fredag 25 december 2015

christmas day

Klockan är halvnio och huset är fortfarande tyst. Inte ens tomten är vaken. Blå himmel börjar anas mellan flygande moln och idag blir det tid till lite utevistelse, hoppas jag. I onsdags blev det både löpning och lite snyggymmande, tillsammans med Linus, men går var det inte ens att tänka på med all logistik och allt pyssel inför julmiddagen. Det mesta var ju förberett i god tid men timmen innan vi alla satte oss till bords kände till och med jag av något som kanske var lite julstress?

Maten var god, Sigrun glad och söt (det är hon ju alltid!) och julklappsspelet kul. Sedan blev det mestadels soffhäng och småprat och kaffe och sötsaker (ja, jag mår fortfarande lite illa - trots att jag verkligen var ganska återhållsam) och sist i sena kvällen, när liten Sigge somnat för natten, såg vi Star Wars V. IV såg vi i onsdags och det finns skäl att tro att vi ska se VI ikväll.

Jag sover på soffan och den är väldigt skön. En och annan katt ifrågasätter varför deras sovplats plötsligt är upptagen men... jag är enväldig. Åtminstone låter de mig tro att jag är det.



söndag 20 december 2015

tvärnit

Ekumenik i min hall...
Jag borde ha vant mig, vid det här laget. Ändå blir jag lika förvånad, varje gång jag går på en längre ledighet, över hur trött och lat jag blir. Eller... lat är nog inte rätt uttryck, men jag gör så lite som möjligt. Efter julbuffén med kollegorna i fredags sprang jag förvisso en rätt okej runda, och körde discofredag därefter, men sedan har jag alltså inte sprungit. Det vill säga; jag sprang inte igår. Hur det blir idag vet en inte än, men tvätt och lite förberedelser (läs: mestadels städning och sovlogistik, men också en viss paketinslagning) inför julfirandet, och en adventsfika hos en god vän ger ju inte jättemycket utrymme för någon längre löprunda. Men... ibland får jag helt enkelt prioritera lite annorlunda. Eller... så springer jag en pannlamperunda ikväll.

Hur eller hur har jag lagat, och frusit in, tre stora formar av den traditionella mellandagslasagnen (fyra sorters ost i såsen!). De ska med upp på fjället. Och så har jag bakat en fruktkaka med sprit i. Rom. Om kakan bara är hälften så god som smeten var så blir den riktigt lyckad. Nu ska den bara få stå ifred i kylen några dagar och mogna till sig. Kvar att göra är att steka revbensspjäll, snitsa ihop en Jansson och fixa skinkan. Det görs på onsdag. Möjligen baka bröd också. Jag vägrar stressa. Tar lite varje dag och sätter själv kraven för vad som "ska" vara.

Byggboden
Badrummet som skulle vara klart i fredags är inte klart. Tack för den, rörmokare. Nu är 100% närvaro utlovad som imorgon och det får vi sannerligen hoppas. Annars får jag ett totalt psykbryt. En månad utan dusch hemma, och behöva köra till gymmet så gott som varje dag för detta, och tvätta håret i köksvasken, är förvisso ett first world problem men det är likafullt ganska irriterande. Nu blev det ju längre än planerat pga fuktskadan som upptäcktes, men även min bekvämlighet har uppenbarligen sina bortre gränser.

En tanke flashade förbi för en stund sedan... jag behöver nog köpa mig en ny säng snart. Tanken som hastigt passerade min hjärna: hur bred ska den vara?




torsdag 17 december 2015

countdown

Nu är den nära. Ledigheten. Jag kan nästan känna kaklet mot fingertopparna. Idag är det volleybollturnering, eller bowling för dem som hellre vill ägna sig åt det. Efter lunch är det årets sista lektion och sedan ska jag sortera och plocka och greja innan det är dags för en springtur och så en tur till Biltema för att köpa snökedjor. Ja, jag vet. Det känns som en oerhörd overkill men jag kör ju inte dubbat (inte av några som helst principiella skäl utan bara för att det känns obehövligt med dessa korta vintrar som mestadels är barmarksväglag) och Mike tjatar på mig att jag måste, för att ta mig upp på fjället... Jag har aldrig kört med snökedjor och har inte en jeffla susning om hur man apterar dem, men... det är kanske det man har svärsöner till..? Hehe.



onsdag 16 december 2015

diamonds are a girl's best friends

Det tog emot lite, igår efter jobbet, att dra till gymmet och byta om för att ge mig ut och springa. Sex minusgrader är liksom... kännbart. Särskilt för en frusen själ som jag, kanske. Jag försökte förhandla med mig själv, och klura ut Viktiga Saker jag måste göra hemma. Men det gick som det brukar - mitt bekvämare jag förlorade. Jag har ju dessutom sköna vintertights, vantar av merinoull (utanpå vilka jag sedan kan dra ett par andra, vindtäta), en bra buff, mössa av funktionsmaterial osv... Och bra musik i lurarna. Det blev en ovanligt skön och fin runda. Klockan var ju bara eftermiddag, egentligen, men mörkret kompakt och himlen klar. En tunn månskära hängde ovan trädtopparna och ljuset från min pannlampa fick frosten i gräs och på tunna strån, kvistar och grenar att gnistra och glittra som tusentals diamanter. Trots kylan gick andningen så lätt, så lätt. Eller kanske på grund av den? Att springa i kletvärme är ju definitivt inte min grej - min bästa tid är nu. Jag hade lovat mig själv, i förhandlingarna, att jag bara behövde springa en halvmil, men det blev åtta kilometer. Jag är så lättlurad, hehe.

