torsdag 31 maj 2012

sexig statistik

Matte är inte min grej (även om jag fick MVG i både MaA och MaB när jag pluggade komvux) såvida det inte handlar om vardagsmatematik. Making 'em ends meet är en av mina spetskompetenser, faktiskt. Så jag kan räkna. Det kan jag. Men jag är ingen matematiker. Och när jag läste statistikkursen på högskolan (ett nödvändigt måste när man ska skriva uppsats) trodde jag seriöst att slutet närmade sig.

Men... på senare tid har jag upptäckt att statistik inte bara kan vara intressant - det kan vara galet roligt. Ja, till och med sexigt! (Nä, nu överdrev jag en smula... men det kan vara fängslande, i alla fall.)

Än en gång vill jag presentera... Hans Rosling - King of Statistics!

ibland...

... gör andras halvt dolda, halvt uttalade bitterhet mig väldigt ledsen.


Fast oftast inte. Och tur är väl det. Vi kan inte alltid styra det som sker omkring oss men vi kan alltid välja hur vi ska hantera det.

nisser på loven

En kanske ändå skulle ta och omvärdera det här med trädgårdstomtar..? En liten armé som strävar fram över gräsmattan, mot närmsta grannes hus?


Apropå inget särskilt har jag nu varit hos tandläkaren och fått cementerat fast kronan som trillade ut i helgen. Det känns bra.

För den som är omåttligt nyfiken följer här en länk om en händelse som medförde att jag sommaren därefter inte bara fick sätta in en låssastand utan också fick avstå att åka till Burg-Herzberg.

Käftsmällen Allan.

nästanfredag

Torsdagarna har den här terminen blivit som fredagar för mig. Ofta har jag kunnat köra upp till min älskling direkt efter jobbet och liksom inlett helgen. I morgon ska jag jobba (tenta i sista religionskursen) men min älskling kommer hit idag och på så vis blir det ändå en särskilt fin dag!

Huset är städat och kylen påfylld. Jag hade tänkt ha lite glass i frysen också - just in case - men det blev inte riktigt så. Jag var och handlade efter jobbet igår och la ner en burk av Alvestaglass goda sockerfria och sedan blev jag stående och prata med en gammal kollega Birgitta från högstadiet och det tog en stund att komma igenom kassan och sedan kom jag på, när jag hivade in matkassen i bilen, att jag kanske skulle tjacka upp mig på en låda vin också. Tänkte att glassen nog skulle klara sig. Och visst gick ärendet snabbt.

Men just när jag satte in vinlådan i bilen kom jag på att jag ju beställt en EU-anpassad hålslagare (jag skojar inte... de finns!) i bokhandeln (här ska gynnas lokalt näringsliv in i det sista!) så jag gick dit. Supersnabbt ärende, tänkte jag. Vid korvmojen träffade jag ytterligare en gammal kollega Bosse och vi blev ståendes en liten stund och uppdaterade oss. Till slut kom jag in i bokhandeln och frågade om hålslagaren kanske redan kommit och det hade den ju. Däremot låg min plånbok i vinkassen i bilen så jag kilade tillbaka och hämtade den.När jag betalat kom vi att prata om det där med engelskan som jag berättade om igår kväll och i bilen låg ett glasspaket...

På min väg från bokhandeln till bilen lyckades jag sedan springa på en tredje gammal kollega Mia och utväxlade lite tankar med henne också. När jag kom hem fick jag helt enkelt äta upp den där glassen. Turligt nog var det bara en halvliter... Heh.

(Jag är fortfarande lite mätt...)

(Konstnär: Joakim Johansson)

onsdag 30 maj 2012

allting runtomkring

Det är ju inte precis varje dag jag får möjlighet att tipsa en bokhandelsägare om en bok, som på sitt vis är en klassiker. Vi pratade om barn och hur fint det vore om redan små barn på förskolan fick möjlighet att leka in engelska, vilket inte är fallet på den förskola där hans barn går. Han tyckte att lika väl som alla grejer var uppmärkta med små textskyltar på svenska så kunde de väl också märkas upp på engelska? Det är inte min sak att avgöra, men jag sa att man ju också kan göra mycket hemma om man kan språket (han har bott i England ett antal år, tydligen, så han kan nog språket). När jag var barn, till exempel, hade vi i mitt hem de underbara bilderböckerna Allting runtomkring och Vad gör folk hela dagarna av Richard Scarry. När jag sedan fick barn såg jag till att de också hade dem tillgängliga. Jag har till och med en av böckerna här hemma - fast jag brukar mest använda den som underlägg till laptopen som blir så varm att ha i knät efter ett tag.


Och... bokhandlar'n hade aldrig hört talas om dem! Say whaaaat? Och jag som trodde att bokhandlare hade [nästan] samma skills som bibliotekarier. Där blev jag en illusion fattigare - och han ett tips rikare. Jag ska kolla att han beställer hem ett par exemplar, även om de inte är särskilt PK (i synnerhet inte ur genusperspektiv).


impressive

Sluttenta i fortsättningskursen (RELREL02) i religionskunskap på fredag. Några av eleverna använder dagen att plugga tillsammans här i skolan, trots att det är schemafri dag på onsdagarna (för ettorna) och de skulle kunna stanna hemma. Två av tjejerna sammanfattar dagens pluggande såhär...



... och har upptäckt värdet av att inte bara läsa och arbeta med övningstentan utan också fråga varandra, resonera och diskutera och skriva. Snyggt jobbat!

oro


Just när vi satt ut gurkbebisarna i växthuset, tillsammans med bladpersiljan och alla chiliungarna, kom kylan. Jag undrar hur det ska gå för de små liven.


how come?

Jag följer - och deltar i - många skol- och lärarrelaterade bloggar, diskussionsgrupper, tweets och nyhetsbrev och undrar om andra yrkesgrupper är lika flitiga att ta plats i det offentliga rummet? Finns det motsvarande nätnätverk för personliga assistenter? Civilingenjörer? Städare? Kassörskor? Bankanställda? Kyrkoherdar?

ära vare fejan, typ

Jag vaknar i en känsla av att befinna mig i ett slutskede. Ligger kvar i sängen några minuter och låter mig stanna i den känslan. Kanske triggades den lite extra av att en av eleverna frågade mig om min flytt. Jag kände ett sting av sorg när vi pratade om det eftersom jag arbetat med denna elev (och många, många av de andra också) ända sedan sjuan, då jag arbetade på högstadiet. Efter mitt år i Stockholm kom jag tillbaka hit till Byn och hade förmånen att få jobb på gymnasiet, men första terminen hade jag just den här elevens klass i engelska (då gick de i åttan) för att fylla ut min tjänst.

Att vara lärare är att vara relationsbyggare. Utan relation ingen bra undervisning, eller inlärning. Vi lär känna varandra. Vi samtalar om musik och festivaler och nyheter och livet och vi skrattar och skojar, sådär som man gör när man känner varandra ganska väl.

Men om inte förr så vid studenten så går vi skilda vägar och många träffar jag aldrig mer, av helt naturliga skäl. Student- och vuxenlivet tar vid och kanske flyttar ungdomarna till andra orter. Det är precis som det ska vara, men det är också förbundet med en viss sorg och saknad - inte minst när det gäller de elever en tar till sig lite extra.

Och nu är det inte eleverna som ska lämna (jo, ett gäng ska givetvis göra det också och jag har känt många av dem också sedan sjuan) utan jag - och jag ska fullt ut erkänna att det känns svårt. Säkert kommer jag att fälla en och annan tår den sista arbetsdagen.

Trösten finner jag inte i Bibeln, men väl i en annan "bok": Facebook. Där har en del av eleverna lagt till mig som vän och där kan vi hålla lite lagom kontakt, eller åtminstone ett öga på varandra.

(Konstnär: Joakim Johansson)

Så tänkte jag där jag låg kvar i min säng och lät dagen komma till mig. Nu är det kaffe, nyheter och ett long distance call...

tisdag 29 maj 2012

solglöd

Strax innan skymningsdags bryter solen igenom de grå molnen och får kyrkklockan bortom kvarteret att glöda och stråla. Jag har fötterna på bordet, dricker te och tänker. Ett long distance call, också. En god kväll.




underbetyg? överbetyg?

I SVT:s nyhetssändningar i kväll får en höra att flickor och pojkar får olika betyg, jämfört med resultaten på nationella proven. I svenska får nästan 20% av tjejerna högre än på NP, och drygt 12% av killarna. Det är ju ingen direkt nyhet och vad som kan göras åt skillnaden kommer säkert att debatteras de närmaste dagarna.

Det som däremot känns väldigt märkligt är att ungefär 6% av tjejerna och 10% av killarna får lägre betyg - i engelska - än de resultat man uppnår vid NP. Hur kan man ge en elev ett betyg som är lägre än det eleven faktiskt visat att h*n kan - alldeles oavsett kön? Givetvis sätts inte betygen enbart utefter resultaten på NP och lika självklart kan inte alla kvaliteter prövas vid ett nationellt prov, men eleven får ändå möjlighet att i stor utsträckning visa hur det står till med läsförståelse, förmåga att lyssna och förstå, att uttrycka sig i skrift på olika sätt och att aktivt delta i samtal på målspråket. Om eleven gör allt detta på exempelvis nivå C (eller VG för de som ännu inte omfattas av Gy2011) - hur kan man då som lärare motivera att man bara ger ett E (eller ett G)?

Sure thing. Nationella proven är enligt Skolverkets riktlinjer inte det enda man ska utgår ifrån vid bedömning och betygssättning, men förhoppningsvis visar det nivån på elevens kunskaper? Vad ska vi annars ha dem till? Vad ska de annars mäta om inte just detta, både för den enskilda eleven och sedan som jämförelseunderlag för riket - samt fungera som ett stöd för lärare som ska göra en så likvärdig bedömning som möjligt?

Det funderar jag på. Fram och tillbaka.

I det här inlägget försvann genusperspektivet helt. Det får helt enkelt ha ett eget inlägg.


the battle rages on

Jomen jag gjorde det. Direkt efter jobbet. Innan jag hann hämta andan. Första ronden avklarad. 

Magda - Ogräset
1 - 0

Andens seger över materien. Kirskål ist krieg.
Före...
... och efter.

det utvidgade kollegiet


Vanligtvis när jag skriver eller pratar om mitt utvidgade kollegium tänker jag på alla de engagerade, inspirerande och kloka lärarkollegor som jag på ett eller annat vis (diskussionsgrupper, facebookgrupper, twitter, bloggar osv) har kontakt med via nätet. Men jag har fler än så, därute i den stora världen. Halina som är engelsklärare i Polen, till exempel.

Eller Patrick som var vår guide när vi var i England med våra elever, men som också är lärare på Scarborough Sixth Form College. Han undervisar i General Studies, ett ämne som syftar till att eleverna ska skaffa sig en god allmänbildning och hänga med i det som händer i nuet - politik, etik, litteratur, språk, kultur, vetenskap, teknologi och matematik - och öva upp sin förmåga att ta in och värdera information, analysera den och även kunna argumentera på ett balanserat sätt. Att se på nyheter och läsa en dagstidning är ett bra komplement till studierna. Jag tycker vi absolut borde ha en motsvarighet till General Studies här i Sverige också!

Just när vi var där höll eleverna på med sina A-levels och Patrick gav mig kopior på prov just i GS för att jag skulle kunna studera dem. Jag gillar upplägget! Hur eleven får arbeta med givna källor och sedan analysera dessa, resonera och komma med egna tankar. Just så som jag själv gillar att utforma mina egna prov.

läxhjälp? nejtack!

I dagens DN skriver Johannes Åman om läxhjälp och huruvida sådan ska finnas tillgänglig utan extra kostnader.

Jag tror inte på läxor, överhuvudtaget. Jag tror på att skolarbete i huvudsak ska utföras i skolan, likaväl som vi som har lönearbeten inte ska förväntas sitta hemma och jobba på kvällar och helger, utöver vår reguljära arbetstid (hoppsan! där kastade jag bestämt en stenbumling i mitt glashus...).

Däremot tror jag på extra möjligheter, inom skolans ram, att få stöd och hjälp i form av "ämnesstugor" där man kan få extra möjligheter att plugga. Men det ansvaret ska inte ligga på föräldrar (vare sig de har pengar och/eller akademiska kunskaper - eller inte) utan på skolan och dess huvudman.

Jag ger aldrig läxor. Däremot ger jag eleverna möjligheter att göra saker utanför lektionstid. Sådant som alla kan göra. Kanske iaktta något, kolla ett teveprogram, förbereda sig för en lektion genom att läsa/lyssna på ett avsnitt eller kanske bara fundera på något som sedan diskuteras på lektionstid. En typ av flipped classroom. Men så arbetar jag också på ett gymnasium som ger alla elever en schemafri självstudiedag varje vecka, också.

en lyfter sig i håret

Idag måste jag rensa ur rabatten på framsidan. Lata jag som inte gjorde det igår. Jag ska under tiden glädja mig åt att pionerna överlevt inte bara flytt utan också vintern. Jag funderar på var jag ska ha pioner i min nya trädgård.

