onsdag 24 oktober 2018

en liten stund

På väg till jobbet...
Onsdagarna är mötesdagar på mitt arbete. Många handlar om BFL. Bedömning för lärande. Sakta men säkert lossnar samtalen och vi börjar gräva ner oss i hur man på bästa sätt kan ge feedback (eller snarare feedforward) till elever, på ett sådant sätt att de faktiskt tar den till sig och gör något av den. Vi delar misslyckade försök och mer framgångsrika sätt. En stund där glimrade mitt gamla intresse till. Utvecklingsfrågor som på något sätt rör undervisning och lärande. Egna klassrumspraktiker likaväl som kollegialt lärande. Pedagogik och didaktik. De möjligheter som finns med digitala hjälpmedel i skolan (liksom dess baksidor). Jag skulle vilja mer sådana samtal. Men det finns en utstakad väg som vi ska gå inom ramen för detta arbete och kvarnarna mal dessutom lååångsamt. Vi hinner så sällan tala färdigt - i den mån man kan bli det. Men jag kände i alla fall lite av den gamla gnistan. En liten stund.

... frukost! Tack!
I våras blev jag tillfrågad om jag skulle kunna tänka mig ingå en slags "föreläsarbank", tillsammans med skolmänniskor som har något att säga och som vill dela med sig på olika sätt. Initativtagaren är en tidigare kollega och jag blev väldigt smickrad, och en smula rörd, av att han ville ha mig med i ett så prominent sällskap (Guldäpplevinnare m fl). När frågan kom var jag mitt i majhetsen och jag bad att få betänketid till någon gång under sommaren. Sedan dess har jag elegant glidit undan. Jag skulle själv få bestämma inom vilket/vilka områden jag skulle dela med mig/föreläsa/workshoppa. Och det var där problemet uppstod. Jag känner inte att jag har något att komma med. Vad ska jag säga och vem skulle vilja lyssna? Jag duckar fortfarande för den där kollegan när han seglar förbi, i sociala medier...

Inga kommentarer: