
Vi samtalar om ålder, jag och kollegan som fyllt sextiofyra. Det finns inget nojigt i själva åldrandet, men däremot en svidande insikt om att om man inte gjort det tidigare så är det hög tid att få ut det man vill av livet. Nu. Inte begränsa sig, fega eller göra alltför stora uppoffringar. Vi har det här enda livet och det gäller att stå på sig. Annars gör någon annan det.
En förmiddag, den här veckan, var jag på en fin föreställning på klostret - Utdrivningen. En stark och berörande lektion i religionshistoria och en berättelse om tider som varit. Och som är. Tänk att människan aldrig lär sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar