fredag 30 september 2011

walking on sunshine

I två dagar har det nu varit sommarvärme och i två dagar har jag suttit mer eller mindre instängd på jobbet. Så idag fick det vara nog. Efter att ha skrivit ett megalångt, lite uppgivet, mejl till min chef (angående all IT vi har och hur illa den "fungerar") - och fått snabb respons och löfte om lika snabb action - kände jag att jag behövde röra på mig och att stänga in mig på ett gym en dag som denna var uteslutet. Ringde Catharina innan jag gick hem från jobbet för att höra om hon också hade lust på en skön promenad, men hon drog på det. Höll på med tvätt och grejer. OK. So be it.

Jag gick hem, bytte om och åt lite yoghurt och sedan drog jag på mig mina svarta Reebok och satte iväg. Tog det lite lugnt i början, men den där muckeln i vänsterlåret som alltid brukar sätta igång och bråka höll sig väldigt passiv. Allt kändes bra, solen sken, iPoden spelade för mig och vägen var min. Underbart!

Det var längesedan jag gick min sköna mil, och nästan lika länge sedan jag sprang den. Jag går ut lite löst nu, med powerwalk (och gjorde den idag på 1 tim 25 minuter vilket är helt okej), och jag tänker mig att om inte musklerna sätter sig på tvären kanske jag springer den framåt våren? Jag tror det är en realistisk målsättning.

Nu har jag ätit middag och vattnat lite växter och pysslat undan och resten av kvällen är det soffa, läsning, katter, lite teve och något glas vin (väldigt lite för jag ska upp tidigt imorgon och köra bil) och inte ett enda dugg mer.

Det är Fin Fredagskväll i Borgen!

park lane klockan sex en fredagsmorgon

Jag vaknade långt innan det egentligen var dags att gå upp, men tyckte det - i ljuset av att The Twisted Sisters of No Mercy Whatsoever noterat att jag råkat vakna upp - var lika bra att få benen över sängkanten. Så när klockan var sex satt jag redan här i min mjuka soffa med tända ljus, kaffe med skummad mjölk och Thåström på full sula.

Jag har en liten Thåströmperiod just nu; plattorna som snurrar är Skebokvarnsv. 209 och Kärlek är för dom. Av oerhört nostalgiska skäl spelar jag Fanfanfan som besatt vissa dagar (och morgnar). Vi har väl alla någon... i en avlägsen dåtid... som kom åt oss något alldeles oerhört och som liksom aldrig släppt taget - eller som vi inte kunnat släppa. En tidig kärlek eller en väldigt god och nära vän som tappats bort. Jag har det och för den personen spelar jag Fanfanfan även h*n kanske aldrig kommer att veta det. I mitt hjärta finns h*n alltid, i ett eget rum - med dörren på glänt.



Och Finare start på Fredagen kan jag ju inte få. Kaffet är gott, katterna stojar och idag har jag - klänning! Tadaa! Brun med små vita prickar. Den Fina Fredagen når oanade höjder, alltså. ;-)

torsdag 29 september 2011

indian summer

Det är egentligen lite för tidigt för att kalla det brittsommar, men alldeles oavsett detta visade det sig vara alldeles väldigt varmt och skönt ute i solen, när jag kvistade över till en "utlokaliserad" del av skolan, idag. Det var så skönt att jag lämnade jackan hemma när jag efter jobbet gjorde lite ärenden på bibliotek, affär och systembolag. Härligt!

Annars är det ju torsdag,så jag har städat och plockat lite här hemma och ägnat resten av kvällen åt litteraturen - det är ju Babelkväll! Och så har jag äntligen lagt vantarna på Haruki Murakamis 1q84: Första boken. Den och Den vita drottningen och Den röda drottningen av Philippa Gregory. Helgen är räddad - och kanske nästa vecka också. Ska strax krypa ner under täcket med någon av dem, eller kanske Mohammed Cohen.

lite käckt sådär

Jag känner mig lite käck idag. Så till svarta strumpor och svart topp drar jag på mig en färgglad (läs: brun) kjol av manchester. Naglarna är fortfarande gladorange.

Jag uppskattar inte katternas senaste upptåg. Detta att vid ettiden på natten se om de inte kan lura mig att det är morgon genom att jama och purra och trampa omkring på mig - och när det inte hjälper börja jaga varandra, brottas och fara omkring. Ja, de väckte mig. Nej, jag trodde inte det var morgon. Det kändes i hela kroppen att det var natt. Mittinatt.

Trots att jag har haft fulla arbetsdagar, körsång i måndags och långpromenad och återvinningskörning till Miljöstationen och ninjamöte i tisdags känns det som att jag inte gör särskilt mycket den här veckan. Jag känner mig slö på ett inte alltför behagligt vis. Vad göra åt detta? Kanske dra ut på en redigt lång promenad i eftermiddag? Sy den där lilla påsen Catharina bad mig göra? Något måste uppenbarligen göras. Möjligen beror min inrre stress på att jag inte gör något målningsarbete under veckan, men det funkar liksom inte för ljuset är för dåligt, helt enkelt. På söndag ska jag lägga större delen av dagen på målning, däremot. Lördagen ska tillbringas på kurs i Mönsterås.

Jag har tänkt mer på skolinspektionens frågor. Ja, de var lite spretiga men ett par av dem lyfte fram frågor vi pratar alldeles för lite om inom skolan. Jag känner att vi måste prata om dem så att vi kan vässa oss och bli ännu bättre, som skola, än vi redan är. Tror jag ska prata med tjifen om detta idag, om han har tid. Jag har en hel hög med saker som jag vill lyfta - allt från ekologiskt, kravmärkt kaffe i maskinen till visionärt arbete.

Dagens tips: skummad minimjölk till morronkaffet. En höjdare! Och kaffet är Zoegas Hazienda - supergott, miljösmart (i den mån kaffe kan vara det när man bor på andra sidan jorden sett från platsen där det produceras...) och rättvist!

Nu går vi ut och tar tag i dagen, hörni!

onsdag 28 september 2011

redan de gamla grekerna...

... hade koll på en massa grejer. Men romarna var inte helt bakom, de heller. Fast jag tror de snodde en hel del från just de gamla - och eventuellt också de yngre - grekerna.

Anyway så brukade romarna gilla att vara ute och promenera och prata om saker och ting - sådär som vi gör än idag (och vilket det finns anledning att tro att även greker i alla åldrar ägnat sig åt genom tiderna) - och givetvis kunde de inte låta bli att plita ihop ett latinklingande citat efter avverkad promenad:

Solvitur ambulando


... brukade de säga. Det betyder ungefär "man löser det medan man går". Klokt. Och miljömedvetet, dessutom. Jag tror de var rätt lika oss, faktiskt. Även om de bar toga och gillade orgier. Fast... hmm... nå, toga är inte riktigt min grej, i alla fall.

i'm alive

De var både trevliga och avspända de där gubbsen från skolinspektionen. Det smittade av sig och situationen kändes egentligen rätt okej, även om frågorna - för att inte tala om svaren - kändes ganska random och jag har svårt för att se hur de ska kunna skriva en rapport på hela vår verksamhet utifrån dem. Men det problemet äger inte jag. Det känns skönt.

Jag glömde äta lunch idag. Hade så mycket i huvudet och omkring mig att jag liksom bara missad det. Åt bara en macka, efter intervjun, så vid fyra var jag nästan svimfärdig. Kunde inte tänka klart, så jag gick hem och fixade mig en snabb, god middag och sedan satte jag igång med att testa Audacityprogrammet, som jag ju tänkte launcha i en klass imorgon bitti. Man kan göra hyfsat avancerade saker med det, men för vår del räcker det bra att kunna lägga parallella ljudspår (prat och musik) och sedan redigera och greja så att radioprogrammen blir bra. Det var inte alls svårt och kanske låter jag eleverna lyssna på min uppläsning av en bit ur The Secret Life Of A Satanist: The Authorized Biography of Anton LaVey av Blanche Barton, som råkade finnas till hands, och så lite musik till det. Kanske trixar jag ihop något helt annat. Huvudsaken är elevernas egna program och den glädje jag ser att de arbetar med.

Kvällen är mörk, redan. Katterna har stojat sedan jag kom hem och ligger nu och pustar ut och putsar pälsarna. Kanske borde jag göra något mer, här hemma, men jag känner att jag kanske kan göra det imorgon? Inget som brådskar. Istället ska jag se på lite nyheter på teve, om det är något sevärt, och sticka på en sjal. Kanske skriva ett par mejl och prata med Linus om han kommer ihåg att ringa.

Räcker så.

jag mötte lassie

På väg till jobbet såg jag Maud Olofsson hänga mot en husvägg.

över tid och rum

Ibland vaknar jag med musik inuti mitt huvud. Idag var det den här:



Janne Schaffer - en sann gitarrhjälte!

Idag är det dagen D. Eller snarare F. F som i Förhör. Skolinspektionen är här. De kallar det "intervju" men eftersom de hårdnackat vägrar yppa vad "intervjun" ska handla om så känns det mer som att vara kallad till ett Stasiförhör (STAtens SkolInspektion).



Men vem vet? Kanske ska vi sitta helt avspänt runt ett bord och flina lite åt historier som denna:

"Vid en brand i Jan Björklunds hem förstördes skolministerns bibliotek. Det som gjorde det hela värre var att skolministern bara hunnit färglägga den ena boken."


Eller kanske inte? Jag sejfar med att bära min FLUMPEDAGOG-tisha idag. Orange tryck på rosa tröja. Matchande nagellack (orange). Och så kan jag ju ta med lite uppiggande kaffe i min fina Jag-gillar-katederundervisning-termosmugg? Om inte annat blir det ju lite färgglatt!

tisdag 27 september 2011

cowabunga!

Möte med emmaninjorna ikväll. Vårt arrangemang kring 90 år vid valurnorna skulle utvärderas och nya event planeras framöver. Högt i tak och kreativa diskussioner. Mycket bollplankning och stöttande av varandra. Fika förgyllde tillställningen ytterligare.

Kallt i Huset nu, men samtidigt blir det för varmt om jag sätter på värmen. Jag avvaktar några dagar till. Sedan klökar jag på för allt vad pannan håller.

En kärleksfull dag, med samtal med både Jenny och Matilda (som har Johanna hos sig just nu) och lite gosig smsväxling med Linus.

Nu: te, ljus, fötter på bordet och nyheter på teven.
Snart: sängen och Mohammed Cohen, den arabiske juden.

pedagågik i de norra förorterna

Vilken fantastiskt skön höstdag! Lite bitig vind som ändå inte rår på solens värma. Löven börjar skifta i osannolikt klara, eldiga färger. En bäck fnittrar lite frivolt. Vi tar vår tisdagspromenad, Ingrid och jag. Vägen, och samtalet, är målet. Den går genom ek- och bokdungar och förbi hästhagar och röda stugor, i Byns norra utkant.

månatligt

Det är den tiden i månaden igen. Räkningar. Marginellt sexigt - men de ska betalas. Nu är det gjort. Nu kan jag andas ut en månad igen. Inte för att det är synd om mig, jag har inte gott om'at men jag har så jag klarar mig. Fast naturligtvis finns det någon mysko makt som gör att i exakt samma ögonblick som jag sitter och betalar mina räkningar (den här månaden blev det lite mer böcker & skivor än vanligt) så sitter det en snubbe i min teveruta och pratar om pensionssparande. *suck* Aldrig får man vara riktigt glad - eller?

Jag väljer att fetignorera honom och gläds i stället åt en forskningsrapport som säger att kvinnor som dricker mer än 4 koppar kaffe om dagen löper 20% mindre risk att drabbas av depression. I'm home safe!

Jag tänkte boka mig en tågbiljett till syrrehelgen i Örebro. Men jag belv avskräckt av de fullständigt ohemula priserna. Vad i helvete? 1300 för en tur- och returbiljett? Det skulle ju bli billigare för mig att köra bil - och hur skev ser inte SJ:s pris- och miljöpolitik ut då?

Tisdagar är bra dagar. Förutom en enda lektion i slutet av dagen har jag enbart tid för planering, arbete med elevinlämningar, möten etc. Det blir bra. Jag funderar just som bäst på att köra någon form av muntliga övningar online, för några distanselever jag har. Vädret ser ut att bli helt underbart och det kommer ju att göra min och Ingrids pedagiska promenad ännu trevligare! Och så ninjamöte ikväll. Fullt ös medvetslös.

Men än är timmen tidig. Jag ska fylla på min kaffemugg och ta en bloggpromenad. Och läsa ett efterlängtat mejl - en resa i tid och rum.

måndag 26 september 2011

om någon undrar...

... så är det sådant här vi gör när kören repeterar. Sätter repertoaren för julkonserterna, alltså.





Tyvärr har vi inget steelband. Än.

Och ingen orgel - men det är nog lättare att fixa än lite jamaicanska toner...

om löv

Har ni också lagt märke till hur höstlöven liksom tänds inifrån när den sneda eftermiddagssolen lyser på dem?

Oj

Jag har nog sovit åtta timmar i sträck i natt. Tanken, när jag la mig före tio, var att ligga och läsa en stund. Just nu är det Mohammed Cohen, den arabiske juden av Claude Kayat. Tack för tipset, Pärlisen! Den verkar lovande. Men jag orkade bara läsa en halv sida, sedan släckte jag och låg och lyssnade lite på radion medan jag tittade på en ensam stjärna däruppe på den svarta natthimlen. Låg och lät tankarna vandra och plötsligt började katterna vandra omkring på mitt täcke och sitta på mitt bröst för att titta om jag kanske skulle vakna till. Jag tänkte banna dem men i samma ögonblick ringde väckaren och det var alltså morgon.

Bara att kliva upp, alltså. Extra lång, extra varm dusch och lite långsam påklädning och make-up medan kaffet stod och väntade på mig. Lite kyligt inomhus och det ser ut att vara lite rått ute, så den lilla mjuka, varma sjalen i rosa babyalpacka får värma mig idag.

Jag tänker igenom min dag och vet att den är fullspäckad. Mycket att göra på jobbet och så repetition med Köriosa ikväll. Dessemellan är ambitionen att dra ett varv med dammsugaren igen. Jag gjorde det ju i torsdags, men katterna skräpar ner på något vis. Inte minst badrumsgolvet är strösslat med vass kattsand för jämnan, trots att jag sopar där varje dag. Samtidigt vill jag inte vara utan de små skräckisarna. De är rara och gosiga. Igår kväll hade vi världsmysigt soffhäng medan vi kollade på Människans planet och ett program om jakt. Just nu ligger Lois i LC4:an och jagar sin egen svans medan Semla fortsätter sitt oändliga putsande av pälsen och tassarna, i sin soffhörna.

Dimmigt ute. Det ser rått och kyligt ut. Jag tror jag låter cykeln stå och går ner till jobbet. Annars måste jag nog leta upp ett par vantar.

Det blir en fin dag.

söndag 25 september 2011

it's all in a day's work

Fasiken vad jag är frusen om kvällarna. Trött och frusen. Jag måste nog dra igång värmen i Huset snart. Jag kan ju bara dricka mycket te, liksom. Mañana.

Syrran Malin hörde av sig igår och undrade om jag kunde sy henne en ny påse att ha yogamattan i. Sure thing! I eftermiddags tänkte jag ut och sydde den av en bit kinesiskt tyg jag hade i min hylla. Den blev bra.

Det blev inte gardinerna som jag tänkte sätta upp i gästrummet efter att mycket snabbt och prydligt skruvat upp fästen till en gardinstång. Jag mätte rätt, men tyget var inte trådrakt så när jag skulle riva tyget, i stället för att klippa, så blev det snett. Helvete. Fan. Och hans mormor. Tur att de bara kostade en spottstyver på IKEA. Jag måste ändå dit på lördag (råkar vara i krokarna då) så då år jag väl tjacka upp mig på nya.

Lite te till kan jag dricka. Ska koka en värmande mugg nu och låter det här bli min gonattmusik:



Söndagar är fina grejer.

i väntan på vadå

Just nu går min dag just som tänkt. Halltaket har fått sig en omgång till och pannan/brännaren är snudd på kliniskt rena och pelletsförrådet uppfyllt till brädden. Teet är drucket. Solen skiner, katterna sover middag och Olle sjunger för mig.



Underbar låt även för oss som inte väntar.

catfight

Jomenvisst hade det varit skönt att dra täcket över huvudet och somna om. Klockan är ju inte ens halvåtta. Men det är lättare sagt än gjort:



Filmen tog jag igår morse, men det ser precis likadant ut idag, det är bara radioprogrammet i bakgrunden som är annorlunda.

Nu börjar solen tränga igenom och jaga bort morgondimman. Jag tror det blir en vacker dag, igen! Men jag gör mig ingen brådska. Har just varit nere i köket och fyllt på kaffemuggen. Lyssnar på P1 och nerifrån vardagsrummet hörs just nu Jan Johansson. Nyss var det Damien Rice och sedan blir det Leonard Cohen. Mina homeboys.

dimman lättar

Jag vaknade vid halvsju, lite knappt. Katterna var hungriga men diskreta. Ute låg dimman tät. Lite Blackwater Parkstämning. Fast musikstycket som jag fick i huvudet var det här. Njutbart.

lördag 24 september 2011

müs und püs

Catharina tajmade sitt besök perfekt! Brödet var fortfarande ljummet och purjolökssoppan hade mustat till sig. Vi hade en god pratstund över sopptallrikarna, hon och jag.

