random rants

Pelargonerna frodas.

På gymmet. Torsdag. Jag känner att skivstången jag jobbar med är för lätt. Det har jag gjort några gånger nu och alltså byter jag upp mig till nästa vikt. Plus fem kilo. Att fem ynkans skitkilon kan väga så mycket... Inga probs med squatsen och drag till hakan och till och med bicepscurlen men militärpressen blir URjobbig och jag pallar bara nio av de tio repsen i första setet och åtta i andra setet. MEN jag tänker att jag snart blir starkare. Och då lägger jag på mer. Under tiden har jag... ROLIGT! Jag skulle vilja skriva mer om min träning och hur jag verkligen fått in det som en rutin, i mitt dagliga liv Inga förhandlingar längre, med mig själv, om utifall jag ska eller ej. Jag bara... gör. Och har gjort sedan början av december förra året, med avbrott för julveckorna, när knäet bråkade. Men jag tror att en massa skriv om detta skulle uppfattas som trist och tråkigt, så... jag håller igen lite.

Jag tycker årets läsårsstart har varit tung. Jag äter och sover och tränar men tröttheten har varit smått knäckande, ändå. Nu börjar det dock kännas lättare och simultant har jag plötsligt kommit igång med kreativa processer kring lektioner, teman och kurser. Mycket roligt och utvecklande arbete på gång. Det känns fint.

Blå himmel över Byn.

Jag vet inte riktigt hur det kommer sig, men plötsligt har ett av de mer frekvent återkommande samtalsämnena på jobbet, och i vänkretsen, varit singelliv och hur en kan träffa någon ny - även i samtal där andra deltagande parter är väldigt osingliga. Bryr de sig? Varför, i såfall? Det har också konstaterats, i ett av dessa samtal, att det finns alldeles för få singlar här i Byn. Intressant att något som finns i överflöd till exempel i singelriket på Söder (har ni handlat på ICA vid Ringen, Skanstull, så fattar ni) kan vara en eftertraktad bristvara någon annanstans. Och... vad ska "vi" med singlarna, då? Inget skamligt alls, faktiskt (nå... inte enbart det i alla fall ;)), utan bara umgås, eftersom paren inte gärna släpper in oss singlar i sina kretsar - såvida det inte handlar om ren matchmaking. Och det betackar vi oss nog för, ändå.

Jag har en ny idé om en bok. Därför ska jag äntligen, äntligen slutföra den förra. Kanske är det detta jag väntat på? Den nya idén är grymt bra och gruvligt cheezy. Hehe! Den skulle till och med kunna bli en teveserie. Så jag säger inget mer. Pilutta! Men snart är det november och NaNoWriMo 2014 och det är två år sedan jag var med sist och jag känner mig härligt taggad.

Jag pratar politik, länge och väl, med en ung människa, i veckan. Hen är frustrerad över att allt ska vara så PK. Vad är alla så rädda för? Varför finns det saker som en inte ens får prata om? Varför kan en inte ha öppna samtal om sådant som ändå bubblar under ytan? För så upplever hen att det är, oavsett vad andra tycker. Och... i andra sammanhang är en persons upplevelse av något inget som andra kan förneka. Så.,,, jag lyssnar. Vi pratar. Länge och väl. Säkert får vi tillfälle att prata mer innan valet.

Fast egentligen är jag så jeffla trött på politiktjafset att jag bara vill spy på alltihop. Att höra politiker ljuga sig blå och sälja ut sig totalt i jakten på röster får mig att förakta dem, hela bunten. Även fritidsditona, även om de säkert är lite mindre cyniska. Föga konstruktivt, jag vet, men det har bara blivit för mycket nu, detta supervalår...

Kvällarna är så mörka nu. Jag tänder ljus och kurar ihop mig i fluffig morronrock och tycker att det, på det hela taget, är ganska mysigt. Äter varm soppa, eller dricker te. Småmuttrar över att katterna, som nog inte bryr sig om mörker särskilt mycket, trivs ute i den ljumma luften och ogärna går in när jag kallar på dem. Ser lite mer på teve och stickar vidare på råckenrållvantarna.

Smarrigt I

Alkoholfri har jag blivit, också, Av bara farten, liksom. Inte helt, dårå. Nejnejnej. Apselut inte! Fast... nästan. Men den här 69-dagarsutmaningen jag är med i... om en dricker alkohol får en avdrag på de inarbetade kilometrarna och det vill jag inte. Så jag ransonerar mina vindrickartillfällen ganska hårt. Ibland blir jag oerhört sugen på ale och då kan jag bara tipsa om att Mikkeller har en alkoholfri (nåja... 0.3%) sådan, Drink'in the Sun, på amarillohumle. Den är fasligt god och smakrik och en alldeles utmärkt ersättare för Oppigårds Amarillo som annars är en stapelvara i min kyl. Jag är ingen vidare rosédrickare så det alkoholfria jag hittade i slutet av sommaren funkade bra för mig. Det var liksom... okej. Men drickbart rött och vitt har jag inte hittat, Det är synd - inte minst för att alkoholfria alternativ också är något kalorifattigare. Sagda Mikkeller lär innehålla 42 kcal per 33-clflaska medan Oppigårds innehåller 177 kcal. Så där finns ju lite att spara, om en vill.

Smarrigt II. ... och en kandelaber... Fiiint!

På jobbet idag. Ingen fredagsmysfika! The horrors! Ansvaret för att fixa trillade liksom mellan stolarna. Någon hade semester och någon annan lovade att fixa men fullföljde inte. Spela roll, egentligen. Vi har alla råd att köpa vår egen fika. Men... nu när den uteblev märktes det hur uppskattat det är. Det blev småvilset och lite tristare. Och då är fikan ändå ganska påver. Kaffe, frallor, färdigskivad goudaost och paprika. Ibland tunt skivad skinka. Inte som den en vän la upp på FB häromdagen, från sitt jobb, men liksom väldigt uppskattad. Sitta i vårt numera trivsamma fikarum och småprata och diskutera annonser i DI:s helgbilaga och småskoja. Vi behöver de där små oaserna då vi liksom bara är. Tillsammans.

Lite sånt jag tänker på en stillsam fredagskväll i september. Jag tänker på annat också. Men... det håller jag för mig själv, tror jag.

Arcade Fire - Here Comes The Night Time