måndag 3 november 2014

kåbete

Om en, som jag, tycker att mörker är överskattat - oavsett det är ute i skogen eller uppe på vinden - är det bra träning att springa några varv i motionsspåret efter jobbet, så här års. Det är förvisso "upplyst" av klena lyktor men det hinner ändå bli riktigt mörkt innan en är klar. Och träningen som avses är alltså att öva sig i att det kan vara åkej att vara ute i en skog, om än aldrig så liten, om kvällen. Idag insåg jag att jag till och med skulle kunna påbörja ett springpass även om det redan hunnit bli kolmörkt när en kommer dit. Faktiskt ganska skön känsla. Något som bidrar till det är ju att vi är flera som springer där. Safety in numbers, som amrisarna säger...

Bråkiga knäet försökte få mig att ge upp och köra hem, men efter att ha gått större delen av första varvet försvann plötsligt smärtan (mycket märkligt) och jag kunde springa resten av passet. Ett tag tänkte jag att jag kanske hade sprungit lite väl långt...


... och äntligen hemma, svettig och nöjd, väntade en spännande försändelse i brevlådan!


2 kommentarer:

Cuby sa...

Jag tänker hela tiden att jag borde springa. Men sedan inser jag att det är för mörkt när jag kommer hem från jobbet. Det går nog faktiskt inte att springa här på skogsvägarna på kvällen. Så då ger jag upp och får helt enkelt bli tjock istället...

magda sa...

En del springer med pannlampa, men det funkar inte för mig. Det känns som att mitt redan småkassa mörkerseende blir ännu sämre...

Tror inte du riktigt har anlagen för att bli tjock? Annars får du väl springa en stund om helgen? ;)

En del springer/tränar på lunchen, men det verkar alldeles för ambitiöst för mig.