Jenny upp. Efterlängtad. Jag tror inte vi har några särskilda planer för eftermiddagen. Kanske går vi en runda, kanske sitter vi på altanen och bara myser. Kanske gör vi bådadera. Vill vi se film kan vi göra det. Jag har både Story of Pi hemma (lånat på bibblan) och Goodbye, Lenin som gode kollegan J. stack till mig häromdagen.

Midnight Train To Georgia - Indigo Girls

when the going gets tough...

... börjar prokrastinationens mästarinna röra på sig. .

När jag kommer hem står en barbröstad kille och lukar i min ligusterhäck. I shorts och vita tennissockar. Inga skor. Bredvid står vad jag antar är hans flickvän och ser beundrande på hans gossemjuka mage. Det visar sig att min handyman RUT har en liten praktikantslav. Praktikanten vars namn börjar på R gör verkligen fint men det tar ganska mycket längre tid än när RUT gör det. Jag försäkras dock att jag inte kommer att debiteras de extra timmar R lägger ner (han skulle antagligen jobba dubbelt så fort om inte flickvännen distraherade honom). RUT och jag kikar på ligustern och kanske behöver den inte kapas jäms med fotknölarna - åtminstone inte hela vägen. Det vore ju faktiskt ganska fint om den tog sig och blev snygg. Finast hade det ju varit om den varit av den vintergröna sorten, men en kan ju inte få allt...

Efter att ha provianterat inför helgen (stressade jag hade skrivit en minneslapp... som jag glömde hemma... men jag fick med mig allt - t o m grillbriketter och tändvätska) och pratat en god stund med Netti i telefon tar jag raskt itu med allt jag skjutit upp. Plockar rätt på lite grejer på ovanvåningen, städar badrummet, slänger i en tvätt i maskinen, diskar och dammsuger. Vattnar växter och lyckas mot alla odds att inte bara lokalisera den gamla borrmaskinen (tur jag inte köpte en...) utan dessutom en medfaren, men fungerande skruvdragare så att jag kan laga ihop matsalsstolarna. De ska bytas ut. Snarast. Men jag har ännu inte hittat sådana jag vill ha så de får leva ett tag till. Åtminstone över helgen...

Nu tar jag kväller.

Sweet Leaf - Black Sabbath

sbbd!

Idag är det ingen vanlig dag för idag är det Stora BokBytarDagen!

Jag kollar på kartan på sidan och hittar [givetvis] inte Emmaboda där. Närmaste bokbytarställe verkar vara Nybro. Varför är jag inte förvånad?

Vi hade lösa planer, i skolans kulturgrupp, att ordna bokbyte på skolan men en hinner liksom bara så mycket.

Optimist som jag är tar jag ändå med mig en bok. Kanske vill någon byta med mig? Om inte... så kommer det en ny dag, nästa år, och då ska det bytas desto mer!

Tell Me Why - Neil Young

jordgubbsfrulle

Idag är det verkligen en underbar majmorgon. Jag har satt ut plantbebbarna på altanen, vattnat och njuter nu av anblicken av min gröna, välklippta gräsmatta. Till och med den risiga forsythian är vacker i morgonsolen! I frukosttallriken en klatt havregrynsgröt med jordgubbar. Byns bästa i Frökenmuggen.

Retronaut.com

Det behöver jag. Jag har ju så gott som aldrig bekymmer med insomning, men jag vet att när jag vid något sällsynt tillfälle vaknar alldeles för tidigt (halvfem idag...) då är det stress på gång. Egentligen är stressen inte alls oöverkomlig men försök säg det till min hjärna, i vargtimmen. Det som stressar mig mest är nog att det liksom hamnade på mitt bord att rådda med alla campingdetaljerna till SRF och när jag vaknade i morse försökte min hjärna antagligen lösa problemet med dalkullornas bilpass. Vilket jag nu, i mer vaket tillstånd, tycker att de kan rådda med själva. Dock tillät jag mig inte att stiga upp förrän efter någon timme vilket gör att jag ändå känner mig utvilad.

Dagen idag blir en dag bakom drivor av nationella prov. Jag har god lust att ta alla proven, orättade, och skicka upp till Skolverket. De tvingar oss att köra proven, som ändå inte mäter allt kring kunskapskraven, och därför tycker jag att de fanimej kan rätta dem själva. I egentligheten (bra ord, va'!?) knyter jag givetvis näven i fickan, gnisslar lite tänder och rättar vidare...

På morronnyheterna får jag höra om personer som beställer våldtäkt på barn, via nätet, och sedan får se på - i realtid - medan övergreppen begås. Då blir jag sådär vanmäktigt arg igen. Vaihelvete? När jag hör sådant... dras mina mest primitiva sidor fram... vad kan vara ett lämpligt straff för människor som håller på med sådant? Finns det ens straff nog? Och... hur ser en sådan individ ut? Kan en se på någon att hen är en våldtäkt-på-barn-beställare? Knappast. Det kanske är min granne? Eller din?

Jag försöker släppa det. Måste, liksom. Får ta en bloggpromenad och fylla på kaffemuggen. Lyssna på Tankar för dagen. Tänka på dalkullornas bilpass eller whatever.

Une Nuit à Paris - 10cc

Instagram, ja. Det har jag nu. Den som vill se taffliga bilder utan egentlig kontext (kontexten är ju möjligen... jag?) kan ju följa mig på mronnby.