söndag 24 september 2017

inte mindre flitigt

Söndag.

Låg kvar i sängen till halvnio, i alla fall. Segade mig upp och drack kaffe. Macka med Matilda och skriva veckohandlingslistan. Fick en köttgryta på spisen, till de som äter dylikt, och en vegovariant, med jackfruit, till mig själv. Lät det stå och gotta till sig, ordentligt. Slängde i någon tvätt. Medan Sigge sov middag spacklade Matilda i det blivande biblioteket och jag rev tapeter i gästrummet tvärsöver. Mike sågade och satte taklister i hallen. Fixade med mer tvätt. När Sigrun vaknat körde vi till ICA, hon och jag, för proviantering. Utöver detta har jag tvättat mer, organiserat i min garderob (två kartonger färre och mer plats, då) och mixat nice cream till dessert. Allt som allt ännu en produktiv söndag. Därmed inte sagt att söndagar måste vara det. Snarare tvärtom; de kan också vara långpromenad i höstväder, te och mackor och goda böcker. Tur det kommer fler söndagar.

Nu: sängen med ljudboken. Sixten värmer mina fötter.

flitigt

Igår körde jag ett par maskiner tvätt och maskinskurade klinkergolvet i det stora vardagsrummet, åkte in till Malmö och shoppade loss på Lucu Food (himlen för oss som gillar mellanösternkäk, fräscha grönsaker och frukter, och burkar med spännande innehåll) med Linus, Matilda och Sigrun, och bakade bullar, med Sigge,när vi var hemma igen. Ändå känns det som jag borde gjort mer..? Inte så att denna förväntan på något som helst vis kom från någon annan. Absolut inte. Hetsarna har åkt hem. Det är bara jag...

Idag ska jag organisera min garderob. Efter visst övervägande har jag beslutat mig för att stanna kvar här i huset fram till sommarlovet och behöver då se över lite saker, för att göra min vardag så smidig som möjligt. Därutöver ska jag laga en libanesisk middag och kanske måla ett litet bibliotek.


lördag 23 september 2017

förväntningar

Lördagsmorgon.

Jag vaknar alldeles lagom så jag hinner fixa kaffe och krypa ner under täcket igen innan Lundströms bokradio börjar. Jag gillar formatet på programmet. Hyfsat opretentiöst. Om lördagsmorgnarna lyxar jag med het sojamjölk i kaffet. Det smakar lent och gott. Långt borta i huset hörs Sigruns små illpoj. Planen för dagen är att skura vardagsrumsgolvet (maskin inlånad och jag tror jag minns hur en sådan funkar) och att besöka en stor "asian store" inne i Malmö, med Linus och Nathalie. Jag hoppas på härliga grönsaker och mogna frukter. Och ikväll blir det väl något gott att äta (jag tänker en het wok på sagda grönsaker) och kanske en bra film i storsoffan.

I tisdags hade jag faktiskt mitt allra första egna besök här, sedan flytten! Sköna vännerna Andreas och Daniel ringde och undrade om de kunde komma förbi på en fika. Klart de kunde! Jag hoppas på fler besök av den sorten.

Ptja. Sådant är livet just nu. En dag i taget och inte alltför mycket hittepå. Jobbet... jo, jag trivs. Ibland ganska mycket. Men den där sköna arbetsglädjen som kommer av kreativ frihet och att ha back-up om något knasar... den vill inte riktigt infinna sig. Jag definierar det som ett ledningsproblem. Inget som på något vis drabbat mig. Än. Men att höra om kollegors erfarenheter i den vägen räcker. Långt.

Och så får jag en helt oväntad slutlön från gamla jobbet. Det får gå rakt in på resesparkontot, det. KA-TCHING! Island. Och... Japan?


måndag 18 september 2017

feel the difference


Det är skillnad på att trivas på jobbet och att känna arbetsglädje. Det tänker jag ofta på.

In i arbetsveckan bär jag med mig helgens möten med goda vänner, sköna samtal och vackra skogar i grönt, gult och rött. Det känns gott. Men det var fint att komma hem igen, också. På hemvägen stannade jag till vid en liten skogsväg, strax utanför Byn, och gick in och "hämtade" några fina exemplar av Skogens Konung (Karl Johan). Väl hemma rensade jag och fräste upp dem och ikväll fick de bli pålägg på varma mackor. Det räckte till oss alla. Sigrun verkar inte gilla svamp, men för oss andra var det gratis gourmetkäk!






fredag 15 september 2017

fredagsbestyr

Jag kör norrut, från jobbet. Kör genom Österlen och kommer ut på motorväg strax innan Kristianstad. Matar på ganska bra via Karlshamn (nästan) och ungefär i höjd med Tingsryd blir hösten plötsligt mer märkbar. Björkar och bokar skiftar i gult och det lyser rött här och där bland tuvor i skogarna.

I Emmaboda är allt sig likt. Förra gången kändes det lite som ett vemodshugg att köra in i Byn, men den här gången har jag mer distans. Jag försöker tänka hur det skulle vara att köra hem till "mitt" hus på Parkgatan... att faktiskt bo här...men jag känner ingen som helst dragning åt det hållet. Snarare tvärtom. Jag fick lite ont i magen vid tanken. Vad skulle jag göra här? Däremot har jag haft en trivsam kväll här hemma hos vännen Lena och hennes man. I morgon ska vi köra till Nybro och träffa en annan efterlängtad kollega och vän och på eftermiddagen tänker jag köra rakt ut i den djupa skogen och hälsa på Erica en sväng, på hennes torp. På söndag kör jag söderut igen. Hem.

Jag vill skriva mer om jobbet. Tankar och känslor jag har - eller saknar. Men jag är för trött ikväll. En annan dag. Kanske i morgon.

söndag 10 september 2017

sammanfattningsvis

Det var ju rätt livat igår, eftersom Matilda och hennes kära väninna Agata, hade fixat en babyshower för en annan kär väninna, Sofie. Tjejerna har hängt ihop sedan de gick på högstadiet och för mig, som sett dem växa upp från hyfsat vilda tonåringar till sköna, vuxna kvinnor är det ju alltid roligt att se dem tillsammans. Givetvis var det fler tjejer här och ett par barn, dessutom. Men det var ju inte min fest så jag var med en stund och kunde sedan dra mig tillbaka och ha det lugnt och skönt.

Idag skjutsade jag sista väninnan till flyget, rev av veckohandlingen och sedan tog vi en lång, solig promenad, Matilda och jag. Sigrun hade låtit sig övertalas att åka i vagnen och däckade nästan direkt och vi gick där i riktigt rask takt och njöt av landskapet, ett par kronhjortar (de är stora!), värmen och gott samtal. När vi kom hem pysslade vi lite i trädgården på baksidan, lekte med Sigrun och drack kaffe i solskenet. Minsann om vi inte hittade ett par kanelbullar i frysen också. Jag bakade dem förra söndagen, men hade glömt. Sixten bidrog till den trivsamma stämningen med att gå och hämta sig en liten sork att snacksa på, till mellanmål. Sigrun tyckte det var spännande. Ja, hon såg inte när han mumsade i sig den lille gnagarens främre halva, utan bara när den låg och såg ut som den sov...

Förkylningen går det sådär med. Jag tog ett par Panodil, i morse, och sedan har det känts rätt okej. Nu börjar jag känna mig rätt slut så jag får väl förbereda lite för morgondagen och sedan krypa ner under täcket. Jag har bara femtioåtta timmar kvar av Atlas shrugged och det är inte ens två veckor kvar tills Ken Folletts A Column of Fire släpps på Storytel. Lägga sig tidigt innebär en god stunds lyssning innan ögonen trillar ihop. Åtminstone är det vad jag tänker. I själva verket hinner jag sällan lyssna mer än en kvart innan jag glider bort. Lika bra är väl det, kanske.


lördag 9 september 2017

random rants

Jag har sovit gott i natt. Själva vetskapen om att ingen väckarklocka kommer att störa min morgonsömn verkar ha en positiv inverkan på sömnkvaliteten. Dessutom har Assistenten tagit upp sin vana att sova vid mina fötter. Det är så rogivande att höra hans små snusningar och känna värmen mot benen.

