torsdag 17 januari 2019

vantarna

Nu har jag två par vantar som jag gjort själv. De är fint stickade och jag känner mig nöjd med dem. Tyvärr blev de grå lite stora (storleksangivelsen på mönstret var lite luddig) och trots att jag tvättat dem och grejat så krympte de inte tillräckligt. Jag får ge bort dem till någon med stora händer.

Jag kom på att jag kanske skulle göra mig en mössa som passar till de vita. Får räkna på om garnet räcker. Annars gör jag fler vantar. Väldigt roliga att sticka, ju!

sömnen, pt 2

Det funkade alldeles utmärkt. Att lägga mig tidigt, alltså. Fast det blev dock lite senare än i tisdags. Jag stickade klart tummarna på ett par vantar och fäste en liten miljon trådar, medan jag tittade på Shtisel (bara ett avsnitt kvar nu, på sista säsongen, och det är sorgligt för en nörd som mig). Halvtio var jag ändå i säng och somnade tämligen tvärt. Vaknade före väckarklockan, strax före sju och kände att det var åkej att gå upp. Nio timmar. Sömn är magiskt. Jag ser världen ljusare när jag fått sova gott. Det blir en bra dag, idag, och efter jobbet ska jag gå mig en lång omväg hem, i skymningen, och få in ett bra motionspass.

En regering verkar vi få, också. Håhåjaja. Vi får väl se hur detta blir. Det känns som en ytterst skör nödlösning, helt utan silvertejp.

onsdag 16 januari 2019

sömnen, pt 1

Jag var trött igår. La mig så tidigt att vore jag inte vuxen, och faktiskt får bestämma själv, så vore det pinsamt. Halvnio. Somnade nästan genast. Vaknade strax efter sju, idag (börjar inte jobba förrän tio). Jag har alltså sovit minst tio timmar i ett sträck. Och om jag kan tänker jag göra detsamma ikväll...

Det får gärna bli lite ljusare snart.


söndag 13 januari 2019

snafu


Situation Normal, All Fucked Up, som militären brukar säga... Första jobbveckan avverkad (tack-o-lov för sköna kollegor!) och nu siktar jag på sportlovet. Seriöst... jag gör det. Och samtidigt försöker jag hålla balansen. Lagom mycket jobb, lagom annan aktivitet. Typ. Det är lite tomt efter Floyd, som är hos uppfödaren ett par veckor, men han kommer ju tillbaka!

I fredags hade jag pysselkväll. Lagade några grejer åt Matilda och barnen och stickade klart Mikes lovikkamössa (den han fick i julklapp var alldeles för liten). Körde någon maskin tvätt. Igår körde jag ut till Börringe efter morronkaffet och stannade tills idag på eftermiddagen. Vi har hunnit leka och mysa och gå på bio (Matilda och jag såg Bohemian Rhapsody - äntligen - och jag blev påmind om varför jag älskar Queen i allmänhet så mycket, och Freddie Mercury i synnerhet) och äta pizza och se en kvällsfilm (First man) och gosa och testa VR och diska och måla och en fet powerwalk i det regngråa landskapet. Hemma igen nu kör jag ytterligare en maskin tvätt och har snabbt plockat bort adventsstjärnor och sådant. Egentligen skulle jag vilja ha dem uppe en månad till, för att jaga mörkret på flykten, men jag har timers på fönsterlamporna, i alla fall, och har tänt ljusen i de stora lyktorna som står i fönstren in mot gården.

Resten av kvällen ska jag ägna åt att sticka klart ett par vantar (till mig själv... jag stickar till alla andra, men har själv ett par fingervantar för 19:90, från Börjes i Tingsryd, haha!) och se någon bra film eller serie.

Sedan kan väl veckan få komma.


torsdag 3 januari 2019

hej, hej, hemskt mycket hej

Här är han. FLOYD.



Han följde med hem igår och han är så lugn och trygg. Det är jag också. Hela natten har han sovit och vi har varit ute två gånger nu på morgonen, med önskat resultat. Han är cool, pigg och följsam. Följer mig i hasorna vart jag går. Det blir nog bra, det här!

Om en stund kommer Sigrun och hälsar på. Lika bra att de vänjer sig vid varandra på direkten.

måndag 31 december 2018

avslut, testiklar och en liten överraskning

Så många summerar sitt år. Mitt är väl inte så mycket att säga om. Det var det här året jag mestadels var nere och deprimerad. Det var det här året jag insåg att jag kanske aldrig återfår min forna arbetsglädje. Det var det här året min fina pälskling Sixten slutade sitt kattliv. Men det var också det här året lilla Torvald föddes. Denna lilla glada, förnöjda och gosiga människa. Det var det här året jag blev Ystadsbo på riktigt. Jag tillbringade en god del av sommaren på ljuvliga Öland, jag hade en absolut fantastisk vecka i Grövelsjön med Netti, jag fick uppleva en grym konsert med Roger Waters, jag tillbringade massor av tid med Sigrun, jag hjälpte Johanna flytta till eget, jag var i London två gånger och hade en himla kul vecka i Barcelona, med Johanna. Ett par dagar i slutet av sommaren stod alla solsystemets planeter uppställda på rad och alla mina fyra barn befann sig på samma plats - och jag var där! Familjen blir allt viktigare - inte bara barnen utan mina systrar, kusiner och andra. Jag har också förmånen att ha några väldigt sköna vänner (typ tre?) som lyst upp mitt liv.