Och jag tänker följaktligen också på att jag alltså snart ska dra upp mina bopålar och flytta tillbaka till mitt gamla, mitt ursprungliga, revir. Nästan, i alla fall. Samtidigt är ju allt nytt. En kan inte förvänta sig att komma tillbaka till något man lämnat, även om saker och ting på ytan kan förefalla vara sig ganska lika. Panta rei, helt enkelt.


den långa resan

Livet är ingen tävling. Det är vår enda möjlighet. Det är själva vägen. Som är målet.



Life's a journey... not a destination...

Godmorgon, förresten. 

måndag 28 maj 2012

fölsedagsspam

Johanna fyller 25 år idag. Jamen... alltså... TJUGOFEM ÅR!!?! Ett kvarts århundrade! Vart tar tiden vägen? Jag minns den där torsdagen i Karlskrona, den 28 maj 1987, som om det vore nu i torsdags...

GRATTIS, PRINSESSAN MIN!


JAG ÄLSKAR DIG!

sommarläsning

Jag tipsar mina elever om att läsning är helt suveränt om man vill vässa sin engelska under sommaren, utan att känna det som om man pluggar - vilket man ju inte heller gör. En del tycker att sommarläsning är en självklarhet (som eleven som vill läsa Neil Gaiman under lovet, efter att vi arbetat med en av hans texter och h*n hittat vidare till andra under sitt arbete... jag tipsade om American Gods, som är min egen favorit) medan andra tycker att läsning i allmänhet är en pina och läsning på engelska i synnerhet.

den här sidan får jag, och mina kollegor, bra tips på hur man kan uppmuntra eleverna att läsa. Jag funderar över hur min egen läslista ser ut och kommer på att den inte är särskilt spikad. Det jag vet är att jag ska göra en omläsning av just American Gods, att jag ska läsa Roslund & Hellströms senaste, Två soldater, och att jag förutom en del kompetensutvecklande och inspirerande läsning också ska läsa om en del klassiker, som till exempel Steinbecks Tortilla Flat, Cannery Row och The Pearl. Det verkar som jag ska läsa Strindberg också...


Hur ser era listor ut?


man går vidare

Ny arbetsvecka. Mycket som ska hinnas med. Som ska avslutas. Som ska samtalas kring och arbetas med. Vi ska köra för fullt, hela vägen in i kaklet. Dessutom ska vi ha roligt under tiden!

It ain't over 'til it's over - or 'til the fat lady sings... Eller kanske de här killarna?

söndag 27 maj 2012

kvällens dikt

Lilla ljugsöndagen

I alla tider och i alla länder
senteras lögner som är små och vita.
Du säjer du ska tvätta dina händer
fast du egentligen ska gå och skita.

(Ur Postilla. Tage Danielsson)

hemma. typ.

Our tragic universe är en sådan där bok som liksom fastnar. Som jag inte vill ska ta slut. Som får mig att tänka på livet och hur jag lever det. Och som får de 43 milen tillbaka till Byn att bara smälta undan.

Inte många gånger kvar nu. Faktiskt bara en enda. Nästa helg kommer älsklingen hit (och Linus! Tjohej!) och helgen därpå är sista fram-och-tillbaka-helgen. När läsåret är över börjar jag mitt nya arbete och flyttar en del av mina pinaler. Storflytten blir inte förrän jag sålt mitt hus. Men pendlandet är snart över. Skönt.

(Kjell Engman)
Min gräsmatta är nyklippt och räkningarna är betalda. Nu kan arbetsveckan få komma!

med jord under naglarna

När jag var liten läste Per Ragnar Tistou -pojken med de gröna fingrarna, på teve. Jag önskade att jag också hade magiska, gröna fingrar precis som Tistou. Det har jag ännu inte utvecklat.

Men jag jobbar på det. Och jag har jord under naglarna.


fetignorera

Vi struntar i sol och sommar, tar sovmorgon och ser sedan Tintin och enhörningens hemlighet...


Men nu blir det gurkplantering i växthuset.

lördag 26 maj 2012

på tur


Det hade säkert funkat att åka i jeans och tröja, en varm dag som denna, men vi ser mc-ställen som skyddsutrustning - lika självklara som hjälmarna - och drar på oss dem tillsammans med stövlar och läderhandskar och beger oss österut. Det är alltid lika underbart att åka. HG skriver om HD-åkande som en erotisk upplevelse, och jag tänker inte säga emot honom. Men att ha en Kawasaki 1400 mellan benen och en förare som vet exakt vad han gör när han drar upp den i över 200 km/h är ganska sexigt, det också. Rushen jag får av farten liknar inte mycket annat... Och jag vet att jag måste få göra det själv också. Köra, alltså. Måste ha ett mc-körkort (och en mc) och få vara in charge. Ibland.När flytt och nytt jobb och allt har satt sig, ska jag börja. Nöjet att leta lämplig mc kan jag ju påbörja redan nu!

Vi stannar till i Borgvik och njuter av den genuina gamla bruksmiljön. I Sliperiet går vi in och upp på loftet där de visar en helt fantastiskt ljussatt utställning av Kjell Engman och på nedervåningen fanns sedan lite Ronnie Wood, Rauschenberg, Amanda Ooms och andra. Innan vi kör vidare dricker vi en stilla lemoand i det mysiga caféet.


  
Kvällen är ett glas vin på altanen, grillad middag med vidunderlig sallad och småprat med grannarna, Bosse med flickvännen Eva. Myggen är förhoppningsvis i full färd med att dö.




med en försmak av sommar

Efter att ha frusit i tio dagar i England känns det snudd på overkligt att hamna så rakt in i sommaren att jag inte bara solbadade på en Vänerstrand igår, utan till och med gick i och doppade mig (inget käringadopp utan några rejäla simtag - mage och rygg - fick det bli) och tyckte att det var ganska skönt. vattentemperaturen kan nog tillskrivas pålandsvinden som tryckte in uppvärmt ytvatten mot den långgrunda stranden. Delar av min kropp har idag färg som om jag legat rakt under ett ozonhål, men jag har ingen sveda så det är lugnt.


Kvällen tillbringades på altanen tills klockan var över midnatt. Grannarna kom över en stund och satt och tjôtade. Trivsamt, fridfullt och mjukmysigt.



Idag har min älskling hunnit jobba i garaget en stund, medan jag fixade med frukost och annat, och så har vi varit och köpt en gasoldriven myggjagare. Nu ska dom jävlarna döden dö! De flesta av dem ska aldrig ens födas!

Nu: en mugg kaffe, jordgubbar och grädde.
Strax: en runda på motorcykel.
Sedan: får vi se.

Jag tror inte myggjagaren attraherar trollsländor.

fredag 25 maj 2012

som solen

Igår hade vi besök av Mats Watting, från Hare Krishna, på skolan. En mycket bra föreläsare som lyckades fånga elevernas intresse och behålla det i ganska exakt en timme, innan vi tog paus. Och sedan blev det en lång frågestund där flera elever ställde relevanta och intressanta frågor.

Mats (vars Hare Krishnanamn är Mukunda das) berättade om en gudssyn där Gud är en enda, som bara manifesterar sig på olika sätt. Om vi kallar honom Allah, Jehova eller Vishnu spelar ingen roll. Precis som solen är en enda, även om den benämns olika på de ungefär sextusen språk som finns, är också Gud en enda - oavsett vad vi kallar honom.

Och han berättade om hur vårt jag är evigt och bara använder sig av den fysiska kroppen så som vår fysiska kropp använder sig av kläder, dvs byter dem då och då. Hur kan man urskilja jaget i förhållande till den fysiska kroppen då? Hur kan man förstå att kroppen inte är ens jag? Mats liknade det vid att om jag kör bil, till exempel en Volvo, så är jag förare av bilen. Jag tar mig fram med bilen men jag är inte bilen. När jag parkerar och kliver ur bilen har jag ett liv bortom Volvon. Skulle jag identifiera mig så hårt med Volvon att jag tror att jag är Volvon skulle jag anses som tämligen förvirrad. På samma vis är vår eviga själ skild från vår kropp.

