home. sweet home

Sakta men säkert börjar jag känna att den här lägenheten kanske ändå kan komma att kännas som hemma. Minnen börjar skapas och jag gör små, små förändringar i hur jag använder den. Kanske rentav smäller till och sätter upp en fin hylla i mitt badrum, en vacker dag. Så här en söndagskväll känns det hemtrevligt och skönt att plocka fram stickningen, efter sista hundrundan (nå, vi måste ut en riktig snabbis innan läggdags, också), landa i soffan, men hunden på mina fötter, och kolla lite teve och bara vara. Jag har varit en del i Börringe, och igår eftermiddag följde Sigrun med mig hem. Mysigt och härligt! Hon är så himla rolig, vetgirig och en rövarhistorieberättare av rang. Idag frågade hon mig vad jag skulle göra utan henne... Ja, utan henne skulle livet verkligen vara en stor bit torftigare. Tommare. Tristare.

Detta ska bli en sjal
designad av Stephen West.

Veckan som kommer bjuder på en intensiv jobbvecka, men också stickcafé på onsdag och kanske något annat socialt på lördag. Jag behöver läsa The Silent Patient också, till den engelska bokklubben, på jobbet. Egentligen skulle jag vilja vara hemma, bara. Jobbet är vad det är och jag har nog egentligen gett upp hoppet om att återfinna arbetsglädjen. Jag gläds åt goda kollegor och många trivsamma elever. Ibland kikar jag i Platsbanken...

I Can't Give Everything Away - David Bowie