fredag 11 september 2015

on the mend

Naprapaten igår. Äntligen. Ibland gör det så ont i mitt högra ben att jag skulle vilja skruva av det. Smärtan sitter hela vägen från höften, ner längs utsidan av låret, förbi knät och ner över vaden. Det händer att jag vaknar om natten och inte kan somna om på många länge, för att jag inte hittar en sovställning som inte gör ont (då trycker jag i mig panodil, och så somnar jag ändå). Igår var det då äntligen dags för ett besök hos den naprapat jag blev rekommenderad i somras, men som var så fullbokad. En kvinna som specialiserat sig på sportrehab och framförallt då löpare. Själv löpare, vilket känns viktigt. En som fattar att det inte bara är att sluta och hitta på något annat, som att kasta varpa eller spela minigolf. Carina - en hjältinna!

Hon intervjuade mig noggrant, jag fick göra en massa olika rörelser medan hon tittade på och dessutom klämde/punktmasserade hon (hårt!!!) på mina ömma muskler. Vi pratade skor och löpteknik och jag fick prova ett par stretchövningar att göra de dagar jag inte springer. Och för en tid framöver absolut inga långpass. Det var väl väntat, men samtidigt lite störigt. Det är ju de långa passen jag gillar bäst. Men kortare rundor på 6-8 kilometer är helt okej (med lite inlagd löpskolning) och jag lär nog smyga in den älskade milen emellanåt, i alla fall. Återbesök lite längre fram, för uppföljning.

Lättnaden var att mina bekymmer är helt muskulära. Det är inget som helst fel på min höftled, vilket jag varit orolig för, i hemlighet. *phew*

Du sköna nya sko! Vi ska springa långt, och snyggt, ihop!
Planen från början var att också se mig om efter ett par nya löparskor. Ja, jag har en liten kollektion här hemma, men varje par har sitt eget användningsområde och det par som har mest dämpning och pronationsstöd och som jag använder allra mest har sjungit på sista versen ett tag. Så ett par nya skor var en del av mitt Kalmarbesök, också. Med Carinas råd i ryggen och mina gamla pjucks i en kasse knatade jag in på en sportbutik med löpband, filmkamera och kunnig personal och fick först provspringa på bandet och sedan lät jag säljaren, efter analys av löpsteg (där jag kunde se det jag känt - att jag springer helt knas med ena foten... vilket troligen är orsaken till det onda), välja ut några skor som han ansåg jag skulle ha, Sedan provade jag dem i tur och ordning, dissade ett par för att de helt enkelt inte kändes bra på fötterna och sedan lät jag en ny filmning avgöra vilket par jag skulle köpa. Redan när jag sprang på bandet kände jag vilket par som funkade bäst men sa inget utan lät killen visa vilket par som gav mig bäst steg. Det blev de jag själv känt var bäst också. Och... inte särskilt förvånande: samma märke som alla mina andra skor...

Sedan körde vi hem. Sigge Siggelito (Sigruns gangstaalias) sov hela vägen och så åt vi en god fiskmiddag (inte Sigrun, då), kollade ett avsnitt av Vikings (inte många kvar nu, av senaste säsongen) och så fick det bli tidig läggning. Skönt att komma i säng tidigt och ligga och läsa en stund. Jag är snart klar med Markus Torgebys Löparens hjärta som gett mig förnyad längtan ut, Ut i naturen. Den Riktiga Skogen. En vän till mig har ett kul projekt med sin sambo; de campar ute en natt i månaden. Året om. Det skulle jag vilja prova!

Fredag idag. Som vanligt bestämmer jag mig för att det ska bli en Fin Fredag. I det lilla livet. Hur det ser ut i det stora vet både jag och ni.


2 kommentarer:

Cuby sa...

Fin fredag!

magda sa...

Detsamma önskar jag dig! Kram!