onsdag 5 september 2018

and breathe normally


Islänningar. De gör filmer som inga andra. Jag såg den här ikväll, på anrika lilla teaterbiografen Scala, där det alltid är paus mitt i filmen och baren öppnar en stund. Ett drama som värmer i den isländska snålblåsten och ösregnet. Empati och kärlek. En otippad vänskap. En film att bära med mig. Länge.

Och imorgon har jag sovmorgon!

Inga kommentarer: