jävelben

Funderar på min islandströja.
Måste ha grönt, också!

Livet rullar på. Arbete, stickning, umgåsing med familj och vänner, hundmys- och träning. Jag tror hormonerna börjar rycka i honom för plötsligt är dofter det mest spännande som finns och när han får upp spåret på något är han inte kontaktbar. Det är som att vara ute med en dammsugare på speed. Så just nu tränar vi intensivt att inte dra i kopplet. Och ibland är det skit och ibland går det jättebra. Tur jag är envis. Varje dag får han en lång promenad (plus alla de mer eller mindre korta). Onsdags- och torsdagsmorgnar sticker vi ut tidigt till Brukshundsklubben och har hela appellplanen för oss själva i en timme, ungefär. På helgerna blir det promenader vid havet, i Sandskogen. Så jag får mycket motion. Alltid något.

Jag har fått tid hos sjukgymnast för att jag har så sjukt ont i benet, nästan uppe vid höften. Rätt vad det är går det som en elstöt genom benet (SMÄRTSAMT) och det kan plötsligt vika sig. Helt sjukt. Jag vågar knappt gå i en trappa utan att hålla i räcket, för den händelse benet skulle ge vika. Jag vet att man inte ska googla utan söka läkare, men jag har gjort det i alla fall (OCH försökt få tid på en vårdcentral men det var ÅTTA veckors väntetid... och då tänkte jag att en sjukgymnast troligen kan lika mycket som en läkare - och kan dessutom remittera mig tillen ortoped, om det skulle behövas. Googlande har i alla fall gett vid handen att det troligt kan röra sig om en så kallad slemsäcksinflammation (både symptom och bakomliggande orsaker verkar stämma rätt bra), men jag får väl se vad sjukgymnasten säger. Dit ska jag redan nästa vecka. Jävelben. Hålla PÅ, hela tiden.

In Circles - Staring At Cows