Och så har jag ju bestämt mig för att bli med hund. Kenneln jag besökte i fredags hade överraskats av den tilltänkta mamman som plötlsigt börjat löpa betydligt tidigare än förväntat - och dessutom tjyvparat sig - och får därmed valpar alldeles för tidigt (från min horisont räknat). Men... de hade en liten kille på elva veckor vars köpare ångrat sig då den ena av hans testiklar inte trillat ner (valpens, alltså!) som den ska (det är ingen som helst fara, men han måste kastreras för att undvika framtida problkem med tumörer), vilket gör att han inte kan användas till avel eller utställning. Den kan givetvis trilla ner, men för varje dag som går minskar sannolikheten. Hur eller hur... han är mycket kavat och pigg, proportionerlig, har en lysande härstamning och en fantastisk päls. Kort sagt, han vore en perfekt hund för mig som vill ha en fin och kul vän och som vill ha honom med ute i skog och mark och låta honom jobba med sök och nose work och annat man kan göra utan de där testiklarna. Problemet är ju bara tajmingen. Jag kan omöjligen ta hem honom förrän tidigast till påsk. Och även då är tiden lite för tajt, för att vänja honom vid att vara här, utan sin mamma och syskon, och... ja, allt sådant.

Lillkillens mamma!
Men jag är ju väldigt lösningsfokuserad och uppfödaren verkar ha ett öppet sinnelag. Så... jag får låna honom så mycket jag bara vill, på helger och liknande! Lite som att jag blir fodervärd på min egen hiund. På så sätt hinner vi lära känna varandra, jag hinner se om det funkar bra, han kan präglas på mig och jag får socialisera honom, koppelträna och liknande. Trillar kulan ner är han min till vanligt pris, och gör den det inte men han i allt annat visar sig vara allt det han lovar får jag avdrag på köpesumman med vad en framtida kastrering kostar. Och givetvis betalar jag inget nu - det tar vi när jag verkligen tar över honom.

På onsdag åker jag och en väninna och hämtar hem honom! Han stannar till söndag och det ska bli så vansinnigt spännande och roligt!


fredag 28 december 2018

mellandagar



Julen kom och gick. Och minsann om det inte blev vitt också! Snön började falla på söndagen och det blev pulkaåkning och snögubbsbygge och julaftonen var vit och kall, som på beställning! Börringekollektivet fick verkligen leva upp till sitt epitet; vi var 20 personer där, inalles. Mest vuxna, men också ett par tonåringar, två 4-månaders bebisar och så Sigrun, då. I det stora huset kunde vi sprida ut oss och pussla, sticka, prata, vila, se på film, spela tevespel, läsa och whatnot. Visst låg det många klappar under den tre meter höga och seriöst dekorerade granen, men de var mest till de små. Maten hade vi alla hjälpts åt med och diskmaskinen verkade gå dygnet runt, och på det hela taget var det verkligen trivsamt och vilsamt och avkopplande. För att minska på sovplatstrycket körde jag, Jenny och Kristofer hem till Ystad på julaftonskvällen (de var bara här ett dygn, då de hade släkt i Falkenberg & Halmstad att träffa också) för att sova. Vi fick en fin pratstund i julnatten och på juldagsmorgonen en skön promenad i Ystads gulligaste gränder, innan vi körde tillbaka ut till Börringe för brunch och mer umgåsing. De åkte hem till Oslo på juldagskvällen och på annandagsmorgonen kom Linus och Nathalie (som tillbringat julen på varmare breddgrader) ut en sväng för att träffa la famiglia innan alla drog hemåt. Eller ja, de flesta... Johanna och Barb var ju kvar.

Själv åkte jag hem till mitt på annandagseftermiddagen och det var både ledsamt, vemodigt och skönt att sitta här i tystnaden, sticka klart på julstickningen (ett par vantar till mig själv!) och binge-titta på Vår tid är nu. Igår tog jag bilen till havet och gick en skön promenad längs stranden, lyssnandes på vågbrus och vind, och idag ska jag strax köra till Klippan för att hälsa på en... hunduppfödare! Om allt går som jag tänkt blir det verkligen en liten valp, till sommaren!

Förutom den här dagen har jag nio lediga dagar till. Ett par av dem ska tillbringas i Emmaboda, hos en god vän, och i övrigt har jag faktiskt inga planer alls. Mer än att gå långa promenader och fundera över mitt liv och vad jag ska göra av det.



tisdag 18 december 2018

lugn och fin

Sigrun och jag tar kort på varandra.
Det är julledighet på gång. Bara tre dagar till, med lektioner - och så avslutningsfredagen. Metodiskt och inte utan viss framförhållning har jag nu det mesta i box. Min plan är att ha skrivit in omdömen (inga kurser slutar nu vid jul, för min del) för samtliga mina elever innan jag tar ledigt. Det går planenligt. Och julen, då? Jotack, det är likadant där. Jag ger inte jättemånga julklappar men det blir en del stickat. Allt från fina lusetröjor till de små till härliga, värmande raggsockar och annat till mina barn. Jag började i tid, vilket nu ger mig tillräckligt med slack för att hinna myssticka ett par sockar till Jennys sambo Kristofer, också. I frysen ligger saffransbullar och mina bidrag till julmaten, i Börringekollektivet, tänkte jag laga på söndag. Själva provianteringen gör jag efter jobbet idag. Så det är lugnt på alla plan. Fortfarande snorig och lite seg efter förra veckans förkylningssläng, med det går väl över.

Humöret är inte på topp, men jag har varit djupare ner också.

Allt ordnar sig. Nog.