lördag 16 december 2017

london t o r

Richmond University, Oxford St.,
Ain't Nothin' och RU campus
På mindre än 30 timmar (och då hann jag sova mina åtta, också) hann vi med våra inbokade möten och aktiviteter men också en god middag och ett därpå följande besök på Ain't Nothin' But, där The Red 8 stod för livemusiken, och lite stros.

Jag är verkligen ingen Londonkonnässör, men är ändå lite diskret mallig för att det var jag som stod för både de spontana förslagen (bluesbaren) och de mer "formella" (där avsikten var att reka inför kommande elevresa). En av kollegorna ville ha egentid på torsdagskvällen och hakade inte på till bluesbaren (vilket är både förståeligt och okej) men de som gjorde det var förtjusta.
Det var också jag som drog upp The Globe och att jag tycker att eleverna absolut ska göra ett besök där (och helst få se en föreställning, också!) och det besöket lämnade ingen av oss besviken. Men (efter tips av Londonbon och vännen Karin) besöket på Cross Bones Graveyard var det nog bara jag som gillade fullt ut. Haha...

Cross Bones, The Globe och
Borough Market.
Desto gladare blev de ju när jag sedan tog med dem runt hörnet, till Borough Market - en veritabel fest för sinnena! Där lunchade vi (fast ett par av kollegorna ville då verkligen inte köpa mat i de små stånden och stå och äta i "kylan", så vi landade på en förvisso trevlig liten krog mittemot, men...) och sedan var det inte mycket tid kvar innan vi var tvungna att ta oss ut till Gatwick och flyga hem igen.

London, London, London - jag kommer tillbaka! Snart!

Och nu är det bara lördagsmorgon och jag har ju hela helgen kvar! Min hjärna sa till mig, strax efter sex, att jag inte alls skulle sova utan sitta i sängen, dricka julkaffe (kaffe bryggt med ett uns kanel och kardemumma och serverat med varm [soja]mjölk) och lyssna på Naturmorgon. Så det har jag gjort en god stund. Men nu ska jag inta horisontalläge en stund igen. Kanske somnar jag om.



onsdag 13 december 2017

travelling light

Lussefika med rara kollegor.
Imorgon: en snabbrepa till London, med några kollegor. Mestadels studiebesök i två knappa dagar, en övernattning och hem igen på fredag eftermiddag. Jag packar extremt lätt; rena underkläder, något att sova i, en extra topp och en kinesisk jacka ifall vi hittar något extra smuckt ställe att äta middag på. Lite toalettsaker och laddare till telefonen. Med gott om plats för ett plötsligt fynd, eller två (om vi nu till äventyrs skulle få någon tid över till att dyka in i någon butik) får jag ner detta i min Kånken. Make-up, bullet journal, hörlurar och lite annat skrafs, som plånbok och pass, går ner i min handväska. Löjligt lätt packning, helt enkelt. När jag smsar en kollega, och undrar om han vill att jag checkar in oss alla ikväll, svarar han att det nog inte sparar oss så mycket tid då han ska checka in sitt bagage. Såvitt känt är åker vi med samma flight hem. Och han har med en stor resväska, eller? Ja, jag är sjukt nyfiken; vad har han med sig, egentligen?!?

Fem arbetsdagar kvar, varav två i London, en med lektioner, en med julavslutning, julbrunch och julfika och sedan en A-dag. Jag ska nog överleva i år också.

lördag 9 december 2017

röjigt
















Vi börjar i köket. Städar kylskåp och skafferi och lådor och dammsuger takbjälkar och tar oss en kaffe emellanåt. Sigrun assisterar. Vi går vidare till vardagsrummet och när lilla familjen åker in till Malmö för ettårskalas hos goda vänner ställer jag i ordning rummet ovanför köket så att Linus kan flytta in där några veckor, medan han väntar på inflytt i sin och flickvännens nya lya. Jag har en stor julstjärna till övers och hänger den i det lilla fönstret. Några granskott i en mugg, tillsammans med ett par fina tomteflickor i garn och filt, blir ett lagom julpynt. Alltemellanåt matar jag tvättmaskin och torktumlare. Sedan mojar jag ihop vegburgare som monteras med sallad, rödlök, tomat och lite stekt svamp (och bröd förstås). Ugnsstekt klyftpotatis, coleslaw och sås på iFraiche och sweet chili, till det. Jag tänker att det vore gott med ett glas vitt till det, med är så törstig att vatten smakar bäst. Och plötsligt är klockan över nio och huset börjar slå sig till ro. Och då gör jag det också.I morgon ska jag ägna mig åt min del av huset. Mitt badrum är nästan klart nu och det blir så fint och fräscht! Det ska nog bli ordning på saker och ting här och det i tid. Inte så mycket i tid för själva julen som för ledigheten.

torsdag 7 december 2017

nedräkning pågår

Julpyntat vid mitt skrivbord. Eeyore approves.
Jag ger mig själv några sovmorgnar så här i slutet av arbetsveckan. Jag känner mig slut som artist -både fysiskt och mentalt. Det är lite kaotiskt på flera fronter. Mitt badrum är fortfarande inte klart och bortsett från det rent praktiskt jobbiga med det så är ju också Mike och Matilda frustrerade över hantverkare som inte håller överenskommelser och som dessutom försöker ta genvägar. Det är dammigt, kallt och skitigt i min del av huset och rörigt i resten (mer renoveringsarbete pågår). Mycket på jobbet, men det är ju knappast förvånande med tanke på tiden på läsåret. Till det positiva på jobbsidan hör väl att jag inte avslutar några kurser nu, och därmed inte sätter några betyg.

Redan fredag i morgon och jag har hittills levt enligt måndagens målsättning; att inte stressa och att vara glad. Vara snäll mot mig själv. Nästa vecka är det pepparkaksbyggtävling och hastig Londonresa och så kommer Mikes mamma. Jag hoppas alla hantverkare blir färdiga med sina arbeten i morgon så att helgen kan ägnas åt röjningsarbete, städning och pyssel. Några andra planer har, och gör, jag inte. Jag tror jag ska dricka en del vin också. Och ta mig en riktigt lång promenad.

Mitt jullov ska bli... stillsamt och en smula introvert.

söndag 3 december 2017

tinder


Tänk att vara två år och tre månader och upptäcka precis allt för första gången! Julmarknad med Sigrun är spännande. Hon ser och tar in allt. Verkligen allt! Och är så lycklig. Inte för att hon har någon djupare uppfattning om julens budskap men hennes lycka över ljus och sånger och granar och tomtar och glitter och lampor som blinkar och stjärnor som glänser och vackra paket och älgar (aka renar...) och brandbilar och en stor brasa... smittar av sig. Hon trallar och sjunger och pratar oavbrutet och tycker det är spännande att promenera i mörkret och bekymrar sig mycket för ett par hungriga kråkfåglar (hon ger dem sin macka) och är glad för sina nya vantar. Vilken lycka att hänga med en sådan liten människa.

Tidigare idag skjutsade jag Maureen in till Hyllie och vi bytte en för stor vinteroverall mot en mindre och tog en trivsam långfika på Emporia. Ingen av oss hade någon lust att gå i några affärer. Vi kände oss mer än nöjda med att bara sitta och prata, dricka vårt kaffe och titta på alla människor som verkar ha som söndagsnöje att shoppa. Det har varit fint att ha henne här och jag hoppas inte röran i kåken avskräckte henne utan att hon återkommer framåt vårkanten.

Ptja. Det var den helgen det. Ny arbetsvecka i morgon.Mycket att göra, men jag känner mig ändå lugn och fin. Jag ska återkoppla på fyra argumenterande uppsatser - i övrigt är allt i box. Nu. På fredag ramlar det in trettiotvå nya...

lördag 2 december 2017

utflyktslördag

Maureen på besök. Vi gjorde oss en utflyktsrunda, idag. Svaneholm, Kåseberga och Ystad. Ljuvligt soligt väder med skärpa i luften. Goda samtal och trivsamma tystnader. Bra lördag.



onsdag 29 november 2017

lillelördag

Det är kallt här. De som renoverar badrummet låter, av någon anledning, ytterdörren stå öppen mest hela dagen så att det är rejält utkylt när jag kommer hem. Laga och äta middag, likasom soffhänga lite, kan jag ju göra i den varma delen av huset, men vill jag vara lite för mig själv så får jag dra på mig varmt underställ, mysbraller, fleecetröja, raggsockar och annat läckert. Och kanske borde jag dra fram lovikkavantarna? Men det är svårt att skriva med dem på.

Desto skönare att krypa ner under det värmande duntäcket och lyssna på en ljudbok och sakta glida bort. Det ska jag strax göra. Just nu är mina arbetsveckor sova, träna, jobba, äta, repeat. Morgonfunderar gör jag i bilen på väg till jobbet, samtidigt som jag uppdaterar mig på världshändelserna via P1, och kopplar loss från jobbet gör jag på väg hem genom att antingen lyssna på ljudbok eller podd eller genom att prata i telefon med någon saknad vän, eller ett av mina barn. Ibland är det faktiskt ganska deprimerande, och ibland känns det helt okej. Den här veckan känns det som att det funkar ett tag till.

Och snart är det jul. Julklappar inköps enbart till Sigrun - och till något okänt litet barn. Jag ska åka in till Malmö på söndag och lämna en julklapp, eller kanske två, till Giving people. Känner jag mig god, då? Knappast. Möjligen dövar jag mitt samvete en smula och sörjer att det i nådens år 2017, i det rika landet Sverige, ska behöva finnas barn vars föräldrar inte har råd att ge dem en liten klapp till jul. Sigge får Duplo och någon bra bok. I övrigt ligger fokus på mys och att vara tillsammans. Säkert blir det god mat, också. Jag längtar lite. Till den där gemenskapen. Och till att vara ledig nitton dagar på raken.