fredag 22 juni 2018

midsommar


Jag har haft en skön dag. Sov länge, körde ner till stranden och tog en rejäl promenad. Innan jag körde tillbaka satt jag en stund och bara njöt av vinden, av solen och det faktum att jag inte hade någon klocka. Ingen som väntade på mig. Katten räknas inte. Men vi gjorde sällskap på baktrappan ett par timmar, i värmen. Jag läste och drack kaffe och lyssnade på koltrasten som låter som ett billarm. Katten låg mest och småkikade. Rätt vad det var tog han sig ett nyfiket varv på gården. Snart kan jag nog släppa honom lite på egen hand.

Eftersom det ändå är midsommarafton har jag ätit ganska många jordgubbar och de var goda, även om de inte slår de öländska. Jag har lyssnat på Nick Drake och bäddat gästsängen till Sigrun som kommer och hälsar på i morgon.

Känner jag mig ensam? Nej, inte så värst, faktiskt. Jag känner mig mest avkopplad. Jag tänkte lite på det, när jag var ute och gick, att jag ju alltid haft sällskap på midsommarafton, men att det mer än en gång handlat om att jag bjudit in vänner - inte tvärtom. Jag vet inte om det säger något om dem. Eller om mig. I år hade jag faktiskt en inbjudan, till rara kollegan/vännen M. men jag tackade nej. Så... jag är nog lite tråkig.

:)



2 kommentarer:

ming wan lee sa...

jag tycker det låter som en underbar midsommarafton. Själv befann jag mig i en mardrömslik tillvaro, där gamla barndomsvänner och kompisars kompisar framemot småtimmarna visar sig vara hängivna SD-anhängare. Hur sjutton kunde det bli så här? Det kommer att ta ett tag att rekapitulera händelseförloppet och chocken.

magda sa...

Huh... vilken absolut urtrist grej...:/