När hon kört hem diskade jag undan och sedan har jag bara hängt i soffan, läst, kollat teve med ett halvt öga och slösurfat lite. Haft ett roligt samtal, via Facebook, med en röst ur en annan tid och ett annat liv. En klasskamrat från mellanstadie- och högstadietiden.

(Gruvlyckeskolan, Karlstad)

Vi skulle setts när jag var i Stockholm, men nu satsar vi på Karlstad framåt jul istället, om det blir så att vi ska ha familjejul i Kil i år igen. Ska vi inte det får vi lösa träffen på annat vis. Mysig och pysig och alldeles väldigt avslappnad och skön kväll.

I morgon är en annan dag.

ännu en sådan där dag

Ah! Ännu en sådan där skön lördag igen! Det går verkligen att kombinera lång morgon i sängen med att hinna med en massa nyttigheter. Sålunda har jag målat ett tak, tvättat tre maskiner tvätt, klippt gräsmattan (till hälften med handjagaren eftersom jag fick soppatorsk och inte ville köra till macken för att tanka) och bakat bröd som står på jäsning nu. Till yttermera visso står en grönsakssoppa och puttrar på spisen.

Nu får det räcka för idag. Nu ska jag läsa och lata mig något alldeles oerhört. Njuta musik, tända ljus, kuddar och filt i soffan. Gosa med katter. Kanske släntrar någon god vän förbi - i den alldeles jätteriktiga världen, eller i den virtuella.

(Lois)

ordstrid

Jag ser en massa folk skriva ordet wordfeud, på Facebook. Jag trodde det var ett FB-spel och det lät därför inte särskilt lockande. Först häromdagen förstod jag att det var värre än så - ett spel, en app, för iPhone och Androids. Då dog den sista gnistan av intresse. (Tacka vet jag Alfapet. En strid på liv och död. Öga mot öga.)

Ungefär som när facket annonserade om att Nu är den här - lärarappen! SOM jag har väntat. Eller kanske inte. Jomenvisst. Tjena. Alla som ännu inte skaffat en sådan där "smart" telefon, då? Alla som faktiskt har en fullt fungerande, och inte ens särskilt gammal, lur och som inte vill vika ner sig för konsumtionssamhällets tvångsmässiga uppgraderingar? Så småningom kommer jag, och många andra, att behöva byta telefoner. Då faller det sig nog rätt naturligt att ligga lite i framkant.

Jag förbehåller mig rätten att sura lite över detta! I alla fall en stund. Och att skratta åt det här:

صباح السبت

Det börjar bli mörkt på morgnarna nu. Jag har märkt det och ändå inte. Visst har jag snubblat nerför trappan i mörkret hela veckan men det var först idag, när jag haft sovmorgon och inte gick upp förrän sju (tack för den, katterna) som jag blev medveten om att det inte var så mörkt och hur grannens päronträd skiftar i det mest fantastiska djupröda och hur gul-orange de andra träden blivit. Vackert!

Till en god vän som just nu tycker att allt ser svart ut, i kikaren... en regnig dyster marseftermiddag... gröna linjen... på väg hem från jobbet... tåget rullar vidare från Slussen med våta fönsterrutor... grå människor på perrongen... i samma ögonblick i min iPod...

fredag 23 september 2011

Fin Långfredag

En del dagar innehåller mer än andra. Det här är en sådan. Full sula på jobbet hela dagen. Lektioner, skrivande, uppstyrning, ommöblering och uppstramning av röriga, skramliga klassrum som ingen verkar ha tid, ork eller lust att bry sig om. När arbetsdagen började lida mot sitt slut kom Ingrid förbi och så svängde vi hemom mitt, bytte skor och gick oss en skön, höstsolig långpromenad i Byns norra förorter.

Sedan gick vi hem, fräschade upp oss lite och korkade upp en flaska rött. Tog oss varsitt glas, knaprade lite chåkla och fick en förtrolig och skön pratstund innan det var dags att skynda ner till stationen, möta några kollegor och så åka in till Kalmar för att äta middag på Saluhallen. Schysst arkitektur, trevlig personal, lite långsamt kök men himmelskt god mat. Lite vin och skitsnack på det och vi hade en trevlig kväll tillsammans.

Tåg hem och sedan var det skönt att, för en stund sedan, landa i soffan med en kopp te och katter. Jag är trött och frusen och det får bli sängen väldigt snart, känner jag.

equinox

Fin Fredag! Sitt inte där och jäs i bekväma datorfåtöljen! Ner med fötterna från bordet! Put on your dancing shoes! Shake! Shake! Shake! Shake your booty!



Underbar rosaskimrande soluppgångsmorgon! Nybryggt kaffe med skummad mjölk! Naglarna är nylackade, håret okej, fina örhängen och nyaste armbandet, klackskorna framtagna - let the Fin Fredag begin! Idag firar vi dagjämning! Höstdagjämning! Hela dagen!

Let's GO!

torsdag 22 september 2011

torsdagsmys

Skymningen lägger sig försiktigt över Byn. Färg: tänk blåbär med mjölk. Det är vindstilla och alldeles tyst. I mitt fönster och på soffbordet lyser ljus och i varsitt hörn av soffan ligger Sisters och spinner. Nyheter på teven och senare blir det Babel. Hela Huset är nystädat och fint. Om en stund ska jag fixa mig te och macka. Torsdagskvällar kan vara fina, de också.

Arbetsdagen blev tämligen välfylld, men å andra sidan känns det skönt att ligga i fas med allt jag tänkt hinna med att göra. Jag har haft roligt tillsammans med eleverna och side-kicken, hunnit snabbluncha med Annhelen, skissat på lektioner för nästa vecka, skrivit ihop lite idéer kring olika lektionsprojekt och prata och skoja med kollegor. En i allt skön arbetsdag.

Och i gästrummet står nu två gamla fåtöljer som ska pimpas vad det lider. Det får bli ett av höstens pysselprojekt.

Nu är jag lite tröttfrusen. En rejäl balja te kommer att både värma mig och smaka gott!

strimmor av blått

Morronteves väderspåmän säger de att det mestadels handlar om regn idag. Hmm... Här syns ovanligt mycket himmel, i stället.

Katterna har hittat en av sina pingisbollar igen. Jag undrar var den varit för jag har då inte sett till den när jag dammsugit och plockat här? Hursomhaver jagar de den som besatta. Bra motion!

Torsdagar är upptagna dagar - åtminstone på jobbet. Jag har fått en sidekick, dessutom (på mina lektioner i engelska). Inte bara jag, förresten, utan ett par av kollegorna också. Han är från Kongo och deltar i ett Sfi-projekt som går ut på att man läser Sfi varannan vecka och är ute på praktik varannan. Han är utbildad lärare och har jobbat som lärare i franska i sju år, i Zimbabwe. Nu lär han sig svenska och väntar på att Skolverket ska validera hans lärarutbildning. Jag är sjukt impad av hur bra han lärt sig språket på bara sju månader! Vi kan tala i stort sett obehindrat på svenska! Jag hoppas han ska trivas hos oss på lektionerna och känna att han kan bidra med något!

Jag hade tänkt börja måla trappen och övre hallen till helgen. men jag funderar på om jag inte skulle skjuta upp målandet några veckor och i stället fokusera på trädgården. En hel del roligt arbete behöver fixas innan kylan kommer. Lite som ska planteras, bland annat. Buskar. Och lite lökar ska ner i jorden. Gräset behöver nog klippas och sånna goa grejjer. Jag tror jag åtminstone ska vika min lördag till det, så får jag se om jag kanske drar igång lite målning på söndag.

Som vanligt smakar kaffet himmelskt vid den här tiden på dagen. Första kannan är så god att jag egentligen inte vill dricka kaffet på jobbet. Kanske skulle gå över till te där?

Troy Davis avrättades inatt. Skyldig eller ej, så är dödsstraffet en lyx vi inte kan unna oss här i världen så länge det finns (och det kommer det alltid att finnas) en risk för att avrätta en oskyldig person. Ja, jag är helt klart emot dödsstraff. Samtidigt finns det tillfällen då det känns som ett alldeles för lindrigt straff... Idag är det 22 september. Det är bara två månader sedan Utøya.

onsdag 21 september 2011

pwned

Jag skulle vilja sett brandinspektionsgubbarnas min när de lyfte på entrémattan för att plocka fram nyckeln (originellt ställe att lägga den på, jag vet - hyllningar till min uppfinningsrikedom skickas med fördel till mitt bankkonto) och hittade... min cykelnyckel! HOHO! Jag måtte haft tankarna på helt annat håll i morse.

Lyckligtvis gick jag ju hem på lunchen för att plocka upp nyckeln och släppa ut missarna ur badrumsförvisningen, upptäckte min fadäs, ringde upp gubbarna (gissa hur ägd jag kände mig) och lyckades få dem att komma senare under eftermiddagen i stället. All's well that ends well - men än har inte slutet setts. Det kommer med besiktningsprotokollet.

I min brevlåda låg så äntligen Opeths nya mästerverk Heritage. Lycka koncentrerad i ett litet platt plastfodral. Annorlunda, jazzigt och smått nordiskt melankoliskt. Skönt trassligt! Och ändå så mycket av det som är Opeths egna signum. En skiva att spela om och om igen. Det enda jag kan möjligen ha synpunkter på är att Mikael Åkerfeldt kanske skulle vidga sin engelska vokabulär en smula - texterna blir snudd på förutsägbara vad gäller ordval.

Min kyl är tom. Jag vill inte gå och handla. Men jag måste nog det. Jag är lite hungrig.

morgonrusning

Det är inte mycket trafik på gatan där jag bor. Så här långt har jag sett två grannar. Men de har haft bråttom. Den ena grannen småspringer alltid. Jag antar att det är för att hon vet att tåget inte väntar på henne. Den andre susar förbi på cykel och ser alltid lika sammanbiten ut. Annars är det tyst och stilla. Idag är det dock soptömning så om en stund dundrar väl sopbilen förbi. Jag klappar mig på axeln för att jag ännu en gång kommit ihåg att dra ut min tunna till gatan.

Idag ska det komma gubbar hit, igen. Nu är det dags för Brandskyddskontroll. Det är då fan vad det ska rännas här. I instruktionerna står att jag ska sätta fram en stege till taket? Öhm. Jaha? Jag har ingen så lång stege, tror jag. Å andra sidan kan de väl kliva ut genom luckan vid skorstenen och de vill titta på den? Jag har seriöst ingen aning, men det verkar ju tusan så mycket mer praktiskt. Och så stod det att jag skulle plocka ur garderoberna där murstocken är. Icke. Jag har sett till att gubbarna lätt kan komma åt att titta på den, men tömma ur garderoberna? Icke. Men jag har stängt av pannan/brännaren. Det har jag.

När jag kommer till jobbet är det spikskorna på direkt. Vi (jag och eleverna som läser EngB) ska påbörja ett nytt projekt och jag behöver se över lite till kring vad de behöver fundera på innan vi ser den inledande filmen (The Social Network) och eventuellt skriva ner lite kring det. Sedan kör vi på. Efter lunch är mina lektioner slut och då har jag ytterligare en triljard saker att göra. Möjligen blir det också så att jag sticker till gymmet med Anna en sväng. Vi får väl se.

Men än är det en mjuk och varsam morgon. Mellangrå och lite ruggig. Ljuslyktorna på bordet och det nybryggda kaffet värmer gott. Debatt på teve om att det inte är en särskilt smart idé att vi mha sänkt krogmoms ska äta oss till mer jobb... Men vad är väl att vänta av den regering vi har?

Begrundande detta dricker jag mitt kaffe och ser dagen an. Kom igen, onsdag!

tisdag 20 september 2011

trivsam tisdag

Det var vemodigt att vinka av Johanna i morse. De tunna trådarna av kärlek ska tänjas igen. Men det är ju bara som det ska vara. Barnen ska flyga. Högt och långt. Och ibland återvända, bara för att se att man finns där. Och för gos och mys.

Sedan drog ju dagen igång. Förbereda och styra upp projekt. Samtal. Pedagågisk lunchprommis med Ingrid. Snabb lunch och så sätta igång en elev som skulle göra ett omprov. Sedan köra till Nybro för besiktning. Fyra förargliga skittvåor. Småkrafs som exempelvis ett rostigt bromsrör och dålig upphängning av bränslerör. Det kommer varken att bli dyrt eller ta lång tid, men det blir ju ett meck ändå att hämta och lämna på verkstan och så sedan ombesiktiga.

Tillbaka på jobbet var det arbete med de virtuella rummen, lägga upp lite nya grejer där och så lektion också. Efter lektionen hämtade jag mig en mugg kaffe, kavlade upp mina symboliska ärmar och satte igång med lite frånvarorapportering, kollegiala samtal och just när jag tänkte gå hem dök det in en kille som jag bokat möte med - men glömt skriva upp. *phew* Där hade jag flyt.

Kvällen ska vara väldigt lugn. Tedrickning, slösurfande, lite tevetittande och möjligen några varv stickning. Ett par mejl ska skrivas också. Inget mer.

Jag hade hoppats på några varv med Opeths nya Heritage, men den låg inte i min låda. Mañana, mañana.

tung tisdag

Igår var det Talk Like a Pirate Day. Det kom jag på alldeles innan läggdags. En smula orutinerat av mig. Men kanske lika bra det. Hade jag kommit på det hade jag kanske börjat tala i pirattungor på konferensen? Det fanns incitament för det. Men jag lägger hellre min energi på de 80 positiva procenten än de 20 negativa...

Om en timme ska jag skjutsa Johanna till stationen. SNYFT! Hur fort gick inte den här veckan, då? Och hur sakta kommer inte tiden att gå till mitten av februari när hon är tillbaka? Min älsklingsjohanna på andra sidan jordklotet. Men jag hoppas och vet att hon får en kanonresa och det är gott! Fair winds, me heartie! Jag kommer att toksakna.

I eftermiddag ska jag fördriva min saknad med att jobba lite längre och sedan ska jag åka hem till mina katter och bara ha en fruktansvärt lat kväll. Jag hade tänkt dra till gymmet, men det får bli en annan dag. Jag får ju motion ändå eftersom det är tisdag och alltså dags för veckans pedagiska promenad med Ingrid! Så kvällen ska tillbringas i soffan med katter, teve (?) och stickning. Nu måste jag bli klar med sjalen som jag köpte garn till när jag var i Stockholm!

Men först: mera kaffe! Kicka igång dagen! Tagga!

måndag 19 september 2011

dona nobis pacem


Idag sjöng vi den femstämmigt i kören. Rätt läckert! Vi sjöng annat också, som en gammal engelsk julsång och en tysk folkvisa med synnerligen tvetydig text. Vi börjar bli så smått ihopsjungna nu och det låter härligt. Konserter planeras in. Repertoar spikas. Det blir säkert fint - men jag hoppas att vi till våren släpper loss lite och sjunger även modernare grejer.

Som vanligt gav körrepetitionen mer än den tog. Jag kommer hem uppsjungen och energisk och orkar vara uppe en liten stund längre, när Johanna har lagat middag och det är sista kvällen hemma innan hon drar vidare, först på sverigeturné och sedan Asien och 'stralien. Katterna är inte bara energiska - de är hysteriska och leker som satan. Jag hoppas att de i gengäld kommer sova som två små stenar i natt.

Nu ska jag diska medan Johanna packar. Sedan ska jag sova medan hon packar vidare och hänger uppe ett tag.

Roligare än så blir det inte i kväll. Här i bloggen, då. Utanför den kan ju precis vad som helst hända.

thank god it's monday

Måndagar är fina grejer! Den här är inget undantag. Den innehåller i princip allt en fin morgon ska innehålla. Varm dusch, katter, kaffe, nyheter, mejl jag blir glad av att läsa och en förväntan inför dagen. En rätt lång arbetsdag, dessutom. Konferens idag. Dels arbetsplatsträff och dels en ny sorts möte som syftar till att vi ska kunna ha bra diskussioner kring pedagogiska spörsmål. Jag är laddad.

Knappen plockade alltid lika kvicktänkta Ingalill till mig, när det var skolans dag och LR åtminstone på vissa håll uppmärksammade detta. Min förhoppning är att knappen ska väcka någon slags konstruktiv diskussion kring undervisning, lärarrollen och kunskapssyn - men jag är skeptisk till att det verkligen blir så. Vi pratar alldeles för lite, på mitt jobb, om allt det aktuella som annars pågår i samtalen om skolans värld. Det är ju därför vi ska ha den här nya sortens möte. Jag återkommer om detta. Och Annhelen hade pratat med en av cheferna om att Skolsnacks program skulle visas också. Hoppas!

söndag 18 september 2011

kudos en masse!

Jomenvisst! Vi gjorde det! Gick en lång promenad - i eftermiddagsregnet. Kudos till oss! Naturen var mjukt insvept i regndis som bara gjorde det gröna ännu grönare och det gula, det orange, det röda ännu mer intensivt.

Och innan promenaden pysslade vi med allehanda. Johanna sorterande kläder på vinden och jag sydde i tur och ordning en datorväska i axelmodell (Johannabeställning), ett kuddfodral och en liten söt kasse som blir perfekt för en lunchlåda och lite frukt eller kanske några böcker vid ett biblioteksbesök? Och bilen blev urplockad och uppsnyggad, tankad, tvättad (även underredet) och kollad inför tisdagens besök på besiktningen. Jag hittade allt som behövs för en lyckad gardinuppsättning också, i städskrubben. Allt utom orken. Så det får jag ta på... tisdag.

Till middag blev det ett utsökt blomkålsmos och stekta kotletter. Varsitt glas rött till det. Två lunchlådor står i kylen, också. Vi sitter i soffan. Johanna kollar gamla southparkavsnitt på sin laptop och jag skriver och tänker om vänskap av allra finaste märke. Ljusen är tända och katterna spinner så de skakar. Vi småpratar om ditt och datt. Djupt och allvarligt blandas med skratt, flams och Johannas reseplanering. Om en liten stund blir det te.

(Emmaboda city limits - pimpat med ett lönnlöv)

de stilla söndagsmorgnarna

En riktigt mysig sak man kan göra en söndagsmorgon, när himlen är blygrå och regnskurarna smattrar mot altantak och fönster, är att kliva upp när man vaknar och gå ner i köket. Ge katterna mat och friskt vatten och sätta på en kanna kaffe. Medan kaffet puttrar klart äter Twisted Sisters of Mercy och stökar med en IKEA-kasse.

(Inte alla leksaker - inte ens de flesta - behöver vara dyra köpegrejer...)

När kaffet är klart tassar man sedan upp, med en välfylld mugg, och med dator under armen. Och så kryper man ner under täcket igen, sätter på radion och varvar slösurfande och skrivande med lite läsning och försöker bortse från eventuella störande element. Idag är just en sådan söndagsmorgon. Komplett med störande element och allt (fast just nu sover de två elementen - matta efter allt störande).

Vi ska ta en promenad idag, har vi bestämt, oavsett väder. Kudos till oss om vi verkligen gör det! Och så ska det sys. Johanna vill ha en axelväska till datorn och jag har en annan idé dessutom. Och så får jag raida förråden efter en tillräckligt lång gardinstång, så att jag får upp de nyinköpta gardinerna i gästrummet. Kylen är fylld och det finns ingen anledning att bege sig ut. Ja, förutom den där promenaden då.

(Det verkar inte stå helt klart vem Milou tänker på.)

I DN läser jag Johannes Åhmans skriv om Tintin, i kölvattnet av den rättegång som är aktuell just nu i Belgien, när det gäller albumet Tintin i Kongo, som upplevs som kränkande av vissa. Jag tycker Åhman skriver klokt och nyanserat när han säger att boken inte ska förbjudas eller skrivas om - lika lite som vi ska få göra så med vår historieskrivning. Hellre då ge en förklaring till den kontext i vilken berättelserna kom till.

Då behöver man för övrigt inte längre fundera över vad det nu var Pippis pappa jobbade med, heller.

lördag 17 september 2011

kääälmah

Efter att ha raidat Miljöstationen, och gjort några trevliga textila fynd, styrde vi Bettans nos mot Kalmar. Vi hittade en parkering centralt och strosade mestadels omkring. Shoppade några småsaker bara, men hade det gott i solen och bland folket. Sedan letade vi upp ett Max för lite snabb energipåfyllning och körde så till IKEA för att hitta ett bra väsktyg till Johanna. Vi hittade ett svart som blir bra och dessutom lyckades jag får med mig tre tavelramar, gardiner till gästrummet och två mattor till mitt sovrum och gästrummet. Förutom de sedvanliga ljusen, då. Gardinstången lyckades vi däremot glömma vid kassan...

Ute har mörkret redan fallit. Så fort det går mot mörkare tider, nu. Jag ska strax tända lite ljus och hälla upp varsitt glas vin åt oss. Johanna ser någon animeserie och sitter och fnissar för sig själv, katterna stimmar på ovanvåningen och jag ska skriva lite, tänkte jag.

Myskväll de luxe!

solkatt

Jag försöker fånga Semla på film men mobilen gör solreflexer på väggen mittemot som hon genast hoppar ner för att jaga. Här fick jag henne, dock, sliten mellan TV4:s morronteve och fåglarna i världen utanför.

eat this


En helt fantastiskt höstmorgon. Klar, krispig luft. Illande blå himmel. En sol som värmer min rygg när jag går ut på altanen en sväng. Klara, intensiva färger som skänker skarpa konturer till världen. Gilla hösten! Älska den!

Strax dags att väcka Johanna med doften av nybryggt kaffe, lite schysst musik och en kram. När vi vaknat ordentligt har vi tänkt göra veckans koll av Miljöstationen, som är det närmaste man kommer en loppis här i Byn, och så dra vidare in mot Kalmar. Mest för att strosa, bara, men det kan nog både bli besök i någon tygaffär (ifall vi hittar någon värd namnet) och en tur över bron till Öland - om ifall att andan faller på. GPS:en får givetvis följa med - liksom min Lilla Röda! Skatter kanske väntar på att bli hittade också?

I DN får man veta att Majoren vill ha externa examinatorer i skolan. Jag ska inte orda mer om det här, eftersom jag skrivit helt kort om det i en av mina andra bloggar. I stället fyller jag på min kaffemugg och tittar på Semla som leker som en galning med Musen - som fortfarande är lika högaktuell som leksak.

Jag vaknade strax före nio ur en sådan där verklighetstrogen dröm igen. Jag slog upp ögonen och såg solens strålar mellan grenarna i grannen Börjes höga björkar och nästan grät av glädje och lättnad eftersom jag drömt att jag just vaknat och upptäckt att jag blivit... blind. Det är inte första gången jag drömmer just den drömmen. Jag kan inte låta bli att undra vad drömmarna vill säga oss?

Jag undrar också lite varför katter gillar att sitta bakom böcker i bokhyllor? Antagligen för att de kan.

fredag 16 september 2011

oemotståndligt

Kräftorna var goda. Och jag blev så mätt att schwiiimen tog mig.

Strax är det bedtime. Den mjuka sängen och det fluffsiga duntäcket väntar på mig och på sängbordet ligger fortfarande Elizabeth Georges This Body of Death. Jag har en liten bit kvar.

Men här på soffbordet ligger mitt senaste Bokbörsenfynd - Flowers for Hitler. Jag har bläddrat lite fram och tillbaka i den och kanske blir jag helt enkelt tvungen att låta den bli kvällens lektyr. Hur ska jag kunna skjuta upp läsandet av dikter med titlar som All there is to know about Adolph Eichman eller Goebbels abandons his novel and joins the party för att inte tala om Hitler the brain-mole? ;-)


Så enkelt det var
att liksom bara ta vid
där vi upphörde

Vi tog bara upp de fint spunna trådarna
där vi utan större eftertanke
lagt dem

Varför väntade vi så länge?

fin fredagsfortsättning

Den underbara hösteftermiddagen fick oss att välja en skön, höstlig promenad innan vi tog itu med städningen (som borde gjorts igår,men som det inte fanns varken tid eller lust till) här hemma. Vi vandrade längs bäcken som mynnar ut i sjön, tog en omväg för att leta upp en cache och kom sedan tillbaka till sjön för att följa den och bäcken på vår väg hem.

Sedan gjorde vi en gemensam insats på en knapp timme (soundtrack: Sånger om Kvinnor) och nu är hemmet fräscht och prydligt igen. Vi njuter ett glas rött och softar vid varsin dator en stund innan vi dukar upp för kräftor och vitlöksbröd. Mmm... det var längesedan jag åt kräftor! Jag hoppas de är goda. Frysta köpta i ICA-butiken är ju inte som lejrhommer (havskräftor) köpta i Glommen precis, men det är smällar man får leva med när man bor i en småländsk By.

Fredagskvällen kan få komma nu!

finelifin fredelidag!

Vilken morgon! Vindstilla, soligt. Inte ett moln på himlen! Dagen - och helgen - kan ju knappast börja bättre!

