tisdag 20 augusti 2019

back in the old routine

Arbetsvecka två. Helt okej. I morgon kommer ettorna och på måndag resten. Det blir bra.

Fredagsmyset!
I helgen som gick fick jag rå om min mellantjej, Jenny, lite extra. Hon flög ner från Oslo i torsdags kväll och hem på söndagskvällen. Så skönt att bara vara. Tillsammans. Prata, skoja, kramas. Busa med de små. Vila. Fika. I lördags blev det ännu mer familjärt när Linus & Nathalie kom på middag - och min favoritsvåger, dessutom. Nu är han ju inte längre min svåger, men han är den ende på barnens fars sida av släkten som jag överhuvudtaget vill se. Och vi har alltid kommit så bra överens. Han stannade sent och vi eldade i kaminen och spelade TP in i natten. Jenny och han har ett särskilt band och det var fint att han kunde vara med, han också.

Två veckor kvar till ortopedbesöket. Jag har förhoppningar.

söndag 11 augusti 2019

det var det det

Så gick resten av ledigheten. Mycket vila men också många fina grejer. Höjdpunkten var min roadtrip till Värmland, där jag umgicks med syrran Malin och hennes familj och träffade ett par av mina allra äldsta vänner (vi har känt varandra sen barnsben). Färden gick vidare, via mina föräldrar i Kopparberg, till Netti i Ludvika. Vi drog samma dag upp till Tällberg och stannade där med hennes husvagn. Sedan for vi vidare förbi Älvdalen och Hornberget för att träffa Magnus och Eva i vildmarken och väglöst land, i Härjedalen. Nå, det fanns en väg men om man betänker att det tog en och en halv timme att köra en knapp mil på den, så var det ju inte mycket till väg. Där campade vi, fiskade, satt runt elden och samtalade in i natten och dagen därpå fick vi till en verkligt fin vandring. M & E skulle hem och jobba så vi fortsatte till Mörkret för natten.

Vidare till Grövelsjön där vi stannade några nätter och vandrade, njöt av stillhet och tystnad ute på vidderna, stickade, lekte med hundarna och hade det så gott innan vi körde ner vagnen till Ludvika och så småningom drog vidare till Stockholm. Gemensamma vännen Robban tog hand om Floyd medan vi gick på konsert. Värdefullt! Och vilken show hon bjöd på, P!nk! Grymt bra låtmaterial, fantastisk röst, effektfullt och framför allt ett sjujävla engagemang! Sedan skildes våra vägar på söndagen. Jag droppade av Netti i Älvsjö och körde hemåt.

Sista veckan har varit barnbarnsintensiv. Lille T har fyllt ett år och uppvaktades både lite i måndags, på själva bemärkelsedagen, och i lördags med familj och tårta. Dessemellan har Sigrun varit här och vi har haft det kul.

Synd bara att jag är så in i bängen trött. Benet/höften gör ont hela tiden nu och jag blir uppenbarligen helt slut av att ha ont. I morgon börjar jag jobba igen och även om det känns helt okej, efter sju och en halv veckors ledighet, så kan jag inte låta bli att fundera på hur jag ska orka. En bra sak är i alla fall att jag fått nu tid hos ortopeden i Hässleholm om några veckor. Och så går jag något som kallas som Joint Academy och som kanske kan hjälpa lite (träning och information). Och knaprar värktabletter... Det gick åt en hel del när vi skulle vandra, kan jag meddela. Men det funkade även om jag fick gå sakta och inte tillnärmelsevis så långt som jag ville. Och dagen efter var jag rätt trasig. Men Netti blev också trött och till och med hundarna behövde vila så då tog vi det lugnt, för att sedan ge oss på'at nästa dag igen. Så här efteråt var det värt det. Men nästa år vill jag inte ha det på detta viset.

Nu: snabb hundrunda och sedan sängen. Väckarklockan ställd...


onsdag 17 juli 2019

andra halvan

Nästan halva ledigheten kvar! Jag har det väldigt lugnt och skönt. Gör småutflykter i närområdet, träffar de få vänner jag har här och umgås med min familj. Stickar mycket, vilket för mig är såväl roligt och kreativt som meditativt. Syr en del. Promenerar, både kort och långt. Läser och lyssnar på ljudböcker. Jamaica Kincaid har jag läst/lyssnat på de senaste dagarna. Nu är jag nyfiken på Rachel Cusk. Nästa veckas roadtrip kommer ge många sköna boktimmar, i bilen. Musiken har liksom kommit helt i bakgrunden. Men det kommer väl en tid för det också.

