måndag 28 december 2020

fjärdedag jul

En vecka av ledighet har rullat förbi, i sakta mak. Allt har varit lugnt och skönt, ute i Börringekollektivet. Givetvis uppskruvade småmänniskor på julafton, med prassliga, spännande paket och smaskiga godsaker. Men i övrigt lugnt och fint med delar av la famiglia. Julafton kom Jenny och Kristofer ut, och stannade över till juldagen. Vi spelade lite spel och hade det allmänt trivsamt. På juldagen kom Farbror Mange, dvs den enda vettiga av mina f d svågrar. Vi umgås fortfarande och det är roligt att se hur han trivs med Matilda och Mike och kidsen. På annandagen kom Johannas kompis Karin, och hennes lillbebbe, för att hämta upp Johanna förnågra dagar i Falkenberg innan hon åker hem till Norge där karantän och plugg väntar. Linus och Nathalie kom och åtlunch och hängde en stund och på kvällen, när de små somnat, lade Matilda pussel, Mike spelade något datorspel och jag stickade. Gemytlig tystnad. Fint att umgås så också.

Nu är jag hemma ett par dagar. Vädret är trist och rått så bortsett från en och annan lång runda med hunden stannar jag inne, tvättar, pysslar lite, stickar och sträcktittar på The Crown. I morgon tänkte jag åka in till Malmö och hänga med Jenny. Vi ville se Hilma af Klint men Moderna har stängt helt nu. Så vi får väl göra något annat.Kanske bara strosa omkring i Malmö och äta en god lunch någonstans. På hemvägen lånar jag med mig Sigrun hem till mig och på nyårsafton åker vi ut till Börringe, igen. Allt som är planerat är en god middag och kanske en bra film. Gott så. Inga fyrverkerier, heller, vilket lille Floyd kanske uppskattar.

Och annars, då? Jag tror jag är lite deprimerad. Alltså, inte bara lite låg utan något djupare än så. Det har skavt länge och jag vet inte riktigt hur jag ska komma vidare. Ganska länge nu har jag väntat på något... som på något vis ska lösa upp det hela, men den tidpunkten gäckar mig. Det är hela tiden "bara det här,och sedan..." och det är påfrestande och nej, det har absolut inte med coronasituationen att göra. Så mycket vet jag. 

Oh well...

Inga kommentarer: