 |
| Jamaican Bell i vinterskrud... |
Tredje dagen som jag låter bli att springa. Feberfri och halsen är helt okej, men jag har bestämt mig för att inte ta några som helst risker att bli sjuk På Riktigt. Fruktansvärt frustrerande och jag blir grinig. Inte så det syns på utsidan; jag kan knappast låta kollegor och elever lida för att jag har det här behovet. Men inuti kokar och bubblar det. Jag tröstar mig så gott det går med senaste numret av
Runner's World, springgruppen på Facebook och planer för de närmaste veckornas löparexcesser.
Och i morgon ska jag ge järnet på gymmet.
Kötta, som Linus säger.
Och så är Demis Ruossos död, också. Han var aldrig någon av mina favoriter, förstår ni ju, men samtidigt lika oupplösligt förknippad med mitt sjuttiotal som pizzeriornas diskreta ljudväggar, byggda av Barry White, på den tiden då det var coolt att gå ut och äta pizza...
 |
| Hit längtar jag ikväll... |
3 kommentarer:
trist med feber och sjukdomskännngar, absolut medhåll på det, däremot måste du lyssna på Demis Roussos (och Vangelis) i "Aphrodites Child"! En demon med en ängels röst ;)
http://youtu.be/3KCbqhJt16k
Mmm... jag har lyssnat en del. Galet bra! Men ändå är det pizzaDemis som dyker upp först i mitt huvud. :D
hahaha... frid över hans minne!
Skicka en kommentar