En av mina kurser i religion avslutades igår. Tenta idag. Efter lektionen stannade några kvar. Nyfikenheten på min egen eventuella tro verkar alltid vara intressant för eleverna. Igår gissade de på såväl judinna, som buddhist och muslim. Härligt! Det innebär att jag verkligen lyckats i min föresats att inte, i undervisningen, avslöja var jag står utan både försöka vara "neutral", positiv, religionskritisk och djävulens advokat - allt på en gång. En av de mer ambitiösa hade t o m fört lite anteckningar för att försöka reda ut min tillhörighet. Att berätta att jag är ateist är alltid lika kul - och överraskande - för eleverna.

Detoxen går rätt bra. Men jag tror det är gluten i skumtomtar.


[här tänkte jag ha en bild på lite religiös kitsch som hänger i mitt hem, men blogger ville annorlunda...]

måndag 14 december 2015

brödsvullen

Märkligt. Några dagar med gluten (läs: bröd, som jag älskar) och magen svullnar upp beyond recognition, det smärtar och jag känner mig allmänt olustig. Det påstås från forskarhåll att det är hittepå och vad vet väl jag; kanske är det inte glutenet i sig självt som spökar utan något det reagerar med och som jag inte mår väl av? Faktum kvarstår: lite bröd eller pasta och jag är rökt. Idag har jag detoxat med att inte äta några glutenprodukter alls och det ger genast resultat. Nu ska jag köra så hela vägen in i julen och sedan får jag välan unna mig en lussebulle, eller tre, innan jag stryper tillförseln igen.

Bra dag på jobbet. Vi hinner vad vi ska i kurserna. jag hinner samtala med kollegor, säga ordentligt hejdå till en som tar tjänstledigt för att prova på en annan slags tjänst på annat håll, förbereda två prov i religion (och översätta det ena till engelska), ta en kaffe och dessutom ha lektioner, dårå. Bara några minuter efter att jag ska sluta är jag på väg mot gymmet. Det är skönt att komma in i värmen, svida om och köra de invanda rutinerna. Heja på lite gymbekanta och liksom få en uppenbarelse och fatta att, efter två flitiga år, jag nu är en av stammisarna. De reguljära som ler och nickar, hemvant förbereder lyft, justerar handskarna, pysslar med hantlarna och, understundom, utbyter tips eller ler uppmuntrande mot någon av de nyare. Tiden går fort när en har roligt.


lusse lelle

Momos skatt.


söndag 13 december 2015

scent of a baby

Lördag. Jag är på väg ner till Karlskrona för att komplettera, på Stadiums outlet, inför Trysilresan. Jag fyndar ett par vinterlöpartights som kommer att funka fint även i längdspåret, och ett par fina grejer från Kari Traa. Matilda & Mike hör av sig. De är i Linköping och hämtar en bil och undrar om de får komma och våldgästa mig över natten. Har påven en skojig hatt? Jag hinner inte bara göra mina ärenden utan också köra hem och faktiskt röja lite i den byggbarack som mitt hus just nu är och laga en risotto som t o m jag själv blir nöjd med. En god köttbit, och något glas rött, till det. Och massor av gos och mys med Sigge. Hon är varm och mjuk och glad och luktar så där gott som bara bebisar kan. Min skatt, kallar jag henne. Mike undrar varför eftersom han hör scat och det är ju något som inte luktar så gott, haha...

Nu. Söndag morgon. Nybryggt kaffe i muggen. Sigge och Matilda sover. Mike körde ner till affären för att köpa snus och lussebullar (jag hann inte baka några igår, kanske tar det idag, i stället). Katterna ägnar sig åt sin gemensamma spetskompetens; de sover.

Det är gråtrist utanför mina fönster, bortom adventsstjärnor och ljusstakar. Förutom att springa en vända i eftermiddag ska jag hålla mig inne idag. Småpyssla lite. Kanske slå in en av de få julklappar jag köper.

Ibland saknar jag att sjunga i en kör. Den här gjorde vi bra, när det begav sig...



fredag 11 december 2015

rush hour

Veckan liksom bara rusade in mot mål. Om nu fredagen är ett mål. Så här känns det som att det är så, i alla fall. Prepplektioner, vanliga lektioner, möten med elever, kollegor, träning, nätverkande integrationsprojektskväll med ett gäng unga tjejer igår, mer lektioner, överraskningslussa för elever (jag var tomte i röd, tajt klänning, röda strumpor och väldigt fluffig tomteluva), finfredagsfika, springa i skogen, ha discofredag och möta upp några goa kollegor för tågfärd in till Kalmar och en afterwork som avslutning på vår hundradagars träningsutmaning och så mysa på ruskigt mysigt ställe inrymt i stadens gamla stadsmur. Äta gott och dricka fantastiskt god ale och minsann om inte en liten Ardbeg smög sig på, också... och minsann om jag inte fick till en oändligt liten, diskret (och väldigt oskyldig) flört, också. Jag borde helt klart gå ut oftare. Om jag ville flörta, alltså.

Tåg hem och så landa i köket och strax sova.






onsdag 9 december 2015

ajsomfan

Ajsomfan.
Åh, det är synd om mig nu. Jag har en idrottsrelaterad skada. När jag skulle lägga tillbaka en hantel i måndags eftermiddag klantade jag mig, BIG TIME, fick lillfingret emellan och lyckades ställa till en jeffla BLODBLÅSA. Bleh! Vad gör jag? Den är öm och jag lyckas naturligtvis slå i den överallt och hela tiden. Ska jag göra hål på den? Vavava?

Åh, vad jag saknar!
Som om detta inte var nog har jag också drabbats av TRÄNINGSVÄRKEN ALLAN. Ja, jag tog nog i lite extra i måndags, på benövningarna, och tog definitivt inte hänsyn till att benen inte tränats under den tid magen bråkade. I fredags var det ju discofredag och då gör en inte benövningar... Så med lite griniga quadriceps - och föralldel obstinata gluteus maximus också - gav jag mig ut att springa igår, efter jobbet. Det gick ganska lugnt (6:10-tempo) eftersom jag dels kände mig stel och stum och dels var motionsspåret (vilket jag valde för att 1. jag ändå ju var tvungen bort till träningsanläggningen för att kunna duscha och 2. jag tänkte att ett mjukare underlag skulle vara snällt) delvis mörklagt så jag fick springa i KOLMÖRKER. Men jag fick flow och utökade de planerade 6-7 kilometrarna till en dryg mil. Och idag, då... jag höll på att inte ta mig ur sängen för en dryg timme sedan. GAH! Jag skrider omkring i mitt stökiga kök (nuförtiden omvandlat till byggbarack...) med värdighet och utför endast väl avvägda och i förväg planerade rörelser. Men... det var värt det! Det var en glädjerunda! Hur det går med dagens styrkepass återstår att se, dock...

Nu är det slut på rantet. Det är onsdag, jag ska ha en hel preppförmiddag i en av mina kurser, inför sluttentan, och jag ska planera det sista av terminens undervisningsaktiviteter. Jag ska ha det bra. Jag ska hinna med massor. Fast... långsamt. Heh.

The Drapery Falls - Opeth (en av världens absolut bästa låtar, IMO.)

tisdag 8 december 2015

stjärnklart

Efter middagen hos Erika igår gick jag småvisslande ner mot bilen. Jag vill inte krocka med ett av de otaliga vildsvinen i mörkret. Men jag kom av mig när jag lyfte blicken och såg... stjärnhimlen. Stjärnorna gnistrade och blinkade så tätt, så tätt. Så nära att jag ville sträcka ut handen och röra vid dem. Ute i Ericas svarta storskog finns inte en ljusförorening så långt ögat når. Granarna står tätt mot den slingrande grusvägen och jag körde försiktigt så jag inte skulle bränna rakt in i en hare, eller en älg, eller en av de där hemska grisarna. Eller en vätte, för den delen. I storskogen är allt möjligt.

Tisdag idag. Det går riktigt bra att gilla, nu. Jag har skakat av mig stressen. Vi hinner. I alla kurserna. Rolig- och trevligheter är på gång. Tror jag ska baka lussebullar på lördag, också. Lagom plan för helgen. Planen för dagen är jobba (lektioner, möten, läsa elevarbeten), springa (och köra bort till gymmet för att duscha efteråt - det går sakta med badrummet, tycker jag) och se sista avsnittet av Bron. Räcker så.


söndag 6 december 2015

lugn o fin nu

Ateistens adventsfrukost...
Tillbakalutad helg. God vän här. Lite mat, lite vin och glögg och mycket samtal. Igår en repa till Kalmar för att reklamera ett par springskor. Idag kura inomhus när stormen och regnet bråkar därutanför. Frukost med lussebullar. När jag är själv igen - börja sticka en tubsjal i varm, mjuk ull och Downton Abbey, Julkalendern (ja, jag gillar den även om förlagan Historieätarna är klart bättre) och Jills veranda som i sin avskalade enkelhet och kärlek till countryn är riktigt trivsam att kolla på, på SVTPlay. Prata med ett par av barnen i telefon. Köra tre tvättar. Pedikyr och manikyr. Ladda för veckan som kommer. En vecka med mycket arbete, middag hos en vän, träning, en kvällsaktivitet på jobbet för och med elever och så avrunda med en slags AW i Kalmar - våra hundra dagar av träningsutmaning är klar då och det ska firas av oss som klarade målet 300 km.

Jag är laddad. Tror jag.


Skum färgåtergivning. Rostrött är det.
Och inget annat.




fredag 4 december 2015

i'm back and i'm mean

Novemberkaktus. Det var ett tag sedan...
Ja, det låter kanske märkligt i somliga öron men... JÄVLAR I HAVET VAD SKÖNT DET VAR ATT SPRINGA OCH STYRKETRÄNA IDAG! Efter nio dagar av avhållsamhet hade jag sjukt mycket spring i benen och det blev sju väldigt lätta kilometrar innan jag svängde in på gymmet och fortsatte med en timmes discoträning (ja, ni vet - bara det som
syns! ;) )! Detta är fanimej instant happiness.

Nu har jag provianterat och huset är lugnt och jag väntar på en god väns ankomst i sena kvällen. Sedan blir det trivsam samvaro hela helgen. Vi har inte setts på över ett år (om en bortser från ett snabbt samtal på SRF, i juni) så vi har en del att komma ikapp med. Att hon sedan la sig att sova middag efter jobbet och fortfarande inte ens har kört hemifrån är ju en annan sak. Jag oror mig lite för att min sovklocka ringer ungefär när hon dyker upp, haha...


