söndag 26 mars 2017

i feel life...


Sigrun här och hälsar på. Som vanligt är det fullt med ett-och-ett-halvtåringsaktiviteter. Klossar, sagor, promenader och besök på de bästa lekplatserna. Vi har också krattat lite på gräsmattan men Sigrun tröttnade fort, och blev en smula förbannad, eftersom krattan var minst tre gånger så lång som hon själv och därmed ganska otymplig. Men hon hittade fina kvistar och jagade katten lite, istället.

I fredagseftermiddag, innan hon dök upp här, gick jag ner i källaren för att göra mig av med en massa pelargonlik. Några höstar har jag uppenbarligen känt mig optimistisk och ställt ner ett antal sådana för vintersömn. Men jag har, mig veterligen, aldrig tagit upp några, om våren. Så nu tänkte jag slänga alltihop. Och upptäcker då, mitt i allt det gråbruna, risiga, att fyra av dem har små ynkans blekgröna blad. En blommar till och med! Efter minst två år i min källare - utan ljus och vatten.



The force is strong with these... Så dem behöll jag. Igår, när Sigge sov middag, tog jag ut dem på altanen och klippte ner dem och planterade om dem.  Nu hoppas jag att inte chocken blivit för stor för dem, utan att de kan komma sig och trivas och frodas i mitt köksfönster.




4 kommentarer:

ming wan lee sa...

i min dröm om torpet fanns en bild av rosa mårbackapelargoner i skönt bedagade terrakottakrukor. Tyvärr är inomhusklimatet inte det bästa för levande grönt, än... en hyser en förhoppning om, och planer på, en fin veranda som knyter ihop de båda husen. Men det skulle bli en dyr historia för ett par pelargoner skull ;) eller kanske inte? Pelargoner ska en ju ha

magda sa...

Någon av dem skulle kunna vara en Mårbacka, eller rentav en Äggskal, men troligen är det bara vanliga zonaler. Tuffa, dock!

Terttu Brunzell sa...

Riktiga tuffingar! Wow, vilken livskraft! Man kan bli...poetisk av mindre! :-)

magda sa...

Eller hur? :D
Och nu kan jag se att åtminstone en börjar ta ordentlig fart! :)