lördag 8 november 2014

summa summarum

Arbetsveckan som gick var rätt kreativ. Jag fick en hel del gjort. Sådant som jag gått och tänkt på men inte riktigt kommit till skott med. Det har varit glada elevögon, kollegialt lärande med lektionsbesök och återkoppling och det har varit ett väldigt fint samtal med J som ska vara kandidat hos mig i fem veckor, från och med måndag. Ja. Jag vet att det heter "VFU-student". Men jag tycker "kandidat" låter så fint. Värdigt, på något vis. Det kommer att bli fem fantastiska veckor! Jag kommer att lära mig massor av nya saker! Det gör jag varje gång jag får vara handledare för en kandidat, och med J känner jag att det kan komma att bli väldigt bra!

Ett par andra möten har det varit också, några roliga samtal med kollegor (om helt andra saker än jobbet) och lite systematiserande. Är någon nyfiken på min arbetsplats, och varför jag gillar den så mycket, kan ni få en liten hint om den HÄR.


På träningen igår (cykelpass) funderade jag lite. Över det här med just träningen. Och hur det kan komma sig att jag nu lyckats dels hålla fast vid min grundrutin mer än ett år och dels lyckats utöka den och fortfarande tycker det är kul. Kanske är ett av svaren att det jag gör är att hänga med mig själv. Umgås med mig själv, alltså. I en småsocial kontext. När jag sedan kommer hem är jag trött och har ingen ork att umgås särskilt mycket med nån. Mer än i undantagsfall. Det spelar liksom ingen roll att det bara är katterna hemma, när jag kommer hem. Eller så är det något helt annat och detta är bara en positiv bieffekt.


Häromkvällen, när jag körde ut från parkeringen vid gymmet/simhallen såg jag en lång rad kulörta lyktor tända uppe på festivalområdet (Rasslebygd a k a Emmabodafestivalen). Jag svängde åt det hållet och såg en massa fantastiska neonskyltar lysa i mörkerdimman, på samma plats där jag tidigare i veckan tog bilden av RYMDRESERVATET. Hade jag inte varit iförd svettiga, fuktiga träningskläder hade jag stannat, gått ur bilen och passat på att ta lite kort. Men jag hade nog fått dubbelsidig lunginflammation om jag hade försökt. Jag körde förbi igen igår kväll, men det var mörkt och nersläckt. Jag tänkte att det kanske hade varit något event för festivalgruppen, eller något. Sedan hittade jag en sida på Facebook. Neonpark Rasslebygd.

"Neonpark Rasslebygd är tänkt att bli en park som till skillnad från andra parker. Är som allra bäst under nattens mörka timmar. Vi har dessutom en skatt av neonskyltar ute i landet, som i allt raskare takt hamnar på tippen. Så vi räddar fragment av vår historia. Men vi gör såklart även nya skyltar, belyser träd .Vi sätter även upp vanliga belysningsslingor. Kort sagt vi gör en park så som vi själva vill ha den."

Den ska jag besöka vid något tillfälle!


Idag invigde vännen Erica sin nya tapetserarverkstad. Så fint det har blivit där och vilka fantastiska tyger hon hade prover på. Jag har inget tapetserarprojekt att sätta i händerna på henne men jag trillade givetvis dit, Big Time, och köpte ett härligt tyg som ska få bli mina nya altandörrsgardiner. Det hade jag verkligen inte råd med, egentligen, men så roligt att köpa något annat än IKEA-tyg, för en gångs skull! Grym kvalitet och härliga färger! Jag gör mig inget dåligt samvete över priset, ändå. De kommer att hänga med länge! Nackdelen är väl möjligen att de blir så snygga att jag måste skärpa till mig och måla matbordet vitt nu. När jag gick hem, efter besöket hos Erica, sken solen en kort stund och allt blev som flytande guld. Det tog jag som ett positivt tecken.

Långt, kul samtal med Matilda. Säga vad en vill om Facebook och Messenger - men ringa gratis till, och från, Landet Annorlunda kan en i alla fall! Hon har nu änteligen fått igenom allt pappersarbete och börjar snart jobba. Måste kännas läskigt efter att ha varit "hemmafru" sedan de flyttade till Saudi. Inte för att hon inte håller sig grymt upptagen och sysselsatt, men ändå. Det är skakigt och lite pirrigt att börja jobba efter en lång bortavaro (jag tycker det räcker med några veckors semester för att jag ska vara lite nervös, och då går jag ju tillbaka till min gamla invanda arbetsplats...). Dock är det ju hur coolt som helst att få arbeta på Aramcos stora huvudkontor. Jag ger henne ett par veckor, på sin höjd, sedan kommer hon att ha gjort sig inte bara älskad utan dessutom oumbärlig. OCH... hon kommer att trivas! Tänker jag, då. I övrigt blev det ju en del planering och prat kring jul (som de firar i Sverige) och påsk, då jag tänker åka och hälsa på dem igen. Kanske en sväng till IKEA - för att lyssna till kallelsen till bön? Vackert är det. Inte lika fint som den jag hörde på Dubais flygplats, men bra nära. De som tycker att adhan låter skrikigt och störigt har nog möjligen hört någon storstads distade utrop, på en volym som ska överrösta trafik och annat oljud - eller inte alls.

video

Filmen är på sniskan, jag vet. Men de flesta vet väl hur IKEA brukar se ut? Det blågula varuhuset i Dhahran är inget undantag (det finns gott om kvinnor där, också, trots att den saudiska utgåvan av katalogen kan få en att tro motsatsen...) - bortsett från just detta att man kör ut böneutropen i PA-systemet och att sedan stänger kassor etc så att alla ska ha möjlighet att delta. Vi som inte vill kan lugnt shoppa vidare, om än lite stillsamt för att inte störa.

Annars, då? Ptja. Lördagskväll. Det blir te om en stund. Ett par mackor med Robertson's Three Fruits Marmalade. Några tända ljus och så tror jag att jag, sent omsider, ska ta tag i DVD-boxen Life On Mars som R lånade mig för ett par veckor sedan. Ett par, tre avsnitt ska jag väl hinna med innan Downton Abbey!

4 kommentarer:

ming wan lee sa...

att ge sig egentid och trivas i sitt eget sällskap är mer än ok. Jag hittade denna länken och skriver personligen under på alla punkter nedan: http://www.huffingtonpost.com/2013/08/20/introverts-signs-am-i-introverted_n_3721431.html

magda sa...

Det finns några punkter där som i n t e stämmer på mig - men de allra flesta gör det. Hm...

ming wan lee sa...

var glad för det, att vara extrem har sällan större föredelar än att man får figurera i artiklar som denna
:)

magda sa...

Mmm... jag är nog mer introvert än de flesta jag umgås med här, ändå...