Ungdomarna lyssnade uppmärksamt och aktivt på en fängslande föreläsning och kommenterade det hela i positiva ordalag efteråt. Några tyckte till och med att han var "svincool", och det är ett mycket gott omdöme! Jag tänker att vi skulle göra mycket mer sådant. Kan inte vi ta oss ut i världen alltid, så kan vi bjuda in världen till oss.


fredagsplaner

Solen lyser i Karlstad. Samma sol som lyser över alla andra också. Det är över 20 grader varmt och jag har en plan för min dag. En solig plan. En plan som inbegriper en filt, en iPod och en bra bok. En flaska vatten behövs också. Och en bikini.

Jag tänkte åka hit några timmar:


torsdag 24 maj 2012

to love somebody

Jag är här nu. Hemma, liksom.

inget är omöjligt...

... en del saker tar bara lite längre tid.

En bild kan ofta säga betydligt mer än ord...

inbjudande

Igår, när jag kom hem från jobbet, låg det ett fint kuvert i min brevlåda. En inbjudan! Till ett bröllop! Åh, så roligt det ska bli! Bruden är en fin och skön vän till mig - en härlig Anna! - och hennes blivande man verkar attans trevlig och bra (fattas bara!). Och jag... jag har nog inte varit på bröllop på 12-13 år! Wang Dang Sweet Poontang!


park lane, another thursday morning

Jag har fått tillbaka min energi! Jag vet inte var den har varit eller hur den återvände men den är här! Det kan ha något att göra med att jag trivs med att ha massor att göra och att solen skiner från en andlöst ändlöst blå himmel. Det kan också ha att göra med att jag har packat väskan, tankat bilen och laddat med en ny ljudbok (Our Tragic Universe av Scarlett Thomas) och efter jobbet sätter jag mig i bilen, trycker plattan i botten och landar några timmar senare hos min älskling! Kanske beror det på att livet är snällt mot mig och att jag fortfarande, vid femtiett års ålder, kan se fram emot en ljus[nande] framtid? Eller en kombination av allt detta.

Hur eller hur har jag sovit gott, hunnit duscha, packa och sitter nu och njuter Byns godaste medan jag ser fram emot en intensiv och härlig arbetsdag!



Jag tröttnar aldrig på Hair. Aldrig! Kanske skulle ta den med mig, ifall helgen bjuder på något filmtillfälle?

onsdag 23 maj 2012

lång dags färd mot natt

Jag var på jobbet kvart i åtta i morse och gick hem ungefär vid halvsju. Sådana dagar är det nu. Men jag hann allt jag tänkt mig, plus lite till. Nationella proven för ettorna är rättade (Listening & Reading - återstår: Writing), deltentan i ReA för en industritrea är också rättad - och individuella kompletteringsuppgifter utformade. Mina fina matriser (ära vare excel) är ifyllda och jag har hunnit sitta några timmar med en elev som behövde få sitt prov, frågor och svarsalternativ, uppläst. Jag har gjort långa listor och prickat av dem. På lunchen hann jag klippa mig, lämna böcker på bibblan, tanka och tvätta bilen samt hämta lite lunchmat. Tyvärr hann jag inte äta lunchen inom tiden, utan tog det vid skrivbordet. Jag har bokat tider för elever som av en eller annan anledning inte varit med på nationella proven (hela eller delar) och jag har möblerat om en sal så det blir sittning för drygt 60 personer, eftersom vi får besök av Mats Watting, från Hare Krishna, i morgon. Några uppsatser (NP Eng05/A - Writing) har jag också börjat granska. Dessutom hade vi en ej i vårt PM inbokad betygskonferens på eftermiddagen och den var jag också med på.

Efter jobbet var jag och handlade och sedan jobbade jag en stund med de sista ReA-rättningarna här hemma innan jag satte färg i håret och tog ett avslappnande fotbad. Nu är mina fötter lena och mjuka och både tå- och fingernaglar nylackade. Håret snyggt.


En sådan dag.

Mina nagelband är lite lessna.

#lärartycket 17 - till alla mina elever

Idag är det min tur att skriva i bloggstafetten Lärartycket! Igår skrev Mia Melin här.
Mitt inlägg är nr 17.


Till er, mina underbara, härliga levande elever!

Jag är lyckligt lottad! Jag som får möta er varje dag i min undervisning. Som får vara med några år på er resa genom livet. Som får lyssna till era tankar och idéer. Som får uppleva er nyfikenhet, lyssna till era frågor och se er finna svaren - i samarbete med varandra och med mig. Som får se er växa, utvecklas och fördjupas. Och som jag, med glimten i ögat, brukar säga till er: Jag har betalt för det!

Visst har vi dagar då vi inte når varandra. Gråtunga långdagar. Dagar då annat i livet kanske stör ut undervisning och inlärning. Dagar då jag önskar mitt dygn hade många fler timmar och min kropp kunde klonas till flera. Dagar då fokus ligger på kurativa samtal, konflikthantering och dagar då ni inte bara är mentalt frånvarande. Dagar då jag försöker dölja stressen för er. Dagar då jag ska hinna med allt det som ska ske utanför klassrummet och mellan lektionerna, men så väl hade behövt lägga precis all min tid på er - på samtal, undervisning, förberedelse, efterarbete och reflektion. Dagar av möten, dokumentation, fler möten och mer dokumentation.

Men ändå... de flesta dagar är dagar av tankar och idéer som möts. Dagar då vi samlas kring ett innehåll som rör och berör oss alla och som förhoppningsvis stimulerar och utmanar. Som skapar en lust att lära mer. Dagar då vi samtalar med varandra, då vi når varandra fullt ut och era frågor visar att det där fantastiska som är lärande sker. Ja, ibland har vi till och med dagar då vi glömmer tid och rum och lektionstiden tar slut och när jag påpekar det så säger ni "Mmm..." och vill i lugn och ro avsluta det ni håller på med. Sådana dagar.

Vi kommer ofrånkomligen till en punkt där våra skolvägar skiljs åt - men inuti mig lever ni alla kvar! Tack för allt jag får ge er. Tack för allt ni ger mig.

Jag har helt enkelt världens bästa jobb.


Och nu lämnar jag över stafettpinnen till Elisabeth Landström!


home sweet home

Åh... att somna i sin egen mjuka säng, med öppet fönster och fluffsigt täcke... och sedan vakna av fågelkvitter och solljus (fast nu har det redan hunnit bli lite disigt)... tassa upp sätta på kaffe (hurra för Zoegas!) och duscha... känna doften av Riktigt kaffe (sorry engelsmän... ni är bra på mycket - men kaffe tillhör inte era spetskompetenser)... avnjuta det i tevesoffan... och se stora gula solar på väderkartan!

Det är verkligen sant det där med att det är snäppet bättre med "hemma" än "borta". Å andra sidan behöver jag ibland en del "borta" för att verkligen uppskatta mitt "hemma".

Och... snart ska jag lägga min hatt någon annanstans... och kalla det för "hemma". 




tisdag 22 maj 2012

#lärartycket

Ni följer väl bloggstafetten där lärare ger sin bild av läraryrket och skolan? Ett nytt spännande och intressant inlägg varje dag!




synnerligen läs- och tänkvärt

I den eminenta facebookgruppen Lärare är bra att ha hittade jag den här länken. Läs!

tvätt

Hur eller hur så är det väldigt skönt att vara hemma igen. Fruktträd och syrener står i blom och grönskan har blivit allt mer intensiv. Snart ska jag hänga en tvätt och sedan blir det dusch och sängen. Livet går vidare även efter resor och jag ska vara på jobbet tidigt i morgon där jag har 2749 nationella prov i Eng05 att rätta, plus en driva delprov i RelA. Heja! (Men jag gilllart... det är ju det som är grejen.)


Det har blivit ett par long distance calls, och drickande av te. Det är väl ungefär det jag orkat i kväll.

måndag 21 maj 2012

muntert värre

Den muntliga examinationen i engelska är det avslutande momentet i hela kursen. Jag gillar examinationer där det finns en möjlighet till lärande och det finns det i våra muntor. Vi sitter runt ett bord - bara några få elever i taget - och samtalar om allt möjligt. Berättar. Frågar. Diskuterar. Reflekterar. Gör jämförelser. Om någon inte hittar ett ord hjälps vi åt att leta upp det och genom våra och kompisarnas följdfrågor och kommentarer byggs också uttrycksförrådet på. Stämningen är avslappnad och inbjudande.

I kväll ordnar Club England diskotek och i morgon bitti klockan fem går bussen mot Manchester Airport.

monday!

Hogsmeade... eh... jag menar... Goathland!

Måndagar gillas! Även de som infaller i Scarborough. Idag blir det dock till att sitta inne hela dagen och ha muntliga examinationer av våra elever. Omgivningen blir dock trevlig (Grand Hotel) och utsikten magnifik. Dessutom är hela tillställningen mycket avslappnad med betoning på goda kommunikationsförmågor och förmåga att uttrycka egna tankar, känslor och idéer och kommentera resan och olika aktualiteter.

I kväll ska jag packa.

Jag. Längtar. Hem. Nu.

söndag 20 maj 2012

kvällens dikt

De fåvitska jungfrurnas söndag

Jag hållit i mina armar
så många ljuvliga barmar
men ingen, ingen så ljuv och rund
som jungfruns på Jungfrusund.

(Ur Postilla. Tage Danielsson)

distanserat


Just nu är ett long distance call lite... längre.

provokationer

Scarborough Castle - or rather what's left of it...

Alltså... jag blir smått förbannad och ganska konfunderad dessutom, när jag hör rapporter hemifrån om sommarvärme, strandbesök, grillkvällar och badbaljor. Något är fel. Det ska vara varmare och gosigare här. Det är det inte. Det var så svinkallt idag, uppe vid slottet, att jag började frysa inifrån och ut trots t-shirt, långärmad kofta, råsa fleecetröja och vind- och regnjackan (med luvan uppdragen). Samt rejält tilltagen sjal.

View from the castle overlooking the South Bay

De som känner mig vet att när kylan kommer inifrån är jag körd. Då kan jag bara tina upp dymedelst generöst intag av hett te med socker och mjölk alternativt ett långt, hett bad eller... [här tänkte jag skriva något som jag låterbli att skruva eftersom detta just nu känns som om den blivit en familjeblogg - på bästa sändningstid - men ni kan ju själva fylla i något kreativt]. Av dessa tre alternativ finns bara ett tillgängligt just nu. Och det i fullständigt obegränsade mängder.

Så te fick det bli, på ett café på promenaden nedanför slottet. Efter att ha intagit en stor mugg var jag såpass styrkt att jag kunde gå hem till The Maynard för middag. Den var god. Godast är att Stuart - eller snarare Angie... - fixar mig jordgubbar med vispgrädde till efterrätt varje kväll, eftersom jag inte äter Sticky Toffee Pudding eller Hot Chocolate Fudge Cake eller Apple Pie With Custard, fullbombade som de är med kolhydrater. Yummies!
St. Mary's Churchyard, Scarborough

The gravestone of Anne Brontë, St. Mary's Churchyard
Av kvällen återstår en långpromenad för att se till att våra ungdomar har det bra. Sedan blir det garanterat bingen. Jag blir trött av att frysa.
NST2, Scarborough Castle

bana ny väg

Snart är jag vid ett vägskäl. Jag har redan bestämt mig för åt vilket håll jag ska gå. Jag ska vandra på stigar i gamla jaktmarker och trampa upp en del nya. Mina ben är kvar här. I nuet. Ett litet tag till. Mitt huvud är redan där framme. Mitt hjärta lite mittemellan.


jag ser ljuset!

Himlen är fortfarande täckt av moln, men de är skira och ljusgrå och det är nästan så att jag kan se den blå himlen där bakom. Vi har förmiddagen ledig - skönt för våra elever med en riktig sovmorgon! - och ska äta lunch med Ian (som äger Club England) vid tolv. Enda punkten på programmet i övrigt är en guidad tur på slottet klockan fyra. Ganska lagom för en söndag, if you ask me.

Strandpromenaden vid South Beach.

Om två dagar är vi på väg hem och det känns bra. Resan är mycket lyckad, vi har sköna och trevliga ungdomar med oss och vi får se och uppleva mycket tillsammans, men ändå känns hemresan välkommen nu. Jag försöker fortfarande att inte tänka på allt arbete som väntar direkt på onsdag morgon utan befinna mig i nuet, i stället. Men det börjar bli svårt. Dessutom tänker jag framåt en bit och har mycket av funderingar kring allt det nya som kommer.


Min älskling väntar i skrivande stund på färjan vid Fredrikshavn för att köra hem till Karlstad efter en långweekend på motorcykel med klubben. Nästa år åker jag med - ja, jag kanske rentav kör själv? :)
Och på torsdag kan vi äntligen ses igen. Det känns som längesedan, nu. Alltför längesedan.