måndag 16 oktober 2017

full speed ahead


Idag gick jag tillbaka till jobbet. Det känns som att jag varit borta länge. Märkligt. Hur eller hur kändes det faktiskt gott att vara tillbaka och jobba. På onsdag ska jag ta upp morgonträningen igen. Ett steg i taget.

Budapestresan kommer allt närmare och jag är taggad! Jag har checkat in mig på flyget men inte läst på något om staden. Jag och Johanna tänker nog mest ta dagarna som de kommer och ägna dem åt diverse upptäcktsfärder. Av en kollega har jag fått tips om ett riktigt bra spa som vi troligen kommer att besöka. Någon sa också att vi måste leta upp den stora saluhallen och en tredje sa att vi bör leta oss fram till det som tidigare var ett judiskt ghetto och idag är en originell, konstnärlig och lite "alternativ" stadsdel. Vi får väl se vad det blir och var vi hamnar!

Annars är det väl som vanligt här. Assistenten drar hem några möss om dagen, Sigrun är sötare och roligare än någonsin och kollektivet rullar på. Träden häromkring är vackert gulröda och när jag kör in till Ystad går gryningshimlen i rosa och guld och i alla sänkor i det kurviga landskapet ligger dimman och drömmer i täta sjok. Vackert är vad det är.

fredag 13 oktober 2017

lazy, lazy

I'm learning from the best.
Ja, jag känner mig lat. Lyxigt, härligt och lite förbjudet lat. Jag sov länge (fast först gick jag förstås upp i ottan och sjukanmälde mig och ställde in lektioner och hade mig) och sedan har jag i stort sett framlevt dagen i min sköna fåtölj, tittandes på Netflix. Först nästan hela serien om The Royal Family of Windsor. Sedan filmen Our Souls at Night om två pensionärer som börjar sova hos (hos, inte med) varandra för att känna sig mindre ensamma. Givetvis en smula amerikanskt och givetvis är de två snygga gamlingar (jag menar... Jane Fonda och Robert Redford...) och givetvis blir de kära, men jag gillar idén. Varför vara ensam, om man inte vill, bara för att man inte har någon partner? Jättedumt, helt enkelt.

Ikväll har det i alla fall inte varit ensamt. Stärkt av mycken vila och två panodil har jag deltagit i kvällens middag där det varit glatt, högljutt och intressant på svenska, danska och engelska. Utöver husets två familjer, och mig själv, har en morfar och mormor från Viken varit här samt en av Mikes gamla barndomskompisar och hennes danska kille. Nu känns det dock som att det är dags att krypa ner under täcket. Kroppen behöver mer vila.

torsdag 12 oktober 2017

sjuknärvaro?

Synd att jag tog med den här till jobbet. Idag
hade jag ju faktiskt kunnat läst den...
Idag är jag hemma från jobbet. Det kan hända att mitt minne spelar mig ett spratt men jag tror att det senast hände i januari 2011. Hela veckan har jag haft ont i hela kroppen och huvudet har värkt så jag mått illa men eftersom jag är ett typexemplar ur en av de yrkeskategorier som har högst sjuknärvaro har jag tryckt i mig panodil och gått till jobbet i alla fall. Som alltid. Men när jag vaknade i morse kände jag bara att det faktiskt inte var hållbart. Så jag gick upp och fixade mig kaffe och meddelade alla berörda parter och nu är jag tillbaka i sängen igen. Om en liten stund ska jag försöka sova ett par timmar och se om det lättar. Sedan vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag lär ju inte kunna sova hela dagen. Vad gör folk när de är sjukskrivna? Kanske kan jag kolla de senaste avsnitten av Star Trek, som jag missat? Läsa lite? Jag ska absolut försöka hålla tassarna borta från skolans plattform eller från det trevliga Timelineprogrammet jag upptäckt och som jag ska använda när vi läser böcker gemensamt...


söndag 8 oktober 2017

feuer!

Började dagen i stillsamt tempo, som oftast. Men sedan tog det sig och förutom att ha två större fikasällskap i huset, och därvidlag socialiserat en smula, har jag kört tre maskiner tvätt, klippt 12048457 kvm gräsmatta (åtminstone pratar vi om dryga 2000, men kroppen säger mer...), för vad som torde vara sista gången för i år, och eldat pinnar i tunna. Livet på landet!

Nu kan måndagen snart få komma. Men först ska jag ut och mata tunnan lite till. Det är beroendeframkallande! Och sedan laga mig en pastamiddag.



lördag 7 oktober 2017

never let me go

Den bästa av lördagsmorgnar börjar med en god natts sömn. Det här är en sådan. Att sedan sippa på en stor mugg kaffe och lyssna på Lundströms bokradio, i sängen, medan katten kommer smygande och rullar ihop sig längs ens ben, gör det hela ännu bättre. Jag multitaskar så medan jag lyssnar, sippar och skriver det här läser jag också ett meddelande från Johanna som bokat Airbnb åt oss i Budapest. Inte så långt kvar nu! Jag har faktiskt skaffat mig en ny kabinväska. Den gamla röda var så himla tung och trög att dra, upptäckte jag när jag var i England innan sommaren. Inte så konstigt; ett par av hjulen var inte bara helt utslitna - de var borta! Den har varit med mig kors och tvärs i sju år så det var dags nu att hiva den och ersätta med en ny.

Efter jobbet igår tog jag mig en promenad i Ystad och satte mig sedan på ett café, och drack kaffe och kisade mot solen. Jag tror det ska få bli en skön fredagsvana. Ännu trivsammare när jag sedan bor där, men varför inte ta mig an staden redan nu?

Kazuo Ishiguro. Jag blir glad när författare jag läst - och gillar - får Nobelpris. Av hans romaner har jag bara läst The Remains of the Day, men han har också skrivit vackra noveller och av dem har jag läst ett par, tre stycken. Bara häromdagen plockade jag fram A Family Supper för att läsa tillsammans med en grupp i ENG07. Nu är jag nyfiken på Never Let Me Go.

onsdag 4 oktober 2017

alltsomallt

Jo, men det går ju rätt bra med, och på, jobbet. Ändå. Jag har några riktigt roliga klasser och de kollegor jag har i min närhet är både trevliga, proffsiga och lite kul. Vi har ett gott utbyte av tankar och idéer. Så jag trivs gott. Men arbetsglädjen vill inte infinna sig. Jag tror att det är något jag får leva med. Jag har väl varit ovanligt privilegierad i det avseendet, tidigare, och jag får väl acceptera att det är på annat vis nu. Kanske ordnar det sig med tiden.

Ny månadsdekoration i min Bullet Journal
Jag tränar varje morgon, innan jobbet. Jag tror jag är inne på fjärde veckan nu och har liksom fått in vanan att kliva upp, dra på mig träningskläderna och när kaffet är klart hälla upp det i en mugg med lock och sedan köra in till Ystad. Förberedelserna gör jag kvällen innan. Gymmet bidrar faktiskt till min trivsel och det är en skön start på dagen. Dessutom har jag eftermiddagar och kvällar fria om något trevligt skulle dyka upp, eller om jag behöver hämta Sigrun (vilket i och för sig också är trevligt). Oftast gör det ju inte det, men ändå. Om inte annat så har jag tagit för vana att avsluta min arbetsvecka med en fika på stan och det känns bra. Jag fick en fråga idag om det är Ystad jag vill bo i, sedan, eller om jag kan tänka mig någon annan ort i närheten, eller pendla in från Malmö. Men... nej, jag vill bo i Ystad. Jag vill bo vid havet, nära jobbet och i en fin liten stad. Dessutom vill jag bo så jag snabbt kan ta tåget in till Malmö, eller över Sundet.

Resan till Budapest börjar närma sig, så smått, och det ska bli riktigt kul. Alltid roligt att resa med Johanna och tillsammans strosa omkring och bara upptäcka och uppleva. Prata, äta gott, dricka gott och kanske ge oss en spabehandling (för det hör ju liksom till när man är där) och fika på mysiga caféer. Kolla på folk och njuta av oplanerad, fri tid.

Kollektivet är utvidgat igen. Ett par kompisar till M&M har flyttat in, med sin lille son som är lika gammal som Sigge, och ska stanna här tills de kan flytta in i sitt nyköpta hus, om åtta veckor. De är rara och det är kul att se Sigrun leka och leka och leka med sin kompis. Och jag kan ju alltid dra mig undan till mitt om jag tycker det blir för mycket. Jag tänkte bidra till stimmet genom att be hit vännen Lena, från Emmaboda, framöver. Och Erica. Och jag skulle vilja ha en glöggfest i början av december. Tur här är gott om plats för det är ju lite svårt med kommunikationerna när folk har glöggat och ska hem...

Tom Petty har gått ur tiden. Jag har aldrig varit något stort fan, men han har gjort mycket jag gillat och många av hans texter har haft något att säga mig.


söndag 1 oktober 2017

babysitting

Nu är ju inte Sigge någon baby, längre, men jag passar henne ändå. Föräldrarna är i Köpenhamn för fest, hotellsovning och dito frukost. Vi roade oss med att vara på Ystads djurpark, igår eftermiddag. Jag är kluven till djurparker, men här hade djuren gott om plats och verkade trivas. Alla utom rhesusaporna som såg väldigt uttråkade, för att inte säga deppiga, ut. Extra spännande var det för Sigge att alpackor och getter gick fritt så hon fick möjlighet att se dem på nära håll, och klappa på dem. Den stora tuppen var roligare än lemurerna och de små, blyga wallabyerna ville hon sitta och kolla på en lång stund, fast de mest var stilla och softade. Men populärast var, by far, zebrorna. Särskilt den som kom fram och som hon matade med små gräsknippen! Och så vår matsäck, förstås. Ingen riktigt utflykt om man inte har med sig mackor och frukt. Och kaffe!



Idag får jag se vad jag ska göra, förutom att ta ett varv med dammsugaren i min del av huset. Vädret är underbart så det kan nog bli en långpromenad. Och så ska jag veckoproviantera till hushållet, också.