Borta i sydväst ligger ett litet platt land där de räknar väldigt lustigt. Inte desto mindre har de nu inte bara fått en vänsterregering utan dessutom sin första kvinnliga statsminister! GRATTIS Danmark! Jag undrar när Sverige får sin? Apropå det förs ju nu diskussioner i mitt parti kring just ledarfrågan och hur den ska se ut. Vi diskuterade det på mötet igår; dels frågan om delat ledarskap och dels frågan om vem/vilka vi vill se i spetsen för partiet. Vi var förvånansvärt (eller inte?) eniga!

Just nu skriver jag på min lilla röda. Hmm... kanske borde bloggen byta namn nu när den fortsättningsvis kommer att skrivas på en dator som är så liten att jag kan låta den glida ner i handväskan om jag vill? Magdas Lilla Röda? Nja, jag gillar livets bok. Och jag gillar chåkladesignen. Låter det nog vara så här. Det är lite knepigt att plötsligt skriva på ett tangentbord som är mindre än det jag är van vid. Givetvis en vanesak och bra att kunna skylla på när det nog ändå mest handlar om kass tgb-teknik.

Fin Fredag, alltså. Nylackade naglar. Svart outfit, med olivgrön topp. Förhoppningsvis en hyfsad hårdag och ett alldeles nytt, läckert armband som Johanna presentat mig med.

På schemat står långa lektioner där, idag, mina elever ska få jobba ganska självständigt. Det gäller att varva undervisningen så att alla kan få sina inlärningsstilar och behov tillgodosedda. Lite studerande på egen hand, eller i smågrupper, gör att jag kan lägga lite extra tid på dem som behöver det. Ambitionen är att sedan hasta hem och städa Huset och i största allmänhet dona med The Friday Mys, tillsammans med Johanna.

Men allra först fyller jag nu på min kaffemugg och njuter en stunds stillhet. På mitt soffbord ligger ett litet fynd från Bokbörsen. Flowers For Hitler av Leonard Cohen. Jag har aldrig läst den - kanske bläddrar jag lite i den nu? Och hörni, alla ni som fejsbokar. Har ni inte sett The Social network - gör det! Mycket kul och intressant film. Smått surrealistisk.

torsdag 15 september 2011

alltid rött alltid rätt

Den är redan här! Jag beställde den i förrgår kväll - och idag, just innan jag skulle gå hem, fick jag ett sms att den var levererad till hittepåposten på Konsum. Nu ligger den på laddning och så ska det dras hem lite virusprogram och tjosan och sedan blir det åka av! Mindre luddig bild kommer också senare på den lilla skönheten.

Annars har jag varit på styrelsemöte ikväll. Jag vet inte, men på något vis kändes det ändå lite extra konstruktivt idag. Kul!

Och nu ska Johanna och jag se The Social Network om Mark Zuckerberg och Facebooks tillblivelse.

views from a room

(Street art, Emmaboda)

Missarna har upptäckt Världen utanför. En av favoritplatserna är fönsterbrädan här i vardagsrummet där de kan sitta länge, länge och se förundrade ut över vad som händer på andra sidan glaset. Rätt vad det är flyger det förbi några kajor och då trillar de nästan av brädan av upphetsning över denna spektakulära underhållning. När de tröttnat på detta jagar de varandra och slåss på något som skulle kunna tas för blodigt allvar, men som egentligen bara är lek och träning inför den dag då de ska vara muskliga och smidiga nog att bege sig ut där i Världen och jaga kajorna.

(Lois morgonspanar)

Torsdagar är utan tvekan veckans mest intensiva dag. Flera rätt långa lektioner och mellan dessa måste jag hinna med en himla massa grejer om jag inte ska bli sittande kvar alltför länge i eftermiddag. En vanlig torsdag skulle jag ju lugnt kunna jobba ända tills det är dags att gå bort till styrelsemötet (v) men detta är ju en Johannatorsdag och sådana dagar vill man ju vara hemma så mycket som möjligt. Men det ska nog gå vägen!

Vinden har lagt sig, ser det ut som, men solen är kvar mellan förbiilande molntussar. Vem klagar på hösten när den visar sig från den här sidan? Inte jag. Å andra sidan tänker jag inte klaga när det börjar storma och regna småspik, heller. Det känns inte särskilt konstruktivt. Hellre då gilla läget och go with the flow. Lägga energin på annat. Och det finns sannerligen annat att fokusera på denna höst. Min kalender ser ganska full ut, fast på ett trevligt vis. Mestadels roligheter inplanerade. Och de mindre roliga sakerna, som bilbesiktning och brandbesiktning (hur fan kommer man ut på taket på mitt hus? Det har jag verkligen inte haft anledning att reflektera över) och tandläkarbesök får svi' över, helt enkelt. För stockholmsresa och besök av goda vänner och mina barn och Bok- och biblioteksmässan i Göteborg och Syfestivalen i Älvsjö och renovering av trappen och hallen och Opeth i december och glöggparty och tjejmiddag och syrrehelg i Örebro och stick- och sypyssel och andra goda ting, huller om buller, överskuggar det mesta.

Och just nu, i detta ögonblick... en spinnnade katt i knät, Byns godaste i en mugg nära mig och en varm, skön känsla i maggropen. I häret och nuet är livet ändå ganska gott mot mig, tänker jag.

onsdag 14 september 2011

höstpromenad

Idag tog jag den första riktiga Höstpromenaden. Givetvis tillsammans med Johanna! Vägen var målet, men vi passade också på att se över min cachegömma, som jag fått rapporter om att den skulle vara blöt. Det var den, men nu är den utbytt.

Vinden slet och rev i håret och löven for omkring. Skogen uppe vid Krysseboda doftade svamp och vågorna gick meterhöga på ER-sjön. Nä. Nu ljög jag allt. Inga vågor på sjön. Jag tror inte det ens är tekniskt möjligt att det skulle kunna gå vågor på en så liten sjö. Men fontänen i ena änden av sjön såg i alla fall lite vindpinad ut.

Det var en lång promenad av den där sorten som borde rendera en stor mugg hett te, eller kanske varm chåkla, när vi kom in. Men vi var så himla hungriga så vi lagade en snabb middag istället. Varför det blev varsin driva uppfrästa wokgrönsaker, istället för ljuvligt blomkålsmos, till den kallrökta laxen har jag ingen lust att gå närmare in på. Verkligen inte. Men gott luktade det inte.

Just nu sitter/ligger hela la famiglia - jag, Johanna och Systrarna - i soffan och kurar lite skymning. Snart dags att tända några ljus och laga en kanna te. Ikväll blir det Darjeeling. Igår drack vi Lapsang och Johanna tyckte det luktade som när vi är vid Stugan Vid Sjön i De Stora Skogarna och eldar ute vid eldstaden. Det har hon förbaske mig helt rätt i!

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

En hand
utsträckt mot mig
från en annan tid

Först när jag fattar den
känner värmen
känner tryggheten
förstår jag

Att den funnits där
hela tiden

god morgon

Det är en fin morgon. En god morgon. Vinden rycker och sliter i träden och altantaket men himlen är blå och solen häller guld över Byn på ett sätt som gör att gårdagens känslor av att leva drömmen bara förstärks ännu mer. Och det är höst! Oåterkalleligen! Me likes!

När jag vaknade strax före sex vaknade jag med Bruce Springsteen i huvudet. Det händer väldigt sällan, måste jag säga. Låten var The River och den är sannerligen inte dålig men den fick mig att tänka på en helt annan låt från den, i mitt tycke bästa plattan han gjort - Darkness on the Edge of Town - nämligen Candy's Room...



I eftermiddag tänker jag inte jobba alldeles för länge utan glida hem "tidigt" (allt är i och för sig relativt) så att jag och Johanna kan göra mysiga saker tillsammans. Det lutar åt en långpromenad, i synnerhet om vädret håller vad det lovar. Och så ska vi sy lite. Några små lagningar men kanske händer det något kreativt också - sådant vet man aldrig i förväg.

Ett annat glädjeämne: jag hittade Leonard Cohens Beautiful Losers på Bokbörsen! *lycka*


Hon hamnade mellan stolarna
Och slog i sin själ...

tisdag 13 september 2011

hemmakväll

Jag och Johanna har hemmakväll. Vi har ätit middag (jag lagade och Johanna diskade - imorgon blir det kanske tvärtom), pratat och köpt en mini-pc till mig. Äntligen! Jag får väl visa upp den här när den anländer.

Nu dricker vi lapsang-te och jag ska snart gå och lägga mig. Johanna och missarna stannar nog uppe en god stund till.