Däremot har jag en mycket lätt huvudvärk och något som svider lite i halsen. Det får bli en dag av panodil och mycket hett te. Bli sjuk har jag inte tid med. Inte lust, heller.

Jag ska köra ett par tvättar, hjälpa Matilda med något och hänga lite med Sigrun och i övrigt försöka komma mig lite ikapp på saker jag försummat alltför länge, så som intressanta klipp/tal från TED och Youtube, senaste avsnittet av Ett fall för Vera och lyssna vidare på min ljudbok (den tar jag med på regnpromenaden jag tänker ta mig, senare i eftermiddag).

Ikväll kan det mycket väl bli en film och lite popcorn, med Matilda. Mike är på jobbresa (till Japan, den stackaren...) och alla överflitiga amerikaner är hemresta... Alltså kan vi ha en avkopplande lördagskväll. Ja, missförstå mig rätt; Mike är lika bra som vi på att softa, tro inget annat.

Skön avslutning blev det på arbetsveckan igår. När jag kom ner till gymmet var den sista kollegan just på väg ut och jag fick nästan två timmar alldeles för mig själv. Fatta! Ett komplett gym - att leka loss i! Jag körde hög musik, fuldansade lite, körde ett fetinghelkroppspass och avrundade med några kilometers intervaller på löpbandet. Min hjärna hatar löpbandet. Jag springer en halvtimme och när jag kollar klockan har det gått två och en halv minut. Men... min kropp gillar det. Särskilt bråkiga knät - och jag gillar att samarbeta med min kropp, så... och efteråt tyckte nog även hjärnan (inte minst pannbenet) att det var en bra sak, ändå.

Medan jag skriver det här lyssnar jag på ett alldeles fantastiskt skönt program för oss som älskar hösten. Jag tror dessutom att det kan vara ett program för alla dem som inte.

Det börjat bli lite småkallt, om morgnarna. Jag trodde att mina stövlar och jackor låg i ett par lådor i min garderob, men tji fick jag. Så jag måste upp på vinden och lokalisera dem. Bara kofta, eller kavaj, räcker inte riktigt längre - inte ens kompletterat med en varm skön sjal.

Pratade med Johanna häromdagen. Hon är in charge för att välja, och boka, boende i Budapest (höstlovet). Hon har hittat en liten trevlig lägenhet, supercentralt, som dessutom råkar ägas av en av hennes arbetskamrater. Fint. Då kan man fixa sitt kaffe exakt när man vill. Och det verkar vara nära till det mesta. För övrigt lär vi ju inte sitta där och trycka - vi ska ju ut och strosa! Jag längtar dit. Och det känns ju en smula trevligt att jag flyger från Sturup (som vanligt flyger vi in från olika håll och ses på plats) som ligger så nära att jag i princip skulle kunna gå, eller cykla, dit... :)

Så. Lördag, alltså. Panodil, te och lugnt-tagning.

onsdag 6 september 2017

mittwoch

Sixten Sorkbane vilar ut efter kvällens jakt.
Om jag går upp bara tio minuter tidigare, på onsdagar och torsdagar, hinner jag ner en sväng till gymmet, på jobbet, innan arbetsdagen börjar. Idag cyklade jag en timme och det var faktiskt riktigt skönt. Särskilt efteråt. Energinivån var god när jag kom upp på översta våningen, där mitt arbetslag huserar.

Bra arbetsdag. Gott samtal med en kollega som kan visa sig vara en bra samarbetspartner. Generös, kunnig och ganska prestigelös. På en av lektionerna såg vi en bit av The Secret Life of Walter Mitty och det där Islandssuget drabbade mig med orkanstyrka. Måstemåstemåste, till sommaren! Eller... påsk? En del planeringsfix hanns med. Och sedan dra som en fredagslöning för att hinna hämta Sigrun på förskolan i Svedala. Det kändes så gott att se hennes glada ögon och få en gosig kram och sedan åka hem medan vi spelade musik och sjöng. I morgon ska jag lämna henne. Det återstår att se om det är lika livat.

Utanför min dörr ligger en död mus. Tack för den, Assistenten. Jag orkar inte ta bort den nu. Prokrastinerar. Jag hinner i morgon bitti. Innan lämningen.

måndag 4 september 2017

here we go again

Det finns måndagsmorgnar då jag ifrågasätter meningen med livet. Och verkligen, verkligen begrundar möjligheterna att hoppa av det här ekorrhjulet.

Och sedan... dricker jag upp mitt morronkaffe, biter ihop och kör vidare.

söndag 3 september 2017

söndag

Från min uteplats
Vaknar alldeles för tidigt, men kan unna mig lyxen att ligga kvar. Halvslumra och låta tankarna fara vida omkring. Så småningom går jag upp och får på en kanna kaffe. Medan den blir klar viker jag en torr tvätt från tumlaren, lägger i/hänger upp en ren, våt och lägger en ny omgång i tvättmaskinen. Sedan värmer jag sojamjölk i muggen, fyller på med hett, starkt kaffe, drar upp rullgardinen ut mot ängen och går ut en sväng på den fuktiga uteplatsen innan jag kryper tillbaka ner under täcket. Kollar lite sociala medier, kommunicerar och börjar lyssna på Ayn Rands Atlas Shrugged. Sakta vaknar huset upp. Borta från mittenhuset hör jag Sigrun prata.

Födelsedagsmiddagen igår blev trivsam. Prosecco och liten paketöppning. Maten smakade som Matilda mindes den och Linus gav den veganska varianten klart godkänt. Jag använde jackfruit som alternativ till kött och tänker att jag ska laga rätten snart igen. Till kaffet blev det tårta, med kladdkaka och glass som veganskt alternativ. Och så sitta länge och prata och skratta tillsammans och trivas och ha det gott. Familjeliv när det är som bäst.

Vad resten av dagen ger får jag se. Inga särskilda planer gjorda.

lördag 2 september 2017

happy birthdays


Två födelsedagar den här veckan. Först Sigge (2) och idag Matilda (35). Det är liksom svårt att greppa att det gått så många år sedan den där dagen, som jag ju minns med sådan skärpa. Tid... och nu är hon själv en mamma som kommer att uppleva samma fenomen.

För Sigrun var det två sånger (Happy Birthday och Ja må hon leva) och tårta, efter middagen i onsdags, och ballonger och presenter och en väldigt glad unge. Idag blir det inget party, men Matilda har önskat middagen (jag ska ge mig på att laga en libanesisk rätt jag inte gjort på kanske 15 år...) och Barb & Brenda fixar tårta. Kanske kommer Linus och Nathalie förbi, i eftermiddag, och det blir såklart en och annan, än så länge hemlig, present. Det enda Matilda har uttryckt en önskan om är ett par rejäla gummistövlar.

I veckan som var flöt mina lektioner på som jag tänkt och den delen av mitt arbete är så rolig och givande. Många sköna ungdomar. Uppepå detta förväntas jag inte bara dela mina lektionsplaneringar med eleverna, via schemat (vilket känns ganska självklart, så har jag alltid jobbat), men också ha en jeffla massa pedagogiska planeringar dokumenterade på vårt intranät. Det känns väldigt mycket högstadiet... men rektoŕerna vill ha det så och då är det ju bara att börja knåpa ihop dylika. Det känns dock väldigt statiskt eftersom jag givetvis har en klar och tydlig pedagogisk planering inne i mitt huvud men ständigt reviderar, ändrar och anpassar utifrån såväl grupper som individer - och så funkar inte verktyget på lärplattformen. Där ska allt ristas i sten och tidssättas. Så jag gör långa dagar, för att liksom komma ikapp. Igår, på väg ner till gymmet, insåg jag att jag inte varit ute i friska luften sen jag vet inte när. Så jag satte mig i bilen, körde ner till stranden och gick en lång stund längs havet och bara andades. Det behövde jag.

I torsdags, förresten, var jag på Teaterbion Scala och såg The Square. Underbart hur Ruben Östlund kängar till den uppblåsta delen av konstvärlden - och en skön metaupplevelse att publiken (som mestadels bestod av kultursjalar av båda könen... tänk Österlen... ;)) satt och skrattade gott... En film som jag gillar. Den ställer frågor som jag kan gå och tänka över länge. Och där fanns en fin värme, i Christians samvaro med barnen... Det var också roligt att se filmen tillsammans med några trevliga kollegor och att äta en italiensk pizza innan...

torsdag 31 augusti 2017

över en mugg morronkaffe

(Bilden "lånad"...)

Det sägs att språket och kulturen är invävda, och beroende, av varandra.

När någon av husets amerikanska gäster ska åka till ICA och proviantera säger de alltid att "we need to/I'm just gonna pick up some groceries". Uttrycket är spännande. Det förmedlar, för mig, en känsla av att det liksom bara är att åka och hämta. Lite som när barna var små och trodde att pengar vara något som bara var att plocka fram ur bankomaten, när man behövde mer.

måndag 28 augusti 2017

lugn och fin

Om kvällen...
Måndagsmorgon. En känsla av overklighet när det inte längre är ljust när jag vaknar. Det är hösten som kommer. Även om kvällarna smyger sig mörkret på och snart ska jag börja tända ljus i mina utelyktor.

Arbetsveckan ligger framför mig och jag har svårt att uppbåda den stora entusiasmen, men det känns liksom ändå bra. Det är som det är. Att gå utanför sin komfortzon kostar på och jag kan komma på mig med att tänka på hur tryggt det vore att vara kvar på min gamla arbetsplats - och då blir jag arg på mig själv. Jag behövde det här om inte hela mitt liv skulle stelna och jag skulle bli fast i Småland för evigt.

Det var faktiskt roligt när gänget kom tillbaka från Öland, igår kväll. Jag gillar Mikes syster Deb. Hon är rolig, rättfram och lagom energisk. Jag önskar hon kunde stanna längre så vi kunde hänga lite mer. Nu flänger hon mest från sevärdhet till sevärdhet innan hon åker hem på fredag, igen. Men det blir väl fler gånger.

söndag 27 augusti 2017

söndagsmorgon

Bara Matilda, Sigge och jag i huset. Resten av klanen åkte till Öland över helgen. Igår gjorde vi ärenden i Svedala, på Emporia (osexigt men går mycket snabbare än om man ska hitta parkering inne i stan och sedan gå till olika affärer...) och IKEA (Sigrun behöver en liten garderob och en förvaring för leksaker). Vi shoppade inga massor men fick tag på det vi tänkt oss. Jag hittade till och med ett par snygga skor/boots i svart mocka - något jag ville ha men inte trodde jag skulle hitta. Vi lät allt ta den tid det behövde ta och när vi kom hem lekte jag med Sigrun, och diskade och plockade, medan Matilda skruvade möbler och målade en dörr. När Sigge somnat tog vi oss varsitt glas vin och såg en film, Looper, som var alldeles lagom klurig (tidsresor och deras möjliga konsekvenser) innan vi sa go'natt.

Nu sover de andra två och jag njuter en kopp kaffe medan en maskin tvätt rullar och Sixten Näbbmusbane är ute på jakt. Efter att ha uppgraderat sig till mindre sorkar får han väl byta namn, även om han nu mest fångar - och drar hem... - möss, som han äter upp hälften av. Oftast huvudändan. Inte så kul att städa bort, men jag är samtidigt lite stolt över den rackaren. Åratal av bortklemande har inte kunnat sudda ut hans jaktinstinkter.

Idag ska jag ta mig en lång promenad, tänkte jag, och så är det dags för veckans storhandling, som jag brukar ta på mig att göra. Annars blir det en lugn och fin dag. Hoppas jag,

I morgon är det måndag, igen.

torsdag 24 augusti 2017

familjeliv

Huset fullt. Det är Matilda, Mike, Sigrun, farmor Barbara, Aunt Brenda, Deb (Mikes syster), Kusin Ciaran och Kusin Aidan. Och jag. Och Sixten. Jag är inte ensam. Känner mig inte ensam, heller. Snarare är det kanske en smula för mycket av det goda, ibland. Jag har också trevligt och gott utbyte av åtminstone två av mina nya kollegor. Samtal som inte med nödvändighet rör jobbet utan mer livet. Men jag tänker på Vänner. De där som tyckte det var så kul att jag skulle flytta närmare. Som absolut ville ses. Som ville hitta på utflykter och trevligheter. Komma och hälsa på och dricka gott vin och ljuga lite. Kanske bara ta en fika. Dem tänker jag på. Jag undrar vart de tog vägen, den här sommaren. Måste jag alltid hålla på och dra i folk?

Hur eller hur. Livet mitt börjar landa i något som gör att jag känner att jag gjorde rätt. Det är tufft på jobbet med stora, stora klasser och väldigt långa lektionspass. Ett nytt sätt att planera så att både eleverna och jag själv håller. Men de är så trevliga och duktiga och kollegorna välkomnande och professionella och jag tränar minst tre gånger i veckan nu, i skolans personalgym. Så snart min chef hinner klottra ner en signatur på ett papper kan jag dessutom kvittera ut träningskort på annat ställe och jag tänker mig kanske yoga. Eller simning. Kanske både och? Jag läser och lyssnar på ljudbok och har hittat tillbaka till min snälla morgonrutin med en kort stunds skrivande över ett par muggar kaffe. Livet startar om och jag tror att det kan bli bra, det här.

Synd med Vännerna, bara.

lördag 19 augusti 2017

mångkulturellt



Vilken vecka. Uppstartskonferens i måndags. Så nära hemma att jag kunde cykla dit, i solskenet. Jo, för det är givetvis så att bara semestern är slut så kommer finvädret i språngmarsch. Tisdag var en hel del möten och fix med allt som är nytt och som man förväntas få kläm på pronto. I onsdags kom våra ettor så det var fullt kör hela dagen och sedan info för all personal i aulan. Det finns alltså en aula på min nya arbetsplats, tänka sig. Det är jag inte van vid. I Emmaboda fick vi använda Folkets Hus och kyrkan för större tillställningar.

I onsdags kväll körde jag direkt upp till Emmaboda. Det kändes i magtrakten när jag närmade mig Byn men känslan var inte enbart negativ. När jag svängde in över järnvägsbron, ner mot "centrum", kändes det ganska gott att återse alla välbekanta hus, träd, människor. Jag kvistade in på ICA för att köpa lite vatten och frukt och givetvis träffade jag på några elever som ville småprata lite. Jag körde förbi mitt gamla hus och det ser fortfarande inbjudande och mysigt ut. Nya ägarna gör det till sitt och det är precis som det ska vara. Jag tog ett varv runt samhället - och kände inget av det arga, taggiga jag kände när jag lämnade Byn för Stockholm för åtta och ett halvt år sedan, utan kan gott tänka mig att återvända ibland - innan jag körde hem till Lena, som generöst erbjudit mig en sovplats för natten. En timmes prat över tidigt morronkaffe hann det bli, på torsdagen, innan jag körde till Kalmar för att vara med på en konferens, kring mindset, med Carol Dweck och Martin Renton. Egentligen skulle jag varit på vandring med eleverna, mellan Brösarp och Haväng, men när skolchefen i Emmaboda erbjöd mig en plats så bad jag min nya rektor snällt om lov och det var helt okej att åka. Väldigt bra dag. Och som grädde på moset, smör på fläsket, lök på laxen fick jag träffa några av de kollegor jag vet jag kommer sakna allra mest! De trettioen milen hem kändes ganska tunga, dock. Inte minst när det var dags att stiga upp igår. Kort träff med eleverna igen och sedan föreställning med TUMMEL som körde grymt svängig balkan/klezmer och berättade om "flyttfåglar". Vi är många och av olika sorter. Jag har ingen dramatisk flyktinghistoria men i min familj är ju alla på mammas sida ättlingar till vallonska arbetskraftsinvandrare, min pappa och hans familj gjorde resan från småbruket på landet in till textilfabrikerna i den stora staden (och därmed möjligheterna för barnen att studera vidare efter den sjuåriga folkskolan), mina barn har alla rest bort - kort och långt - för att söka arbete och äventyr. Själv har jag gjort flera förflyttningar. Såväl sekventiellt som parallellt. Flyttat, bytt skolor, vänner, fortsatt mönstret som vuxen om än i mycket längre intervaller, vanligen. Brutit mönster och till och med bytt liv. Just nu har jag ju migrerat från de småländska skogsbygderna ut i det sydostskånska odlingslandskapet. Efter lunch fick jag plötsligt flow och fick massor av viktig planering gjord. Det firade jag med att gå ner till personalgymmet, när arbetsdagen var slut, och köra ett pass. Jag fick lokalen helt för mig själv. Underbart!

Igår kväll blev det ett av de där verkligt sällsynta tillfällena, den här sommaren, då vi alla blev sittande kvar i timmar efter middagen och bara samtalade. Barnen (ja, det är nya gäster i huset) hade somnat redan före middagen och ingen bröt upp från bordet för att spackla eller måla eller kratta löv och whatnot. Intressanta och spännande saker pratade vi om och det var en fin kväll. Givetvis kom jag i säng alldeles för sent och nu är jag  ganska trött och seg, men inte på ett oöverkomligt vis.

Husets amerikaner har för vana att alla dagar, som inte är uppenbara arbetsdagar, fråga vad ens planer är för dagen. Mitt svar blir ofta svävande eftersom jag sällan har några, förutom att köra någon maskin tvätt (eller fem... jag kör ofta kollektivtvätt när jag ändå håller på), läsa, ta en långrunda eller kanske småpyssla med köksgrejer, skriva eller något. Jag anar en kulturkrock. Big Time. Men det är inte alltid jag som ska anpassa mig. Så alldeles nyss fick jag hela kåken (>300kvm) för mig själv (och katten, då, men han är ute och jagar sork, eller något) och jag ska lässa skön musik svinhögt, fuldansa lite och komma ikapp mig själv. Jag ska faktiskt jobba lite, också. Ja, jag veeet. Det är emot alla mina principer, men jag säger som Groucho Marx: "Those are ny principles. If you don't like them I have others." Och jag tror faktiskt att detta är det sista hemmajobbandet i år. Jag har bara pyttelite kvar nu, planeringsmässigt, för att vara helt i fas. Egentligen är det nästan överkurs att, som lärare ha en PLAN, när skolan inte lyckats producera ett SCHEMA. Ettorna började i onsdags och på måndag kommer resten... Mer än 1.600 elever - och inga scheman... Joråsåatte...


tisdag 15 augusti 2017

livet på på landet

Det är så tyst och stilla om kvällarna här. Ja, till och med inomhus - i min ände av huset. Katten knaprar kattmat ute i köket och ljudet känns öronbedövande. När jag kommer hem, ganska sent och tämligen slutkörd, efter jobbet tar jag ett handtag i köket och vi äter gemensam middag. Hjälps åt med disk, undanplockning och ibland nattning av Sigrun, även om det privilegiet såklart främst är Mikes och Matildas. Sedan drar jag mig tillbaka. Ibland med Ett fall för Vera, ibland med musik, eller med en ljudbok. Jag somnar fort och tidigt och går upp igen före sex. Jag vet att om några veckor har det mesta satt sig och det blir riktigt roligt att jobba, men idag hade jag mer än gärna bytt jobb med städerskan... Samma visa varje år, förstås, men i en ny tonart på nytt jobb. Tankarna vandrar ibland tillbaka till dem jag lämnat bakom mig. Men jag ångrar mig inte. Det blir bra, det här. Det är bra. Jag känner mig välkommen och vilar i min professionella trygghet.

Nu ska jag dock vila i min sköna säng, under ett fluffsigt täcke...

lördag 12 augusti 2017

taking care of business


Första arbetsveckan överlevd. Trevliga kollegor och en god portion ordning, reda och rutiner. Inget schema än, dock. Stressande.

Här är huset, som vanligt, fullt. Förutom oss lite mer bofasta (Matilda, Mike, Sigge, jag, Barb, Brenda och Ciaran) har vi tre saudiamerikaner och en vanlig amerikan i huset. Jag förstår Matilda och Mike. De vill ha det så och en gång växte Matilda själv upp på samma vis. I mitten av maj brukade vi alltid skoja om att Pensionat Olsson öppnat för säsongen. Huset fullt hela somrarna - och ganska ofta även dessemellan. Det är väl jag som blivit van att vara mer för mig själv, och som också fått ett ökat behov av det. Men jag reder mig fint. Idag drog jag iväg på en ordentlig bokskogspromenad medan övriga invånare var på Kullabarg, Malmöfestivalen och annat. Det var skönt att bara trava på, tvingas vara uppmärksam på knotiga rötter och lösa stenar och vara själv med mina tankar under lövkronorna. I morgon ska Sigruns morfar komma på fika tillsammans med hustrun och en hund som åker i en handväska... Jag tror jag ska ut och reka mer på min cykel.

onsdag 9 augusti 2017

då kör vi väl, då

Liten stadspromenad
efter jobbet.
Första dagen avklarad. Men det var ju bara, förutom rektorerna och någon administratör, alla vi nyanställda. Mitt tidigare intryck av ordning och reda verkar hålla i sig. Schemat är visserligen inte klart, men annars är det struktur och rutiner på allt. Idag blir det såväl parkeringstillstånd som en arbetsplats, nycklar, dator, inloggning, genomgång, möte med arbetslaget och whatnot. Magkänslan fortfarande god även om jag vaknade illamående av huvudvärk. Att jag aldrig lär mig. Matilda och jag tog ETT glas vin igår kväll - och jag har sovit som en kratta. BLEH. Jag får återgå till min arbetsveckonolltolerans. Semestern ÄR slut.

Ute är det gråmörkt och duggregnigt. Igår sken solen och jag kunde ha ärmlös skjorta. Idag blir det tisha, kofta och sjal.

måndag 7 augusti 2017

swoooosch

Men Assistenten har det fint. Mycket att assistera med,
och nya, stora domäner. Gott om näbbmöss, också.
Sommarledigheter har en tendens att alltid gå väldigt fort men i år tror jag fanimej det var rekord. Jag börjar ju dessutom en vecka tidigare än vad jag är van vid.

Nu i helgen hade vi stor familjeträff, på sätt och vis. Syrran Cia och hennes tre grabbar, med flickvänner och en hundvalp, kom ner i torsdagskväll. Johanna anlände redan på tisdagen och Linus och hans tjej, Nathalie, dök upp i fredags. Det blev en bra mix mellan trädgårdsröj, gött snack över god mat & dryck, och lite sightseeing i Ystad. Det blev tomt och lite trist igår när alla sedan dragit hemåt igen.

Men nu börjar jobbet och jag tycker det ska bli roligt. Jag är redo. Det har ändå varit ganska jobbigt och då menar jag varken Siggehäng eller flyttar och sådant. Det handlar mer om personkemi, samarbete och attityder och inte mellan mig och husägarna, då... Mer vill jag inte skriva här. Är någon nyfiken kan ni ju fråga.

Idag bet jag i alla fall ifrån (eller snarare: jag gjorde det igår) för att få en dag helt för mig själv. Sovmorgon, kaffe ensam, P1 och börja se över arbetsmaterial och annat som jag kan komma att behöva. Jag ska ta mig en kort springrunda också, i eftermiddag.

På fredag börjar Malmöfestivalen och jag fundrar på att åka in på fredag, eller lördag, om det är något hörvärt.


söndag 30 juli 2017

like magic


Tänk vad även en liten springrunda kan göra för själen min. Jag drog på mig springkläderna, skönaste skorna (har ju några par att välja mellan) och körde bort till Svaneholms slott, där jag hört att de ska ha ett väldigt fint, men kort, motionsspår runt den lilla sjön. Visserligen en verklig minirunda på ynkans tre kilometer, men knät höll och det var det viktigaste. Jag ska nu snällt springa väldigt korta rundor tills jag får tillbaka knät i bra skick och sedan utöka lite i taget. "Lett å seje", som di säger i reklamen...

Denna lilla runda, helt utan krav på prestation, i ensamhet och utan minsta förväntningar från omgivningen på att jag skulle komma snart hem igen, räckte för att lyfta mitt humör ordentligt. För min egen, och andras, skull ska jag fortsätta med denna enkla rutin, några gånger i veckan och troligen på samma ställe. Det var så lummigt och vackert och luften var fuktig och mättad efter åskvädret och ösregnet. Ett tillfälle att minnas.

lördag 29 juli 2017

höst

Sigrun fundilerar i Nyhavn.

Gårdagen var en dag av sol och det fick bli en tur till närmaste huvudstad. Det ska jag väl vara jävligt tacksam för, tänker jag. För nu är hösten tillbaka med regn och blåst och stugsittande med liten tjej. Vi har varit ute idag. Promenerat och åkt rutschkana och kollat på sniglar. Men trots vettiga kläder var det ingen av oss som riktigt uppskattade det hela. Nu sover hon middag och jag är negativ, tråkig och avtänd på det mesta.

Också en semester...


torsdag 27 juli 2017

semesterjobb

När jag började bekanta mig med min nyinskaffade chromebook fick jag en smärre chock när jag inte hittade några av alla de filer jag delat till min privata google drive från jobbditon. Först förträngde jag bara alltihop, men i förrgår kväll började jag leta på jobbkontot, som jag ännu har åtkomst till, och där lyckades jag hitta alltihop, fast bortkastat. Detta hade tydligen gjort så att allt delat också försvunnit, men hur eller hur lyckades jag faktiskt återställa allt i jobbdriven och sedan har jag lagt ner ett ganska stort arbete på att inte dela utan kopiera varje enskild fil till nyskapade i privata driven och nu har jag just lagt sista handen vid det. JOBB, alltså. Mitt på blanka semestern. Men det var det värt. Mapparna/filerna innehåller i stort sett planering och material för ett helt läsår, i samtliga mina kurser... Visst gör jag mycket nytt varje år - hur trist skulle inte jobbet bli annars? - men det som känts och funkat riktigt bra vill jag ju återanvända. Jag känner en enorm lättnad just nu. Det blir nog mycket ändå, när det nya jobbet drar igång.

Annars är semestern ganska mycket småbarnsföräldersliv, just nu, och jag har inte riktigt orken som krävs. Mamman och pappan tar ju hand om allt nattetid och annars också, om de är hemma, men i övrigt är hon min, det lilla hjärtat. Älsklig och rolig men också två fulla händer... Om kvällarna är jag helt slut och vill helst gå och lägga mig efter middagen men hur asocialt är inte det, då? Så jag stannar uppe en stund, sitter och pratar med någon av de andra i kollektivet, tar ett glas vin, kanske, och bara ÄR. Sedan kryper jag i säng i akt och mening att lyssna på ljudboken (just nu The Moth Catcher av Ann Cleeves) en god stund, men däckar efter fem minuter och sover hårt, men inte drömlöst, i min nya,sköna säng (drömmarna är ganska specifika, men... jag tror jag behåller dem för mig själv...). Upp igen före sju och så drar dagen igång, igen. Efter den här semestern behöver jag... semester. Haha!

Jag var på rymmen igår igen, förresten. Håret såg ut som ett skatbo så jag var inne i Ystad och blev klippt. På samma salong kan man få naglarna fixade och jag passade på att göra det, också. Det känns som en väldig lyx att låta någon annan lacka dem och med gellack håller det ju i veckor. Den flärden tycker jag att jag kan tillåta mig, när jag inte reser någonstans alls i sommar, utom möjligen en augustihelg till Öland och vännen Lenas stuga.

Resor... Höstlovet ska få bli en storstad. Jag har aldrig varit i Budapest, så dit reser jag om Johanna kan resa tillsammans med mig. Annars tror jag faktiskt att det blir London, igen. Dit funkar det ju lätt att åka själv. Och redan nu har jag bestämt mig för en tripp till, och på, Island nästa sommar. Och säkert något mer, som jag inte kommer på nu. Eller ens vet, kanske?


måndag 24 juli 2017

på rymmen

Jo, men det kändes nästan lite så. Att peta Sigrun i säng för att sova middag, efter en förmiddag med utelek i geggamojan, och sedan köra in till Ystad för att träffa kusinen Anna, som sedan visade sig ha fått förhinder. Utan att tveka valde jag att ändå stanna i Ystad och känna staden lite på pulsen. Förfärligt många turister, if you ask me, men jag tänker att det ändå är en trivsam, ja rentav mysig, liten stad.

Jag fick med mig en lång, snygg kofta hem efter att ha strosat runt, rekat ut en frisörsalong som såg seriös ut - utan att fördenskull ta sjukt mycket betalt för att toppa -, boka en tid och sedan fika på ett litet mysigt, hipsterbohemiskt (det kändes liksom inte riktigt övertygande) café. Det är så himla skönt att bara strosa för sig själv, ibland...

Och härhemma stretade delar av kollektivet på med målning och trädgårdsarbete, medan andra (M &  M) var på jobbet. Som tack för friheten lagade jag en grym fiskgryta till de andra (jag tog undan en del till mig, redde av med havregrädde och hade i tofu istället för fisk och det fungerade alldeles utmärkt). Nu är jag dödsens trött och jag tror att jag strax ska ropa in Sixten och sedan krypa till kojs med min ljudbok som sällskap.



tisdag 18 juli 2017

kaos, pt iii

Krysseboda. My happy place.
Allt har varit galet rörigt sedan förra helgen. Min flytt och få någorlunda ordning i min del av huset och samtidigt renovering av rum och få katten att känna sig som hemma och så huset fullt av folk. Förutom Matilda, Mike, Sigrun och jag är det ju Grandma Barb, Aunt Brenda och Cousin Ciaran. Flytthelgen var dessutom Mikes gamle barndomsvän från Alaska, Brian, här och nu i helgen var Jenny och Kristofer här, från Oslo, plus att Linus och Nathalie kikade förbi på fredagen och på lördagen grillade vi allihop och då var Matildas bästis Sofie här också. Enstaka vänner kikade förbi och sa hej, gick husesyn och fick sig en kaffe också, under dagen. Ja, ni fattar... Därför kändes det som en slags lättnad när jag körde upp till Byn, i söndags, för att kolla flyttstädningen och äta middag (och sova över) hos Lena och hennes man. Igår var jag in till oralkirurgiavdelningen i Kalmar för att få öppnat en spricka i tandbenet (troligen orsakad av cykelvurpa 2008...) och det var en snabb affär (dock är jag svullen och lite öm idag, men det ser ut att läka bra och stygnen ska trilla bort av sig själva) och sedan gjorde jag några hittepåärenden i Byn, långfikade (dvs drack kaffe och läste - fick ju inte äta förrän frampå kvällen) och som sista anhalt träffa mäklaren och köparna på banken och avsluta husaffären. Nu är jag fri.

Men det kändes ändå vemodigt att lämna Byn. Denna hatkärlek... jag har ändå bott där i elva år och det sätter sina spår. Ny är det dags för nya.

Och så denna "sommar". Kallt, grått och blåsigt verkar vara grundinställningen och enstaka avvikelser i form av sol känns överraskande och nästan lite... udda. Det är synd för det är så fint här runtomkring huset. Jag skulle vilja sitta ute, sola, ha det gott, läsa eller skriva, leka med Sigrun och lyssna på det hysteriska fågellivet. Allt från små, sköra sångare till kaxiga glador. En stork har jag också sett! Istället får jag dra på mig jacka när jag måste göra mig ärenden utanför huset. Trist. Som fan.

Men.... annars är det bra. Jag har stereo igen! Kan spela mina CD-skivor! Och det gör jag! Och Sixten - numera även känd som Näbbmusbane - är hemtam nu. Går ut och in och bevakar sitt nya, stora revir. Sover gott på någon soffa mellan varven. Och jag har tre veckor kvar av min semester!


Bräkneån



torsdag 6 juli 2017

kaos, pt ii

Myspaus med Kung Sixten I, av Parkgatan, aka nussenosen
 a k a Assistenten
Det har funnits stunder, den här veckan, när jag fått lust att sätta eld på kåken. Men så är det ju när en ska flytta. Man ska liksom över den där puckeln. Och nu är det klart. Återstår bara att ta ner kökslampan, köksgardinen, skruva ner gardinstångsfästena och få ner mina stora utekrukor i ett par lådor så är jag helt klar. Om nu bara de vidtalade gubbarna kommer och bär bort kylen & frysen i källarn, sängen och annat skrafs så tror jag att jag packar in småpinaler i bilen och kör ner till Börringe i eftermiddag. Erica har redan lovat vakta katt och hus isåfall. På lördag är jag, i vilket fall, tillbaka med lastbilen.

I natt drömde jag om en god vän. Mitt hemliga hopp, på något vis. Fast drömmen handlade bara om att vi plötsligt, och överraskande, var kollegor. Och det var gott nog.

måndag 3 juli 2017

kaos, pt i

The Ocean at the End of the Lane...
Helgen var flyttkaos. Dock inte mitt, utan Matildas och Mikes. Men så är det ju när man flyttar. Någonstans mitt i känns det som om det är ett omöjligt projekt, och man tappar nästan sugen, men så plötsligt är sista lasset urlastat, saker och ting börjar finna sina platser och när vi satt där, i skenet av tända ljus, drack ett glas vin och samtalade medan Sigrun snusade så gott i mammans och pappans stora säng, tillfälligt placerad i vardagsrummet, så kändes allt plötsligt roligt och fint igen.

Nu till helgen är det min tur och jag har några dagar på mig att packa det sista. Hantverkaren Tino har just varit här och satt fast en täckplåt som blåst ner från taket, jag har pratat med en Göran som ska hjälpa mig forsla bort diverse junk, vännen Annhelen kommer förbi och hämtar de sista bokhyllorna och fikar, i morgon kväll, larmet ska monteras ner i morgon, min lilla bil ska packas med grejer som är bråkiga att ha i en flyttbil (exempelvis vattenpipan, lampor, småmattor, ytterligare några orkidéer, ett litet glasbord, en ihoprullad pusselmatta, ljuslyktor som står ute och sådant pyssel) och jag tror faktiskt att jag har styr på allt. Peppar, peppar...

Natten mellan lördag och söndag sov jag i mitt nya kombinerade sov- och vardagsrum och jag sov gott. Utan att vara det minsta New Age-ig så tycker jag mig ändå kunna känna om ett hus är varmt, välkomnande och vänligt - eller inte. Mitt hus här på Parkgatan har alltid varit det, och det nya stället känns likadant - bara så väldigt mycket större.

torsdag 29 juni 2017

rain

Grått och vått ute. Varmt och gott inne.
Nu verkar det komma häråt, det utlovade ovädret. Det blåser rätt bra och regnet smattrar mot fönstren. Förmiddagen har ägnats åt ärenden, Erica har varit här och käkat lunch, den ytterst sociale sotaren har sotat och om en liten stund ska jag dra igång en ny röj- och packsession, igen. Och så ska jag baka focaccia och fixa ihop en matig sallad att ta med ner till Börringe, i morgon. Men först ska jag kaffa och skriva upp lite viktiga grejer i min bullet journal. Sedan jag började med den faller allt på plats, inget glöms bort och stressen minskar.

I morse fick jag mejl, från nya jobbet, med min tjänstefördelning. Jag får två kurser i religion, också! HURRA!!! Det trodde de inte gick att ordna till nästa läsår, men det gick alltså och det gläder mig. Hjärnarn började dra igång, men jag plockade ner den. Nu är det semester. Tids nog ska jag börja jobba...

onsdag 28 juni 2017

det rullar på

Lite lugnare tempo på packningen idag.

Assistenten har inte varit till någon större nytta eftersom han, trött efter att ha varit ute på tjosan hela natten, mest legat och dåsat i stora fåtöljen. Men jag har ändå fått undan en del (bland annat plockat ihop och packat det som var i prylgarderoben , fått ner det sista av mina jobbgrejer i en låda och påbörjat rensning av skafferiet) och så har jag varit och hivat lite grejer på Miljöstationen, gjort några ärenden, ringt viktiga samtal, långfikat med Lena och bakat en driva kardemumma- och kaneldoftande bullar.

Det får räcka för idag.

tisdag 27 juni 2017

boxing day

Annhelen fick inte med sig alla hyllorna idag...
Att flytta är bra fysisk träning. Annhelen, som köpt mina bokhyllor, undrade om hon kunde hämta dem idag på eftermiddagen så det var ju bara att köra igång, efter morronkaffet (som drog ut lite på tiden för är jag ledig så är jag, ju). Nu är alla böcker inte bara nerpackade utan också sorterade. I lådor märkta med BOOKS, och en bokstav som avslöjar den alfabetiska ordningen, ligger böckerna som Matilda & Mike ska ta hand om. På mina kartonger står det antingen bara BÖCKER (vilket talar om att det är böcker jag ska ha i en bokhylla) - och det står det bara på tre kartonger! - eller BÖCKER REL/HI/osv för de jag ska magasinera i något framtida vinds- eller källarförråd.

Assistenten kvalitetssäkrar.
Av bara farten har jag också plockat ner spel, pussel och mina få andra små föremål som bott i hyllor och på fönsterbrädor. CD-skivorna ligger nerknökade i två tunga kartonger (alla fick inte plats så de resterande hamnar väl i någon slags randomlåda) och DVDerna har jag avhänt mig, sånär som på enstaka juveler. Även musikDVDerna. Tittar folk ens på sådana nuförtiden? Ja, alltså... någon gör det ju uppenbarligen eftersom ett par stycken hörde av sig och den som var först fick hela kassen. Jag tänker som så att har jag inte kollat på dem de senaste fem åren lär jag inte sakna dem.

Men böckerna. Nå. Jag får framledes definiera mig som något annat än en som har en förfärlig massa böcker. Läsare kommer jag alltid att vara men jag är ganska tvärsäker på att jag inte kommer att sakna all denna barlast. Däremot har jag köpt mig en CD-spelare. Spotify i all ära, men ibland vill jag spela mina CD-skivor. Vem vet? Kanske skaffar jag mig rentav en vinylspelare, någon gång?

Nu är jag ganska slut. Det får bli tidig läggning ikväll. I morgon ska jag ta prylgarderoben, städskrubben och skafferiet. Några köksskåp också. Det blir ingen avancerad matlagning mer, för min del, i det här köket.

måndag 26 juni 2017

resa i midsommartid

Sommarjenny!
Jag är hemma igen efter några dagar med Johanna, Jenny och Kristofer, i Oslo. Om vår samvaro har haft ett tema har det varit de goda, fina samtalen. Vi har hunnit stadsstrosa, hänga på balkong, takterass, i park och på mysiga uteserveringar. Det har varit en fin midsommarfest och vi har spelat mölkki. Men framför allt har det varit så många sköna samtal, både med varandra och med gästerna på midsommarfesten. Jag har ju nästan glömt hur det är att sitta ner runt ett matbord, till exempel, och ha intressanta och spännande samtal med middagsgästerna - och inte bara By- och jobbskvaller, vilket tyvärr ofta blir fallet när jag umgås med aldrig så vänskapliga arbetskamrater.