Jag drömde, i natt, om ett sammanhang jag för länge sedan lämnat. Det var skönt att vakna och veta att det bara var en dröm och att jag aldrig mer behöver hamna i den sitsen igen.

Idag ska jag äta lunch och ha goda samtal med vännen/kollegan Maria. Och sedan är det hejdå-middag i Börringekollektivet eftersom Anton & Antonia med lilla flickan åker norrut igen, efter några dagar i Skåne, och Barb (Mikes mamma) åker hem till North Carolina efter att ha varit här sex veckor. Det blir trivsamt. Jag tror jag ska be att få låna hem Sigrun i helgen.

Jag fick brev från ortopeden igår. Remiss skickad och de lovar att jag ska behöva vänta mindre än tre månader på ett besök där. Vi får väl se. Under tiden får jag knapra värktabletter, när det är som värst, och träna på egen hand.

Livet.

söndag 14 juli 2019

trots allt

Jag har fortfarande mer än hälften kvar av min semester. Börjar bli lite dagvill. Det är ett gott tecken. Jag har någon slags bra mix av självhet och umgänge med både familj och vänner, aktiviteter och kontemplation. Veckan som kommer ska få gå i samma stil, men sedan blir det roadtrip och fjällvandring, stockholmsbesök och whatnot.

Svar från magnetröntgen har jag fått. Jag må säga att det går fort, i synnerhet om man betänker att det ju är mitt i sommarsemestertider. Högra knät var ju knappast någon överraskning; en trasig menisk och begynnande artros. Men käftsmällen från helvetet var vänstra höften som är svårt angripen av artros och som troligen varit det i flera år. Alltså långt innan jag tog upp springandet igen 2014. Jag har fått remiss till ortopediska kliniken för mer information, utredning,åtgärder etc men har i alla fall fått veta att artros ofta är ärftligt och jag har insett att den där onda höften min pappa haft sedan han var lite drygt 40 kanske inte alls bara är en gammal fotbollsskada utan är artros, som han bara inte kollat upp. Och när jag pratar med en av döttrarna och hon beskriver stelhet och "igångsättningssmärta" i ena höften och låret blir jag orolig. För henne. Uppmanar strängeligen att omedelstuds uppsöka läkare och få det kollat. Men jag är tveksam till om hon tar det på allvar. Hon tänker nog som jag att artros bara är något som drabbar gamlingar. Jag vet att det inte är så, men det här känns jävligt deppigt. Jag pratade med en nära vän som fick artros i bägge knäna innan hon var femtio och hur hon under en lång tid kände det som att livet tagit slut... Jag erkänner att jag umgås med liknande tankar. Åtminstone i en del skrymslen av hjärnan. I andra delar av den tänks annat; att jag nu helt enkelt måste ta upp målmedveten träning igen - både styrka och kondition, där musklerna får arbeta rejält.

Kreativt: jag stickar en hel del och har några små kul sömnadsprojekt på gång. Skriver inget men läser desto mer.

Livet går vidare.

måndag 1 juli 2019

sex veckor kvar

Sötaste badkillen!
Måndag och jag sover till åtta. Efter lång hundpromenad och maratonsamtal med sonen, i telefon, drar jag fram nystvindan och nystar upp ett gäng härvor i skön, fin ull. Den vita, ljuvligt mjuka  är till sjalen jag stickat på några veckor, som ett sidoprojekt, och som jag nu kan se slutet på. Småhärvorna i glada färger är till ett nytt hønsestrikprojekt, till Sigrun. Symaskinen står också framme. Jag har en del fina tyger som ska bli projektväskor/påsar till stickarbeten. Inte nödvändigtvis mina egna; kanske säljer jag några av dem till hösten.

Jag har fått ett svar på min torpannons. Tyvärr var det en helt ordinär, vinterbonad sommarstuga med lockpanel och gräsliga tapeter, i ett sommarstugeområde vid Löderups strandbad. Det är lite för långt ut för att jag ska vilja köra fram och tillbaka till jobbet varje dag, därifrån. Men framförallt är det inte ett sådant hus jag vill bo i. Jag sitter, som bekant, inte i sjön och det dyker säkert upp något annat, lite längre fram.