Det får räcka så för ikväll.

om att längta men att redan vara där

Länge längtade jag efter att leva mitt liv i Gilmore Girl-land. Särskilt om hösten kunde tankarna på ett möjligt liv i östra USA väckas till liv och näras genom studier av information kring collegekurser och jobbannonser. Och naturligtvis genom att se en och annan säsong av GG. Jag ville fika på ett litet fik där alla känner alla, jag ville gå genom en park och se bekanta ansikten, jag ville ha vänner nära och jag ville höra hemma.

Idag när jag och Ingrid tagit vår pedagiska lunchrunda och jag gick hemom för att plocka upp en bok för utlåning till en elev kom jag att tänka på den där drömmen. En dröm som liksom aldrig städats upp, stoppats ner i en låda och gömts uppe på tankens vind.

Och... det slog mig... jag gör ju det. Jag bor i Gilmore Girl-land nu. Fast här, och inte där. Jag kliver bland prassliga höstlöv på småstadstrottoarer, jag hejar på dem jag möter och jag lever i ett sammanhang med nära vänner nära.

Drömmen är här. Den är nu.

satans avedonker

Just som jag sitter här i godan ro och missarna leker omkring... oskyldigt som jag tänker... så hörs ett klirr och ett brak utifrån köket. De satans avedonkerna har, i sin iver att plötsligt riva upp några planterade avocadokärnor ur en blomkruka, lyckats välta ner min största mårbackapelargon, också. Lyckligtvis klarade sig växten, bortsett från ett par avbrutna grenar, och krukan. Men nu är de i ännu mer onåd. Det blir inget smaskens smakprov från middagslagningen idag! Basta! Och så försöker de dessutom se helt oskyldiga ut. Bägge två. Hmpf.

(Vem? Jag? Skulle dessa oskyldiga ögon ljuga?)

lyckat firande

Åh, så spännande det var igår, när vi plockade i ordning bord och stolar och förberedde "90 år vid valurnorna". Hur skulle det bli? Skulle de förhandsanmälda dyka upp? Jodå - det gjorde de! Vi var nästan trettio stycken och det är en imponerande siffra i en liten By som vår! Och Hjördis Levins föreläsning var mycket intressant och proffsig! Vi fick ta del av mycket spännande historia och tankar som ger anledning till reflektion - inte minst kring hur lång tid förändringsarbete ofta tar. Det blev till och med en bra frågestund efteråt, vilket kändes som grädde på moset. Annars brukar det ju ibland kunna bli ganska lamt vid sådana tillfällen. Detta ger gott hopp inför vårt nästa event - en film- och diskussionskväll kring härskartekniker.

Vid halvsex smet jag ifrån lite snabbt för att möta fina Johanna vid tåget. Vi har inte setts sedan i påskas så nu har vi en hel del att ta igen under veckan som kommer! Hon var också med på Hjördis föreläsning och tokgillade den! Sweet!

För övrigt var jag ute för ett litet äventyr på tidiga eftermiddagen igår. Deltagarna i Östersjöprojektet skulle göra ett studiebesök vid Getasjöns reningsverk där Emmaboda med omgivande byar får sitt dricksvatten ifrån. Jag var enda svenska läraren som följde med och just när vi skulle kliva på bussen (som stod parkerad borta vid hotellet och inte vid skolan) insåg jag att det förväntades att jag skulle veta var det här vattenverket låg och hur man kunde ta sig dit med en stor buss. (Busschauffören är säkert skitduktig men inte samma typ av chanstagare som Peter som utan att tveka skulle köra in på en kostig, om så vore.) Öhm. Jag vet väl för FAN inte var det ligger? Eller... nu vet jag ju. Men här har vi planerat sönder hela grejen, snudd på ner till antal örngott som ska bokas på vandrarhemmen och hur många sugrör som ska ingå i fikapaketen - och så är det ingen som tänkt på att våra gäster kommer med egen chaufför och att han 1. inte vet vart han/vi ska och 2. inte gett honom en karta och 3. har en polsk GPS där getasjÖn inte gick att knappra in.

Skitkul situation i en buss full med folk. Ingen av våra elever hade heller koll, mer än åt vilket håll vi skulle köra... Hursomhaver visste jag att det ligger norr om Byn och jag har (tack vare bl a geocachingen!) rätt bra koll på de närmaste mindre vägarna så jag sa, ganska lugnt, till chauffören (via tolk givetvis) att köra norrut genom Byn och under tiden hann jag få tag på min chef som förklarade vart det låg. Eftersom jag visste om vilken liten parallell grusväg han talade om så kom vi faktiskt rätt - och nästan i tid dessutom. Men... snacka om major miss i planeringen... Och jag lärde mig än en gång att aldrig någonsin ever ta för givet att andra vet.

I gästrummet på ovanvåningen ligger Johanna och sover. Länge till, tänker jag. Sedan får hon ha sällskap av missarna under dagen. Missarna är för övrigt i onåd just den här morgonen. De slogs och levde rövare i fotändan av sängen redan före fem och jag har sovit lite halvkasst ändå med min svidande hals.

Jag dricker mitt ljuvligt goda kaffe, ser lite på morronteve och njuter tända ljus och revor av blått i molnen, på himlen därute. När jag skött lite logistik och transport av lunch- och fikapaket till Östersjögänget, som åker till Öland två dagar nu, ska jag ägna min arbetsdag åt planeringsarbete och noggrann koll av en del nya läroböcker jag bett att få provexemplar av. Jag är mer och mer inne på att inte ha något fast läromedel utan hellre jobba med att sätta ihop vårt eget material, men jag måste ju också kolla vad som faktiskt finns färdigt. En pedagisk lunchpromenad med Ingrid ska det också bli! Det ser jag fram emot!

Det blir ännu en bra dag, det här!

måndag 12 september 2011

ingen vidare början - eller?

Om jag vore lite mer pessimistiskt lagd skulle jag kunna tycka att den här veckan inte börjar så bra, och att det därmed kommer att bli om inte en skitvecka så åtminstone en dito dag. Det har skvalat ner hela natten och fortsätter nu. Byn är som invirad i en gammal, grå, klafsvåt hästfilt. Min hals svider. Jag kan inte lägga en enda minut på lektionsplanering eller liknande idag för när jag inte har lektioner så ska jag vara med och ta hand om våra gäster från Polen (ett femtontal elever och tre lärare), som är här för vårt gemensamma östersjöprojekt.

Men. Jag väljer att inte se det så. Jag väljer alltså. Kanske blir inte allt bättre för att man bestämmer sig för att det ska bli en fin dag - men det blir knappast sämre heller för att man provar, eller hur?

Så. När jag vaknat ett par gånger nu på morgonkulan och hört regnet hälla ner har jag bara virat in mig gosigare i duntäcket. Efter en lång, varm dusch tände jag ljus i vardagsrummet, satte på morronteven (SVT1) och sitter här och skriver och känner hur den heta drycken lenar min hals. Eftersom jag ska köpa frukostfika till 35 personer tar jag bilen till jobbet och kommer då dit torrskodd. Och jag är nyfiken på våra besökare. Sist vi hade gäster från Polen blev jag ju bekant med engelskaläraren Halina. Hon är inte med i år (men vi har fortfarande kontakt) men å andra sidan får jag ju möta nya kollegor. Inför studiebesöket vid Getasjön laddar jag med mitt STORA paraply, och slänger in de rödrutiga gummistövlarna i bilen. Just in case.

Efter jobbet ska jag hasta till Folkets Hus. Ikväll är det ju dags för emmaninjornas första event! Vi firar 90 år vid valurnorna för kvinnor och vi har fått in över 30 förhandsanmälningar, vilket är en avsevärd samling folk i en By som denna! Det blir föreläsning av Hjördis Levin, fika och eftersnack. Och innan själva eventet startar ska jag dessutom (allra bäst, såklart!) hämta min älsklingsjohanna vid tåget, för en hel veckas ompyssel, gos och mys!

Så det finns verkligen incitament för att detta ska bli den finaste av dagar, regn och halssvid till trots!

söndag 11 september 2011

om svårigheten att släppa taget och om risajkling



En jul för sex eller sju år sedan fick jag en fin lackväska i julklapp av Matilda. Den blev omedelbart en älsklingsväska, både för att den var så snygg och för att formatet var så perfekt. Den har varit med på en hel del balar och salar... Men för ett par veckor sedan upptäckte jag att den höll på att falla i bitar. Materialutmattningen var ett faktum. Vad göra? Jag har så svårt att släppa taget om saker jag verkligen tycker mycket om och som jag finner verkligt användbara. Och etter värre blir det ju om det är saker jag fått av mina närmaste och käraste.

Men så kom jag på att jag kanske kunde låta delar av väskan få leva vidare genom att gå upp i mitt kretslopp av väskor och började rita och skissa lite. Jag börjar ju samla på mig en rätt schysst tygstash, om man säger så. Tog fram stora saxen och tog loss det som gick att rädda, vilket egentligen bara var dragkedjorna och handtagen. Men det är gott nog. Nu har jag en ny älsklingsväska i det lite mer lagoma formatet (vissa dagar känns messengerbagen från Timbuk2 lite väl tilltagen)...

Jag gillar att sy väskor. Det kräver mycket tanke och planering och jag måste ligga flera steg före i huvudet, när jag syr, så jag gör allt i precis rätt ordning och inte en enda ful söm eller skarv syns.

Annars har jag mestadels bara tagit det väldigt lugnt idag. Tvättat ett par maskiner. Lekt med katterna. Varit på styrelsemöte (genomgång innan morgondagens kommunfullmäktige - som jag inte ska vara med på). Druckit te. Lagat fem rätter till veckans luncher.

för tio år sedan...

... träffade jag min nätvän Anette för första gången! Hon bor i Gävle och jag var uppe i Hudiksvall tre veckor på jobb och vi hade bestämt långt i förväg att det äntligen skulle bli av! Så vi sågs och åt middag. Senast igår pratade vi om var det kan ha varit vi var och åt, men ingen av oss kunde riktigt minnas. Det var ju inte det väsentliga. Vi träffades äntligen, ju! Sedan träffades vi ett par gånger till, medan det var praktiskt möjligt - tills ingen ekonomi längre tillät oss att resa. Men vi har hållit kontakten. Ibland mer och ibland mindre. Och hon kom att stötta mig genom kloka ord och glada tillrop, i det som sedan skulle komma.

För tio år sedan fattade jag också det icke förhandlingsbara, oåterkalleliga beslutet att ta ut skilsmässa från mina barns far. Det har en direkt koppling - inte till mötet med Anette - men till det som hände just när vi satt där på en restaurang i Hudiksvall och min mobiltelefon plötsligt ringde. Det var Jenny, som var ensam hemma (hennes pojkvän gjorde sin militärtjänst, Matilda bodde i Schweiz och barnens far var på Ios med Johanna och Linus), och som var jätteorolig eftersom hon just satt på teven och trott att det hon såg var en film, för att sedan förstå att det hon såg, i realtid, var hur WTC utsattes för någon sorts attack. Hon trodde helt enkelt att det utbrutit krig. Att New York var utsatt för bombning. Först trodde jag det var någon slags olycka - krig kändes helt otänkbart - och sa till henne att jag skulle ringa tillbaka när jag kommit till mitt hotell och kollat nyheterna. Sedan åt vi vidare i lugn och ro, Anette och jag.

Väl tillbaka på hotellet satt jag som klistrad vid teven hela kvällen och halva natten. Ringde till Matilda och till barnen i Grekland. När en sådan sak händer vill man vara samlad som familj. Tillsammans. Samma instinkt som, på den tiden, fick mig att alltid i huvudet räkna in barnen när jag hörde en ambulans fick mig då att vilja vara hemma i tryggheten med dem alla samlade omkring mig. Men nej, då. De - och jag - var utspridda så mycket det gick.

Att skilja mig var något jag tänkt på en längre tid. Situationen hade utvecklats till att bli fullständigt ohållbar och även om jag inte bär någon bitterhet mot mina barns far (jag har varit mycket arg på honom, men ser ingen anledning till bitterhet - han har ju inte förstört mitt liv) finns det en sak jag aldrig kommer att förlåta honom. Och det är det han gjorde - och inte gjorde - just de där två-tre kaotiska dagarna då han skulle vara den Vuxne och ta hand om de barn (12 och 14 år gamla) han var ute och reste med och inte var ett stöd för dem överhuvudtaget utan i själva verket var så ansvarslös som man bara kan vara. Så gott det gick fick jag ta hand om dem och trösta och peppa och stötta via knastriga mobiltelefoner när hela världen var i kaos och man faktiskt inte hade en aning om det kanske faktiskt fanns en reell risk att flyga hem till Sverige, till exempel.

Att han gjorde detta mot dem anser jag vara oförlåtligt. Och det var den knuff i ryggen som gjorde att jag fattade mitt beslut. The point of no return. Så... mitt i all annan mänsklig tragedi och de fruktansvärda effekter som terrorattackerna fick, så innebar det ett stort steg framåt i livet för mig. Jag lyfte. Flög ut. Och även om den första tiden var lite vinglig och barnen var ledsna över den delade familjen, så fick vi frid. Lugn. Och i efterhand har jag fått kvitto av barnen att jag gjorde rätt. Det är det allra viktigaste. Att de så småningom kunde se varför jag gjorde det, och att det blev så bra - ja, kanske rentav bättre - som jag tänkt för dem.

För min egen del har de senaste tio åren inneburit så stora förändringar i mitt liv att det knappast låter sig beskrivas. Men... en utbildning och ett yrke jag älskar. Frigörelse från något som överskuggat hela mitt liv (religiös art...). Nya vänner. Erfarenheter och kärlekar och uppbrott och sorger och glädjeämnen och en rotlöshet som så småningom övergått i trygghet och en känsla av att äntligen ha kommit hem. Att ha funnit en plats att vila mitt huvud på och kanske låta små, försiktiga rötter ta sig ner i myllan.

Och... hela tiden... barnen. Mina närmaste, käraste, finaste - alltid och evigt. Då: barn och tonåringar. Nu: unga vuxna som skapar sig bra liv och som är kärleksfulla, kloka och ... helt fantastiska.

Här i min soffa finns också ett par stillsamma (hmm.. nåja...) små glädjeämnen:


Och... ni vet... den äldre mannen jag skrev om igår. Han var där hela tiden. Ibland höll han mig under armarna nästan bokstavligt. Då i början när jag inte trodde jag skulle klara alla mina åtaganden. Då livet var mörkt och avgrunderna breda, djupa och legio. För det är jag honom evigt tacksam. Inte minst för den här:



Jag tycker det är gott att leva nu - om man bara ser till att göra det. Och det ska jag. Länge än!

lördag 10 september 2011

to the men and women...

To the men and women
who own men and women

those of us meant to be lovers
we will not pardon you
for wasting our bodies and time


(Ur The Energy of Slaves. Leonard Cohen)

folkliv i byn

Sent omsider kom vi oss ut på en promenad i Byn. Marknadsdag idag och eftersom jag gillar tingel, tangel, tivoli och töntar ville jag inte missa denna högtidsdag! Jag trodde att marknaden skulle vara under nedmontering men där bedrog jag mig. Det var tjockt med folk ute på gatorna och en massa knallar som sålde mestadels krims. Lite krams såg jag också.

Vid det här laget känner jag ju ganska många i Byn och fick hälsa till både höger och vänster (mest till vänster, tror jag). Av en snabb rutinspaning kan för övrigt konstateras att årets marknadsgrej verkar vara... servetter? På minst tre olika ställen såldes servetter en masse. Oh well. Vi köpte inga.

Men när man går på marknad måste man köpa något. Det måste man. Pia köpte honung från Linneryd. Den är underbart god så jag tänker att hon blir nöjd. Själv tänkte jag, ett kort förbiflyende ögonblick, köpa en tisha på vilken det stod

FORTFARANDE SKITSNYGG EFTER ALLA DESSA ÅR

Eller inte.

Men det jag gjorde var att köpa en fin, handgjord olivolje- och lavendeltvål (till helt annat pris än på Lush, om man säger så).

Och efter att ha träffat käre kollegan Bosse tog jag en sväng om hans frus stånd och köpte fyra böcker för en tjuga. FAN, att Pia var snabbare än jag och ryckte Shantaram för en femma. Tänkte att jag kunde gett ett exemplar till Linus, annars.

För ett par timmar sedan, lite drygt, vinkade jag av Pia vid tåget och sedan dess har jag bara pratat i telefon. Först en långsession med Agneta och sedan en kortare med Catharina och så ett kort, men fint, samtal med Jenny.

Nu ska jag njuta min lördagskväll. När solen gått ner ska jag dra på mig mjuka, rara, varma kläder och varma sockar (det är lite kallt i huset, den här helgen, trots att det är rätt varmt ute), tända ljus lite varstans, spela en massa Leonard Cohen på låg volym, mysa med missarna, dricka te och läsa och det enda teveprogram jag tror jag ska se är Dyngkåt och hur helig som helst med Mia Skäringer. Jag hoppas den är så rolig som folk säger att den är. Kanske chatta med någon rolig människa och möjligen skriva lite. Sticka orkar jag inte. Jag har haft Huvudvärken Allan sedan igår morse och den släpper inte taget. Antagligen har jag en hjärntumör.

(Mysande missar)