Skuggshopping?

torsdag 3 december 2015

on the mend

Springa! I morgon! Hurra!
Sakta bättrar jag mig. Planen var faktiskt att springa ikväll, men jag valde det säkra och bestämde mig för att, i stället, pyssla lite här hemma och köra fredagsmys efter jobbet imorgon - först springa och sedan discofredag på gymmet. Jag har till och med snickrat ihop en för ändamålet avsedd spellista på Spotify.

Julmiddagen igår blev av, och den blev trevlig. Synd bara att trubaduren spelade så fasligt högt, och med dålig ljudkvalitet. Jag har ondare i öronen idag än efter en Motörheadkonsert. Hes var jag också när jag vaknade eftersom all konversation fick föras skrikandes...

Studiedagen idag blev... konstig. Förmiddagen var grymt bra med föreläsning och samtal kring kring utmanande undervisning, återkoppling, dynamiskt tankesätt (growth mindset) och James Nottingham. Men efter lunch blev allt pannkaka eftersom vi plötsligt måste planera för att niorna ska komma på besök den 15:e och ingen hade fått reda på någonting... Jag brukar kalla den där dagen för "kaosdagen". Dessutom känns den inte det minsta effektiv eller värdefull. Det finns andra, bättre, sätt att marknadsföra vårt gymnasium till ortens nior. Men jag blev mest bara sned för att jag verkligen, verkligen hade hoppats att vi skulle kunna fortsätta det vi påbörjat innan lunchen och kanske faktiskt komma någonvart i vår strävan att bli en ännu bättre skola... Och för att den där tisdagen sånär ryckte undan fötterna på min planering som måste hålla hela vägen in i kaklet för att mina elever ska få en optimal förberedelse till slutprovet. Stresspåslaget jag fick när jag först fick höra skojar en inte bort.

Huset är så nystädat det nu kan bli med papper på golvet och kablar och snickargrrejor i köket och damm överallt. Fredagen kan få komma. Men först: sova!



tisdag 1 december 2015

breaking news

För några minuter sedan ringde det på dörren. Utanför stod... TADAAA!... en rörmokare. Han stod och hummade i mörkret i badrummet en stund och muttrade sedan något om att hämta en lampa i bilen. Bra idé, tycker jag. Alldeles nyss for han iväg igen. "Ska bara hämta en gumminånting", sa han. Det blir intressant att se om han kommer tillbaka idag.

rapport

* Jag dricker fortfarande te. Vågar inte testa med kaffe.
* Därmed är morgonkvällens julmiddag med jobbet i fara. Trist gå på sådant om jag bara kan sitta och dricka mineralvatten och sorgesamt knapra på ett julknäckebröd.
* Men jag sover bra om natten, nu.
* Det är tisdag morgon och rörmokaren har inte hörts av. Jag ringde igår och frågade varför de inte hört av sig i fredags, när de inte dök upp. Någon var sjuk och någon annan hade glömt. När de kan tänkas nedstiga i min verklighet och avsluta påbörjat arbete, för vilket de tar fett betalt, kunde de inte svara på...
* Igår kom jag mig äntligen till frisören och fick topparna ansade.
* Jag är superstressad för att hinna med allt som behövs hinnas med i en av de två kurser som är slut nu till jul. Jag anser att lektionstid utpytsad borde ta hänsyn till vilka grupper det handlar om. Kör samma kurs i två grupper. Ena gruppen seglar fram och kommer att ha gott om tid att avsluta. Andra gruppen kämpar som FAN, men det går inte fort och de flesta där kommer ändå få det väldigt tungt nu på slutet. Jag förutspår att ett par kommer strunta i det...
* Jag fick finbesök på jobbet igår:



* jag satt och bläddrade i en skvallertidning hos min frisör. I rent forskningssyfte, givetvis. Där sa någon att alla intressanta män i hennes (min) ålder var "upptagna". Eller så var hon bara inte snabb nog. Det sägs att efter en relation är kvinnor själva i sju år, medan män är det i sju... veckor. Det fastnade nog i mitt huvud bara för att jag redan gjort ungefär samma iakttagelse själv.
* Skitsamma.


måndag 30 november 2015

kanske

Den lilla handen, på den lilla magen...
Kanske mår jag lite bättre nu. Kanske. Efter tre dagar på några skivor rostat bröd, te och vatten och allmän matthet (vi körde till IKEA i lördags, för att köpa lite roliga attiraljer till "nya" badrummet, och jag blev tvungen att sova efteråt och igår fick jag ta mig en rejäl gubblur, också) var jag såpass kaxig igår eftermiddag att jag vågade mig på att provsmaka resterna av den fantastiskt goda Thanksgivingmiddagen Matilda trollade ihop i lördags. Jag blev åtminstone inte sämre av det... och gott var det.

Stormen väsnades inatt så jag inte kunde sova. Somnade vid elva, vaknade strax efter tolv och klockan var nog bortemot tre innan jag somnade om igen. Då började det lugna sig lite. De kraftiga byarna fick hela huset att knaka och knirka och den stora björken vajade betänkligt. Soptunnelocken slog och det var ett fasligt slambang. Jag vet att både träd och hus lär stå pall ett bra tag till men mitt i natten verkar alla katastrofscenarier fullt möjliga. Det är för mörkt än, men innan jag går till jobbet får jag gå en runda och inspektera så inga takpannor blåst ner. Det är väl egentl.igen det enda som skulle kunna hända, förutom en och annan vält pinal.