Badpicknick!
Några dagar hade jag Sigrun här. Actionpackade dagar med sagor, lek, badutflykter, pannkakor och annat mysigt. Många skratt när hon berättar sina fantastiska rövarhistorier och sedan spänner ögonen i en och med eftertryckligt nickande bekräftar att det hon just sagt är alldeles sant.

Det har blivit någon poolhängsdag med Börringekollektivet också, liksom besök av god vän på genomresa. Idag är det svalare och jag är inomhus, med synnerligen gott samvete, och småpysslar. Lite sömnadsprojekt, lite stickning och läsning. Iskaffe. Hundrundor. Det är semester och jag har sex veckor kvar!



Sigrun övertygar...

tisdag 25 juni 2019

high as a kite

Jag är inte så van vid starka medikamenter. Ikväll tog jag de tuffare smärtstillarna. Efter en stund gick jag som i sockervadd med tingelingsensationer i händer, fötter, armar och ben. Tjohej!

Jag ska nog bara ta dem när jag har väldigt ont...



colorways

En kusin skulle hälsat på mig idag, men som vanligt bangade hon i sista minuten. Vi har nog inte setts på åtta-nio år och det beror inte på mig. Jag kan inte låta bli att fundera på varför hon hör av sig, vill träffas, bestämmer en dag och sedan - konsekvent! - inte dyker upp. Den här gången fick jag i alla fall veta kvällen innan. Detta gav mig en dag som plötsligt blev helt oplanerad. Efter en förmiddag med disk, tvätt och skogspromenad med hunden körde jag ut till en god vän för en stilla kopp kaffe och samtal i skuggan på hennes altan. Hon skickade med mig en färgstark bukett från sin trädgård.

Häromdagen satte jag in en annons på Blocket, om att jag vill hyra ett torp eller ett litet hus. Jag gör mig inga som helst illusioner om att jag skulle få några svar. Tajmingen är ju helt fel. Men det kostar mig så lite och kanske kan jag fila på formuleringarna (jag glömde skriva att jag väldigt gärna vill ha en vedspis...) och skicka upp en ny, eller förnya denna, framåt höstkanten.

Symaskinen har åkt fram, också. Jag har lite projekt jag vill göra men behöver lite attiraljer, som dragkedjor och sådant, och orkar inte gå och köpa. Inte idag. Men innan helgen, så att jag kan greja loss. Jag väntar på ett beställt garn för en riktig gladkofta. Under tiden stickar jag på en sjal i mjukaste ull (jag försöker ha framförhållning... winter is coming - om ett tag) och tänker börja på en tröja i hønsestrik till Sigrun. Torvalds är klar och den blev fin. Sigges ska ha en lite annan färgpalett.

Är jag gladare nu, än på sistone? Nä. Men inte ledsnare, heller.

måndag 24 juni 2019

inget nackskott

Det blir MR av båda knäna. Eventuellt också höften. Och det redan nästa vecka.

Till dess har jag fått en ohemul mängd receptbelagda smärtstillare att knapra på. Jag misstänker att de räcker bortom semestern...

Men detta känns ändå positivt. Något händer!



att landa

Måndag. Det är nog först nu, när jag fick sova tills jag vaknade, som jag förstår att semestern har börjat. Midsommarafton var en härlig, rolig, festlig och utmattande tillställning. Drygt 40 vuxna och säkert 20 barn i olika storlekar. Torvald i liten rutig finskjorta och Sigrun i en alldeles förstor dirndlklänning som hon älskar, och som varit hennes mammas en gång på åttiotalet. Blomsterkransade små huvuden. Traditionell lunch, dans kring en stång Matilda klätt och Mike rest, en eftermiddag med prat och lek och poolplask och stilla stunder och, som avrundning, grillning. Jag hade verkligen en mysig dag och ändå kändes det som lenaste dun i huvudet, när jag körde hemåt mot stillheten och tystnaden. Mikes mamma följde med och i lördags gav vi oss själva en stillsam förmiddag, under fina samtal, innan vi körde tillbaka ut till Börringekollektivet.

Gårdagen: lååång promenad i Sandskogen med hunden. Stickning som meditation och framför ett par bra filmer. Orka bry sig om solen. Den hinns väl med, den också. Jag har 49 dagars ledighet kvar.

Alldeles strax ska jag till läkaren med mitt knä. Jag ska försöka vara väldigt besvärlig om hen inte fattar. Jag vill ha en MR på knät (och påföljande meniskoperation) och jag vill ha något antiinflammatoriskt för muskel- och senfästen på vänster ben. Får jag inte det vill jag ha ett nackskott.