Och det har, förstås, varit kärlek och många kramar. Jag önskar jag kunde träffa mina fina norgeflickor oftare. Och Jennys sambo Kristofer, också. Grym kille!

onsdag 21 juni 2017

äventyret fortsätter

Jag är rik! På pioner.
Jag var liksom ganska slut när jag kom hem runt lunchtid. Så jag tog det lugnt. Lyssnade lite på ljudbok (fjärde och sista delen av Elena Ferrantes Neapelkvartett) och slängde i någon tvätt. Senare hällde jag upp ett glas vin och sorterade ut de böcker jag vill behålla för egen räkning. Det blev knappt en och en halv låda. Det syns inte, i bokhyllorna, att jag plockat ur något. Erica ska få ta några, om hon vill, och resten packar jag ner och låter Matilda & Mike ta hand om. Det känns befriande. Jag har inte bestämt hur jag ska göra med DVDerna. CD-skivorna behåller jag, men behöver köpa en spelare.

Jag har också, i huvudet, tänkt ut vad jag ska ta med över helgen och jag har vattnat mina växter så de inte avlider över helgen. Katt- och husvakt är kirrat. I morgon bitti ska jag packa och ta ett varv med dammsugaren. Sedan blir det Oslo, några dagar. Det ska bli fint att träffa Jenny och Johanna! Ja, Kristofer och Stitch också. Det blir restaurangbesök, parkhäng med mölkky, promenader och kanske en lat söndagseftermiddag på favoritstället Blå.

När jag kommer hem ska jag seriöst börja packa ner mitt hem.


tisdag 20 juni 2017

randomly

En stunds kontemplation och skrivande av Morning Pages, på altanen, startar mina dagar den här veckan. För flera år sedan skrev jag en stund varje morgon. Inte på något skrivprojekt utan bara rakt av. Tre sidor av sådant som rann ur min hjärna, genom armen och handen och ut på pappret. Länge har jag tänkt att detta var en god vana som jag borde ta upp igen eftersom det hjälpte mig att starta dagen med ett större lugn och fokus. Förra veckan började jag igen och jag tycker redan att jag tänker lite klarare, lite mer strukturerat, när jag kommer till jobbet. Eftersom skrivandet inte särskilt syftar till att starta upp just arbetsdagen utan mer dagen i allmänhet, kommer jag att fortsätta med det även när jag går på semester. Det jag skriver är inte för någon annans ögon. Jag läser det inte ens själv, utom möjligen efter en längre tids skrivande då jag kanske kan få syn på tankemönster eller flöden jag annars inte upptäcker. Jag redigerar inte och bestämmer inte i förväg vad jag ska skriva om utan liksom bara tömmer systemet på det som snurrar runt - ibland rent omedvetet. För att inte behöva gå upp ännu tidigare än jag redan gör har jag bestämt att jag, till att börja med, ska skriva tio minuter. Jag sätter klockan och så kör jag. Under veckorna framöver, när jag kommer vara ledig, tror jag att jag ska låta det bli tre sidor, istället. Det kommer att ta ungefär tjugo minuter, vilket känns lagom.

Man kan använda vilken skrivbok som helst, såklart. Ett gammalt kollegieblock fungerar säkert alldeles utmärkt, men skrivboksnörd som jag är plockade jag fram en ljuvlig en från Paperblanks, som jag haft liggande ett bra tag och tänkt ha till något Viktigt. Det känns nästan en smula högtidligt att skriva i den. Det tycker jag om.

Så här långt har veckan varit ovanligt social. Igår, efter jobbet lurade jag över Erica på kaffe och kladdkaka med vaniljglass. Det var inte så svårt, men väldigt trivsamt. Ikväll har jag varit hemma hos arbetskamraten Sanna för traditionell innan-semestern-grillning. Alltså... traditionen är att vi ses och grillar, men oftast har det varit hos mig. I år, bland flyttkartonger som börjar hopa sig, och lite allmän oreda i mitt hem kändes det gott att cykla hem till någon annan, istället. Lite småtjöt. som brukligt, och ovanligt mycket kramar. Men så är vi ju två som slutar, administratören Mie och jag. På jobbet, efter den lika traditionella smörgåstårtelunchen, bjöd jag på vegansk jordgubbstårta, beställd på eminenta Konditori Fenix. Och - väldigt överraskande! - så blev vi uppvaktade av cheferna och arbetsgivaren, både Mie och jag, med orkidéer (hurra! en växt jag kan hålla vid liv i åratal!), vackra glasskålar av eleven Ante Valliens farmor (hon heter Ulrica och är tydligen världsberömd glaskonstnär... ;)) och presentkort hos ortens guldsmed. Det senare gör mig nästan förlamad. Jag har inte köpt/fått ett hyfsat dyrt smycke på säkert 25 år (en bismarcklänk av guld på över 40 gram, som sedan stals av en missbrukande kompis till ett av barnen, för 12-13 år sedan...) och nu ska jag alltså shoppa ett (nej, inte lika dyrt som bismarcklänken... missförstå mig rätt). Jag vet inte ens vilken typ av smycke jag ska välja. Halsband? Armband? Ring? Jag kan säkert få något väldigt vackert för pengarna, givet att jag alltid bär silver - aldrig guld. Nästa vecka ska jag gå till butiken och kika lite. Ovant, men lite roligt!

Jag vet inte vad jag ska göra på jobbet i morgon, efter det att vi haft morgonmöte. Jo, jag ska blåsa ur datorn, då. Men i övrigt har jag inte en susning. Jag har totalt rensat mitt arbetsrum. Till och med gemen i skrivbordslådan ligger prydligt uppradade. Jag får väl dra runt och terrorisera de få kvarvarande kollegorna. Vid lunchtid ger jag upp och går hem och kör en tvätt. Så får det bli.

söndag 18 juni 2017

var la jag hatten?

Swoosh, så var helgen över. Tre arbetsdagar kvar och sedan semester. Jag har varit i Bunkeflostrand en sväng, och bara myst med Sigrun och hennes föräldrar. Linus och hans tjej dök förbi på lite fika i gröngräset, igår. Idag har jag sålt mitt köksbord, med stolar, och nya ägarna har varit här och mätt för tapeter och sådant. De bad nästan lite om ursäkt för de förändringar de ska göra. Jag kunde inte bry mig mindre. Jag kan vara sentimental med saker och med människor men inte med hus. De är bara något man bor i. Visst tycker jag om mitt hem, visst vill jag ha det trivsamt och inbjudande omkring mig och visst gillar jag att fixa och dona, men... det är fortfarande bara ett skal. Wherever I lay my hat osv.

Det jag funderar på är däremot hur jag ska palla bo i storfamilj ett par månader. Det blir Matilda, Mike, Sigrun, Barbara (Mikes mamma), Brenda (Barbs syster) och Sigruns kusin Ciaran. Och sedan kommer Ciarans mamma Deb och hans bror Aidan. I mitten av september åker alla amrisarna hem, och då blir det nog lugnare. Som tur är ska jag ju ha en liten egen del av huset och jag får väl dra mig tillbaka dit. Eller ta en sväng med cykeln.

Tre dagar kvar på jobbet, alltså. Saker ska plockas ihop, elever lämnas över och lösa ändar knytas ihop. Samtal ska föras och avsked tas. Blandade känslor.

lördag 17 juni 2017

... lift off!

Jag har inte ens flyttat än och mitt sociala liv har redan tagit lite ny fart. Jag är inbjuden till både ett bröllop och en sommarfest, som lär bli fet!

Tyvärr måste jag tacka nej till det senare evenemanget, eftersom det infaller samma dag jag ska flytta. Men det blir raincheck på det!







torsdag 15 juni 2017

such a sweet sorrow...

EK2 & SA2 - minus fem. 
Jag är kass på avsked. Och det blev många idag. Först och främst mina mentorselever. Och så studenterna. En varm kram från skolchefen och en blinkning i hans tal. Tanken som slår mig... VAD HAR JAG GJORT???

Men... så tänker jag att det är fullt naturligt att elever ska försvinna ur ens händer, ut i livet - och jag ska gå på deras student nästa år. Så jag lugnar ner mig. Det ÄR läskigt att avsluta allt och dra vidare. Snacka om att gå utanför sina komfortzoner. Om det inte dödar mig, kommer det att stärka mig. Jag är jävligt seglivad.

Och när modet och självförtroendet sviktar ska jag läsa de fina korten eleverna skrev till mig, idag...



måndag 12 juni 2017

och ändå...

Det finns inget dåligt väder osv.
... blev det ännu en rolig och bra festival. Jag såg många bra band och jag träffade sköna, roliga och varma människor. Jag vacklar lite i min föresats att detta verkligen var min sista SRF. Men åka dit en hel vecka och köpa tredagarsband blir det inte. Dock kan jag tänka mig en, eller två, dagar - och då mest för att träffa dessa härliga vänner som så förutsättningslöst umgås, inkluderar, röjer och kramas... Och jag, och Netti, har andra planer. It's not the end.

Stekhett!
Nu. Sista arbetsveckan, med elever. Idag och i morgon kör vi muntliga delen av nationella proven, med alla elever som läst ENG06. De sista betygssamtalen. Tungt möte med BUP. Överlämningar av mentorselever till ett par kollegor som ska ta hand om dem nästa år. APT. Studentförberedelser. Student och farväl till både treor och mina mentorselever. Vattenfast mascara. Börja plocka hem alla mina egna grejer från arbetsrummet. Antagligen också den där känslan av ett oåterkalleligt beslut - och den förväntan och sorg som kommer med det.

Kanske är det på grund av jobbuppbrottet jag inte riktigt klarar att tänka mig att avbryta SRF-livet.

Det har regnat rejält nu på morgonen. Bra. Men jag hoppas vi får sol på torsdag, när treorna springer ut.

Åkej utbud!

måndag 5 juni 2017

... and take-off

Selfie, från busstak. 2016.
Jag ska vara alldeles ärlig och uppriktig;

Jag har ingen lust att åka på rockfestival, i morgon.

Jag är trött och oengagerad och det är inte särskilt mycket intressant musik och som grädde på moset, smör på fläsket, lök på laxen... så är det ganska många av de jag brukat träffa där som inte längre åker dit. De där sköna favoritmänniskorna som uppväger det mesta.

Och några, som vill vara tongivande, gillar mig inte och jag vet faktiskt inte om jag har varken ork eller lust att veta att skitsnacksnivån når nya höjder varje gång jag passerar deras camp. Jag har verkligen ingen som helst aning om vad jag gjort för att så totalt hamna ute i den så kallade kylan hos dessa människor, som jag tidigare umgåtts med väldigt mycket och haft mycket roligt, ihop med. Det är sandlådenivå på det hela, men de är samtidigt inte så viktiga för mig att jag avser fråga dem, eller reda ut det. Det får vara som det är.

Men jag skulle hellre vara hemma. Samtidigt ska jag ju åka med Netti som är en av de klokaste och goaste människor jag vet - en närmaste vän, helt enkelt - och vi brukar ha så trivsamt ihop och jag kan ju inte banga nu. Så frisyren är ansad, alkoholen, frukostarna och snacksen inhandlade, tvätten tvättad och det jag har kvar att göra är att vattna blommorna, slänga ner klädespersedlar i en bag och sedan lasta ut hela härligheten i husvagnen, när Netti dyker upp i morgon.

Resten av dagen ska tillbringas i tystnad, med en skrivbok i knät. Jag ska fundera på vad jag egentligen ska göra av min framtid. Den som börjar i mitten av juli.

Primus kan kanske bli kul att se, ändå...

landning...



Det känns alltid konstigt att komma hem på natten, efter en resa. Jag tappar något av tidsuppfattningen och det känns som att jag varit borta så länge. Flera veckor, trots att det i princip var exakt sju dygn. Lite svårt att varva ner också, trots att jag var så trött. Och någon sovmorgon kunde det inte bli tal om. I morgon förmiddag kommer Netti och plockar upp mig fvb Sweden Rock. Så jag ska ner till jobbet någon timme (rätta, bedöma och betygsätta efter att några elever skrivit sena omprov etc), packa upp, tvätta, fixa, handla, städa lite, rådda med nästa kattvakt, klippa mig, ta ut cash, packa om och tusen andra saker, idag. Tur att jag har skrivit en lista att pricka av.

Men först: ett par muggar kaffe och lite gos och mys med Sixten,

söndag 28 maj 2017

planer, planer, planer

Bästa koppen.
Vilken morgon. Himlen är oändligt blå, solstrålar silar ner genom redan täta lövverk, gräsmattorna glittrar ännu av morgondagg och fåglarna kvillrar, kvittrar, tjattrar, drillar och skvallrar. Här på altanen är temperaturen sval, men det kommer att bli en varm dag. Kaffet smakar underbart och Sixten övervakar sina domäner. Jag skulle vilja sitta så här hela dagen.

Men imorgon bitti klockan fem går bussen till Kastrup, och en späckad jobbvecka väntar, så packning står på schemat. Det är roligt att resa med eleverna, inte minst som nu när mina mentorselever är med. För mig känns det som en lite extra rolig grej att göra innan vi skiljs år, ett år tidigare än planerat. Men annars hade jag faktiskt hellre varit hemma. Norra England är vackert, inte minst ute på the moors och längs kusten, och vi har ett bra program, men... även om jag absolut anser att man kan resa till samma plats mer än en gång så tycker jag att sju gånger räcker mer än väl. Själva Scarborough är ju måttligt charmigt... Bäst är det tidigt på morgonen, när havet ligger stilla, tidvattnet har dragit sig tillbaka och man kan springa på stränderna. Optimist som jag är packar jag ner en omgång springgrejer, men det är tveksamt om jag vågar riskera knät...

-------

Med Johanna i London, 2016.

Idag är för övrigt ingen vanlig dag - det är Johannas födelsedag! Idag, för 30 år sedan, var det en varm och solig majdag i Karlskrona, där hon föddes! Härliga, ljuvliga, sköna Johanna! 

GRATTIS, älskade unge!

-------

Jag pratade med Jenny igår, och vi är rörande eniga om att vi måste se mer av Island. Nästa sommar blir det mera roadtrip! I avvaktan på det tänkte jag göra ett par storstadsresor. London känns faktiskt nära till hands. Ett måste, men ett härligt sådant. Kanske höstlovet, igen? Och sedan är jag nyfiken på Berlin, Dublin, Barcelona och Lissabon. Sportlovet? Påsk? Egentligen skulle jag fira kommande jul i USA, men jag tror Matilda & Mike skjuter på det, nu när de just köpt hus och har tusen grejer att styra med, där. Så jag är stadd vid reskassa...


Jag har ju också påbörjat Projekt Utrensning. Och jag är klar med ovanvåningen. Det enda som återstår är att packa ihop mina kläder etc. Och så ska sängen köras till Miljöstationen, men det måste jag ha hjälp med. Dels att kånka, men också köra - för jag har inget drag på lillbilen. Källaren är också klar - men där hade jag ju inte mer än det jag hottade iväg igår. Resten är M&M:s prylar. Vinden har jag aldrig använt som förvaringsställe. På nedervåningen är det väl egentligen bara den s k "städskrubben" (som rymmer klart mer än enbart städgrejer...) som ska gås igenom. I köksskåpen har jag bara sådant jag faktiskt använder och behöver. Så jag ligger bra till, tidsmässigt. Därmed känner jag inte heller någon större stress inför flytten. Städningen bortlejd, dessutom! Apropå det kommer det nog hit någon, strax, och hämtar en bortskänkt bokhylla. Jag kanske borde dra på mig något annat än morronrocken?