Mike hann över Bron igår kväll, precis innan den stängdes, och Matilda och Sigge är kvar åtminstone tills i morgon. Sigge ska få sina första vaccinationer idag och jag tycker så synd om henne. Stackarn. En av livets första tuffa lektioner; du ler och är rar mot sköterskan och hon tackar dig genom att sticka dig. Två gånger. Men om jag betänker alternativet (alla tomtar som vägrar vaccinera sina barn och därmed riskerar livet på både egna och andras barn) så är det ju ändå ett bra beslut hennes föräldrar fattat.

Idag blir det intressant att se om rörmokaren behagar visa sig. Han ringde i torsdagskväll för att försäkra sig om att jag ställde upp dörren på fredagsmorgonen (han har ingen nyckel), så han kunde komma in vid halvåtta. Det gjorde jag. Sedan dök han inte upp. På hela dagen. Och inte hörde han av sig heller. Tur i oturen att Matilda var hemma, annars hade det ju stått olåst och inbjudande hela dagen...

Startar min morgon med stjärna och ljusstake i köksfönstret, nyheter i radion och te i muggen. Jo. Eller hur. Te.



fredag 27 november 2015

trekvartsdöd

BLEH.

Plan A: Jag går till jobbet och direkt hem efteråt. Att springa och ha discofredag på gymmet är redan bortplockat.

Plan B: Jag går till jobbet, startar upp första lektionen och styr upp för de andra två. Sedan går jag hem igen.

Inget kaffe idag, heller. Te, dock. Hoppas det funkar.

torsdag 26 november 2015

halvdöd

Har vaknat tusen gånger i natt. Magen bråkar. Vågade inte dricka morronkaffe för att inte förvärra det hela. Nu sitter jag här på jobbet och misstänker att min hjärna ligger kvar hemma på köksbordet. Fanfanfan.

onsdag 25 november 2015

يوم الأربعاء

Onsdag. Min planeringsdag framför andra. Har en triljard saker jag har föresatt mig hinna. Ett par möten också, förstås. Och alldeles strax ska jag köra bort till verkstan och få på vinterdäcken. Nu är snön borta och det är småregnigt men vädret kan slå om närsomhelst och jag kan inte skjuta upp det längre. Jag önskar bara att jag hade slängt in hjulen i bilen igår kväll...

Badrumsrenoveringen har stått stilla några dagar sedan en s k "ytskiktsskada" upptäcktes när snickaren skalade av allt. Röta i reglarna mot ytterväggen efter en långvarig fuktskada... Men försäkringsbolaget tar på sig kostnaden så jag oroar mig inte. Det som däremot är bekymmersamt är att rörfirman fortfarande inte kunnat presentera en kostnadsbild, men de har börjat jobba...

Oh, well. Det får lösa sig. Jag har Sigrun och Matilda här nu och då blir det till att knata hem på lunchen så jag kan maxa tiden vi får tillsammans. Mys och pys på hög nivå!



söndag 22 november 2015

borta och hemma

Street art. Gamla stan, Sth.
Trivsam och allsidig helg i storstan. Musikfest i Bryggarsalen på fredagskvällen, morronlöpning i Midsommarkransen i sol och minusgrader om lördagsmorgonen, stadsstros, shopping light, gott fikastopp och lite barhäng, vikingamat på Aifur och idag ett besök på Fotografiska och ett par fina, berörande utställningar där, innan det var dags att splitta och åka åt varsitt håll, för Netti och mig.

Fina samtal. Skön vänskap. Själen har fått sitt. Fint att komma hem igen.

Nu kan veckan få komma.


onsdag 18 november 2015

lonesome runner

Jag hittade, i början av året, den perfekta löparklubben för mig: Lonesome Runners. En klubb för alla oss som helst springer själva. En klubb som mestadels finns bara på Facebook, men ibland också ordnar mindre evenemang afk. Det är förvisso inget för en sådan superlonesome som mig, men det är gott att det finns ett forum där en kan bli inspirerad, peppad och få lära sig mer om saker som löpteknik, skoval, hur undvika skador, hur bli snabbare, orka mer och längre, kost och så vidare ad infinitum. Ju nördigare ju roligare! Många "Lo's" springer maror och ultror medan andra kämpar med att komma upp i 5 km. En del springer på hisnande snabba tider, andra tar mer tid på sig. En del springer förvisso med andra också - men det får de ju gärna göra, så länge de inte försöker engagera mig.

Bara någon vecka efter att jag blev medlem uppmärksammades den i Runner's World och antalet medlemmar exploderade. Sedan har den omtalats i tidningen Spring och i andra media och nu är antalet medlemmar uppe i över 7000. Men såvitt jag vet är jag den enda "Lo'n" här i Byn. Det har jag inget emot.


I somras behövde jag en keps som skydd mot sol och regn. Det fick bli en klubbkeps. Jag har inte haft keps sedan sjunde klass när jag sydde mig en snygg, pösig, sak i röd manchester men löpningen gör konstiga saker med mig. Jag ser absolut inte klok ut i denna huvudbonad (därav att jag vägrar bära detta plagg) men i krig, kärlek och löpning är allt tillåtet och jag har i alla fall använt den några gånger. Ute i skogen, där ingen ser. Och nu är jag även ägare, och bärare, av en klubbtröja. Den såldes som en specialutgåva (rosa) där 50 kronor per tröja går till Cancerfonden. Det tyckte jag var ett bra skäl att köpa mig en. Jag har den enbart till finspring, dvs löpningen före discofredagsgymmandet, och kanske också på resor. Jag vill ju inte göra för mycket reklam för Lonesome Runners här i Byn så en massa folk går med och innan en vet ordet av så ska det grupptränas och tävlas och samkvämas och has. Huvva.

