road trip!

Det är alltså hit vi ska! Chateau de la Flocellière i Loiredalen!

Jag vaknar tidigt igen. Det gör inget. Jag kom mig i säng i vettig tid och natten var vilsam. Tankarna snurrar lite lätt. Jag tror det är roadtrippen som spökar lite. Vi är fyra i bilen, men på något vis känns det som att själva transporten är helt mitt ansvar (Kristofer ska köra, han också). Jag tror bilen är i god ordning, jag har byggt på försäkringen med en euroassistans, extra olja finns med (varför jag skulle behöva just olja har jag endast en vag aning om, men hellre safe än sorry) och jag har upplyst mig om vägtullssystemet i Frankrike. Ska bara kolla in så att registreringsbeviset kommer med, också. Det vill tydligen fransoserna att en har. Jag har till och med monterat in lastgallret så vi kan lasta bagaget ordentligt. Vi har ju en brudklänning att vara rädda om! Ja, och så ska bilen tvättas. Att åka iväg med en otvättad är liksom otänkbart. För mig.

Pålitlig och rådig katt- och husvakt är också löst. SKÖNT!

Jag vet att jag var optimistisk igår, men idag ser vädret faktiskt mycket mer lovande ut så kanske får jag en soltimme, eller två, på altanen innan jag kör ikväll. Jag tänker inte riskera något genom att helt övermodigt ge mig ut och springa idag igen. Möjligen en sväng till gymmet under dagen. De kära, rosa, får dock följa med på resan! De, och min röda långklänning är väl ungefär det enda jag hunnit tänka klart kring, när det gäller packning... Men allt är tvättat och själva det praktiska bestyret lär ju gå på en liten kvart.

Medan jag ligger kvar där i sängen intervjuas Gloria Gaynor om sin absolut största hit. Det berättas om hur den kommit att bli en feministisk kampsång, en nationalsång i många gay communities... och hon talar om hur hon själv befann sig i en hälsomässig svacka i livet när hon skrev den, efter en svår ryggskada och hur den egentligen aldrig skulle blivit så stor, eftersom skivbolaget la den på en b-sida. Det är helt enkelt en av de allra bästa pepplåtarna genom tiderna! För mig har den varit det sedan jag hörde den första gången, vintern 1979. Och den funkar fortfarande*!

BRUTALVOLYM och DANSSKOR PÅ!

I Will Survive - Gloria Gaynor

* För mig. Här. Nu. Inte för människorna i Gaza, eller för palestiner vars sista flyktväg ut ur Syrien (den till Libanon) nu har stängts. Inte för våldtagna barn och kvinnor i Kongo och inte heller i Ukraina, eller Sudan... för att bara nämna några. Eller snarare... hundratusentals. Miljontals.