På jobbet idag fick jag en trevlig överraskning. Vi har besök av elever från vår polska utbytesskola och med dem var Halina, som var här för fem år sedan och som jag inte träffat sedan dess. Vi har haft en ytterst sporadisk facebookkontakt, bara, och såvitt jag visste hade hon slutat som lärare och börjat med något helt annat. Och så stod hon plötsligt i mitt arbetsrum! Himla kul. De har ett späckat program och det är väl tveksamt om vi hinner umgås, men jag ska försöka styra så jag kan vara med på fikat på fredag, i alla fall.

Och så här såg mitt badrum ut när jag kom hem från jobbet. Nu händer det grejer!







tisdag 17 november 2015

waiting to exhale

Någon undrade hur jag hinner allt. Träna nästan varje dag. Sminka mig om morgonen (alltså... det är ju inte som en krigsmålning jag anlägger - det tar maximalt 4 minuter). Läsa. Skriva.
Sjukt enkelt: Jag gör tid för det. Går upp tidigare om morgonen. Prioriterar bort annat. Men det är tajt. Det ger inte så mycket utrymme för andra saker.

Ikväll måste jag - utöver springa - fixa med pellets, tömma badrummet på grejer (i morgon kommer byggfirman och blåser ur det!) och något mer som jag redan har glömt (hade behövt skriva lista, igen!). Känner mig faktiskt småstressad för det. Det är obra. Jag liksom väntar och väntar på det där Stora Andrummet som aldrig riktigt vill infinna sig. Ni vet (hoppas jag?) de där dagarna som tillåter en att bara vara. Flera. I rad.

Det är nog semester jag tänker på... Ändå känner jag mig samtidigt ganska ostressad. Till och med när jag tänker på jobbet och allt som ska hinnas med i kurserna innan terminsslutet. Jag tackar löpningen för det. Och mina tidiga morgnar. De är de andrum jag själv skapar. Typ.

Och nu: ännu en tisdag att försöka gilla. Jag börjar få kläm på det!



söndag 15 november 2015

... in the middle of november

Vännen L har fått alla provsvar nu och det verkar som att vårdplanen (vilket kallt, kliniskt ord för försöken att rädda en människas liv) fungerat som tänkt. Inga tecken alls på det elaka lymfomet. Inte ens på det snälla. Vilken fantastisk, oerhörd lättnad! Vi tog en tur ut till favorit-hangoutet The Tea Room, i den strålande novembersolen, och firade med cream tea. Ljuvligt gott, mysig miljö och bra samtal. En hel del fniss och en god portion allvar. Livet, helt enkelt.

Innan teutflykten sprang jag en vända. Morgonen som började så grått gav med sig och himlen blev illandes blå. Klar, lite kylig, luft och sol som värmde gott när jag kom ur de skuggiga skogspartierna. Kunde inte hålla mig från neonparken idag heller. Men nu får den vila ett tag. Jag har andra rundor att springa.

Veckans mealprepp klarade jag raskt av, medan jag pratade med Linus i telefon. Han lagade mat, han också. Nu är arbetsveckans luncher och middagar klara och bara att ta med till jobbet, eller hiva in i micron. Känns bra.

Läser en artikel om hur farlig ensamheten är. Den en inte valt själv. Farligare än rökning. Kan bara hålla med. Handlar det inte om ett eget medvetet beslut är det ju bara... skit. Jag är ofta själv men känner mig sällan ensam. Gillar mitt eget sällskap. Har sällan tråkigt. Men... de där gångerna jag skulle vilja fylla platserna runt bordet, eller kanske rentav händelsevis någon gång bli bjuden hem till någon annan, och det av olika anledningar inte blir så. De är inget vidare. Dock händer det alltmer sällan att jag känner så. Det är bra, det.







söndag...

Torsten och jag kollar nyheterna. Torsten tycker att
människor generellt är dumma.
Gråkulen morgon. Har nyss vaknat och fått på kaffet. Tänkte sitta här och kaffa och kolla på Downton Abbey på SVTPlay. Två katter är ute och en tredje vägrar lämna sin sovkudde. Jag förstår honom.

Mer effektfullt när det är tänt...
Skev dag igår. Allt fokus hamnade, av förklarliga skäl, på nyheterna från Paris. Dessutom skulle jag ju ha en latdag. Det hade jag, men fick ändå dammsuget, badrummet städat, disken diskad och köket snyggat. En eftermiddagsrunda med löparskorna. Bland annat sprang jag genom neonparken*. Tyvärr var den inte tänd, vilket annars är himla fint.

Löpningen rensar hjärnan. Jag springer där och tänker på allt - och inget. När jag är klar har saker och ting fallit på plats och efter dusch och middag var jag redo att verkställa något jag beslutat. Nu är det gjort och jag lär förbli singel ett bra tag... So be it. Jag kan ju alltid springa... Och det känns helt rätt. En lättnad. Dagen hade varit fulländad om jag hade haft några vänner - eller någon enda - samlade runt mitt matbord, för samtal, god mat och några flaskor rött...

Trist debatt på sociala medier om hur alla som nu stöttar Frankrike är hycklare för att de inte har Libanons eller Iraks flaggor på sina avatarer, eller Syriens, för den delen. Jag orkar inte med den sortens självrättfärdiga typer. Det är visserligen alldeles sant att även om media rapporterade händelserna i Beirut och Bagdad så fick de ingen större uppmärksamhet på sociala medier men de Duktiga gjorde själva inget för att sprida de nyheterna, heller. Och hur förfärlig den än må vara så fungerar närhetsprincipen så att det som händer på närmre håll påverkar oss i högre grad. När ett sådant dåd sker på så nära håll som Paris, som många dessutom har personliga kopplingar till, blir vi mer tagna än när samma sak händer någon annanstans även om vi faktiskt inser att det är samma lidande, för alla som drabbas... Men det orkar jag inte säga på Facebook. Jag tror jag ska lägga upp en jättesöt kattbild i stället. De som känner mig vet vad den står för och resten... well, de fattar väl inte, då.

Jag tänker på älskade lilla Sigrun och den värld hon ska växa upp i och jag saknar henne så mycket. Nästan två veckor tills vi ses igen...












*Festivalområdet i Rasslebygd a k a Emmabodafestivalen

tisdag 10 november 2015

spring i benen

Åh, Island...
Lång dag på jobbet idag. Tolv timmar av lektioner, möten, samtal och kvällsöppet hus. Roligt men också ganska krävande. Planen var att bara knata hem, slänga in middagen (som jag lagade i söndags) i micron och sedan tillbringa kvällen i fåtöljen och vila mig i form inför en lika lång morgondag (planering, lektioner och många utvecklingssamtal). Men kände, efter maten, att "fan... jag har ju spring i benen...".

Så det var ju inte annat att göra än att svida om och hasta ut. Visserligen bara lite drygt 6 km men betydligt senare än jag brukar och dessutom med mat i magen (vilket jag alltid undviker). Att det är 12 plusgrader och jag kunde springa i långärmad tisha och att det dessutom gick undan gör ju inte saken sämre. :) Inte fick jag håll, heller!

Min löparkarriär har just tagit ett nytt kliv framåt.








måndag 9 november 2015

peanuts som filosofi

Så här. En del av min livsfilosofi.



Annars har jag jobbat och styrketränat och bjudit två vänner på middag här hemma. En kryddig, mustig linsgryta med rötter i Ghana, och små bröd därtill, som jag gräddade i stekpannan. Gott samtal, många levande ljus och te med dadlar och salmiakchoklad,

Nu kryper jag ner under täcket och ligger en stund och lyssnar på regnet innan jag glider bort.

söndag 8 november 2015

freja

Sovit oroligt i natt. Vaknat av och till av stormen som dundrar och får mitt hus att knaka. Tänkt på Jenny och Kristofer som just denna natt, av alla, befunnit sig ute på Kattegatt på väg till Köpenhamn. Vi skojade lite om det igår, Jenny och jag, hur sjösjuk hon var sist de tog båten ner, från Oslo. Jag hoppas de haft en uthärdlig resa.

Huset är jag inte så orolig för. Det har stått sedan 1937 och lär stå ett tag till. En arborist kollade min stora björk för ett par år sedan, så den behöver jag inte bekymra mig för, heller. Katterna kom in tidigt igår och jag släppte inte ut dem igen. Inte ens Lilla Spöket som sprang här och jamade högljutt i säkert en timme, innan hon till slut la sig i soffan och somnade. Så jag har bara krupit lite djupare ner under täcket och somnat om. Tills det blev ljust ute. Sedan funkade inte den strategin så bra, så efter en stunds mornande - bara för att jag kan och för att det är så skönt - klev jag helt enkelt upp och fick på kaffet.

Det blåser fortfarande rätt bra ute men jag sitter här inne i värmen, lyssnar på Söndagsintervjun (med Alice Teodorescu) och Godmorgon, världen och kaffar. Jag gjorde allt jag föresatt mig igår, utom att bära in pelletsen, så idag kan jag mestadels ägna mig åt lustfyllda ting. Laga mat... läsa... kanske påbörja ett stickprojekt..? Jag får se. Det är söndag och i min bok är söndagar till för att njutas och i möjligaste mån vårda sin själ.

Det blir säkert en springrunda idag, igen.

Nypremiär för pannlampan, igår kväll! Skönt att
springa där, i min egen bubbla av ljus och musik...


lördag 7 november 2015

ställtid

Jag ser på min almanacka, den som hänger på väggen här i mitt kök, och jag ser att det verkligen är ett lååångt tag sedan jag tillät mig att sova tills jag vaknar av mig själv. Arbetsveckorna är en sak, men även mina helger har varit fulla av det som gjort att jag inte riktigt sovit färdigt. Angenäma saker som att umgås med min familj, men... ändå. Inte ens förra helgen ville jag ha sovmorgnar eftersom jag så gärna ville utnyttja mina dagar på Island. Fast idag... sov jag tills kroppen tyckte det var nog. Inte är mina sovmorgnar som i fornstora dagar då jag kunde sova hela förmiddagar men det är inte heller det jag vill. Jag vill bara känna hur det känns att vakna av mig självt. Och det gjorde jag idag. Hur det känns? Inte så väldigt annorlunda eftersom  jag nästan alltid lyckas få till mina åtta, men min första tanke när jag slog upp ögonen idag handlade inte om att få gå och lägga mig till kvällen igen, utan bara att det var lite ljust i rummet och vad jag vill göra av den här dagen. Jag ska göra det i morgon, igen.

Mycket att göra idag. Veckan har varit späckad av allt möjligt och jag har inte ens hunnit med det mer grundläggande, bortsett från att jag hållit undan disken, hela tiden. Idag ska jag ta makten över mitt hus igen. Och jag ska inte tänka på nästa vecka, utan bara vara här och nu. Saker som ska hinnas med är givetvis städning och plockande och körande av några maskiner tvätt och så ska jag springa. Och läsa. Och just det... hiva in en pall pellets. Funktionell träning. Typ.

Men inte nu. Jag ska sitta här, njuta mitt morronkaffe till tända ljus och Lundströms bokradio och prata med Linus en stund, i telefon, bara låta dagen komma. Ställtid, liksom.

Jag var förresten på bio igår. Film i Glasriket avrundas och man visade Roger Waters The Wall. Jag har medvetet inte rest iväg någonstans utan väntat tills filmen skulle visas här. Jag blev inte besviken. Snarare tvärtom. Jag blev väldigt berörd av såväl konsertdelen som de insprängda avsnitten med Waters utflykter. Inte så mycket för det som hände på duken, kanske, som för tankar och känslor som väcktes.

onsdag 4 november 2015

utanför skokartongen

Vår skola växer. Som så många andra. Många nya elever senaste veckorna. Vi har inte lokaler så det räcker och kommunens policy att i främsta hand använda de egna lokalerna, och i andra hand det kommunala bostadsbolagets, gör att vi inte kan utnyttja mer närbelägna möjligheter utan de nyanlända hamnar en bit bort (ca 10 minuters promenad). Detta bidrar ju knappast till att de känner sig som en del av vår skola och detta behöver vi arbeta med. Det gör vi. Försöker lägga åtminstone en del lektioner på the mothership, för dem. Andra idéer är under utveckling.

Jag tror vi behöver tänka lite annorlunda om det ska bli en lyckad integration. Utanför den lilla lådan. Jag föreslog att vi kanske rentav ska tänka utanför schema och skoltider. Ordna vettiga och intressanta aktiviteter på kvällar och helger, där elever kan mötas och göra kul grejer. Det blev inte stående ovationer, kan jag säga. (Det är väl därför jag inte vill engagera mig fackligt, trots ett antal propåer genom åren.) Men några var ändå inne på samma linje och kanske kommer vi att tillsammans dra igång något vettigt.

Hade tänkt springa ikväll, efter jobbet. Jag hade verkligen behövt det. Jag är så trött i huvudet att jag knappt vet vad jag heter. Det är den tiden på terminen. Utvecklingssamtalstiden. Det känns inte jätterockigt när en har 24 elever. Jag har gjort så att jag vikt fyra onsdagar till det och försöker lägga så många som möjligt på dagtid. Första onsdagen idag och det har flutit på bra. De här samtalen är roliga och intressanta eftersom jag får en möjlighet att lära känna var och en av eleverna närmare, de får tillfälle att i lugn och ro uttrycka sina funderingar och tankar och dessutom får jag då äntligen möta föräldrar/vårdnadshavare vilket är viktigt. Men... ibland behöver samtalen, av olika skäl, vara längre än den halvtimme jag tänkt mig och då får det bli så. Därav att min kvällsplanering sprack. Kom hem ungefär halvåtta, frusen och hungrig och ganska slut som artist efter nästan tolv timmar på jobbet. Men så får det vara. Jag tar igen det med en extra runda i helgen. Jag är glad att 1. jag mealpreppat och bara behövde ta ut en låda kyckling och grönsakris ur kylen och 2. numera har en microvågsugn efter att i tre år inte haft en. Det blev en god middag som jag toppade med en stor mugg lapsang med mjölk och socker. Tänker inte sitta uppe länge och uggla ikväll. Det blir alltså inget avsnitt av Bron.

tisdag 3 november 2015

läslust

Kärlek. 
Plötsligt läser jag igen. Än så länge allt i en enda röra. Ljudbok, två romaner, facklitteratur. Allt om vartannat. Men jag flyter ovanpå och räknar med att det kommer att sortera upp sig självt. Blev sugen på att förkovra mig, mer strukturerat, och anmälde mig till minikursen (7,5 hp) Amerikansk litteratur, 1620-1919. Distans mot uni i Karlstad. Kan bli kul. Som om jag inte har att göra ändå... Jag har en annan plan, också. Beroende på hur framtiden på min arbetsplats ska se ut (lite utveckling och utmaningar på gång) vill jag gärna vara en del i den utvecklingen (inte minst för att få vidareutveckla mig själv) och skissar lite på hur jag ska kunna vara det.

Fantastiskt fin morgon här i mitt kvarter. Alldeles tyst och höstlöven glöder i dimman. Det är som att de färgar in ljuset och luften antar en lite gul ton. Vackert. Har faktiskt ingen lust alls att gå till jobbet. Vill hellre dra på mig vandringskängorna och gå ut och andas i en mil, eller två. Men... så blir det ju inte.

Funderar på helgen. Hade en del planer, men omgrupperar mig nog. Lördagen skulle bli en liten musikresa men jag känner mig en smula sliten (det har varit en radda helger med mycket aktivitet nu), det är en bit att köra och jag har ingenstans att sova innan jag vänder hemåt, så... jag blir hemma.

Tisdag igen. Jag övar mig på att gilla. Det börjar gå ganska bra nu.




The Recycled House. Här bor Hrafn Gunnlaugsson.
Just där staden, havet och landskapet möts...

söndag 1 november 2015

it's a love story

Island. Kärlek. Vid första ögonkastet. 


 











I'll be back.