fredag 24 oktober 2014

i am based on a true story

Bertil V. såklart!
Fredag. Äntligen. ÄNTLIGEN! De senaste två veckorna har varit fruktansvärda, särskilt sedda från andra hållet. Alldeles för full kalender och alldeles för långa dagar och trötta morgnar (skippade simningen i onsdagsottan). Men nu är jag igenom dem och har dessutom haft mycket kul och stimulerande arbete på vägen. Nästa vecka är det höstlov och även om det inte innebär särskilt mycket ledighet för oss lärare så blir tempot ett annat - och jag har en dag att kompa ut, dessutom! Oh, the joy! Eller... ja, det blir ju lite vilsamt, i alla fall.

Dock känner jag mig faktiskt väldigt slut som artist och tillbringar kvällen i fåtöljen med rostade rotsaker, och annat smaskens, i magen och Pekka Heino på teven. Katterna är ute och ränner, alla tre. Jag orkar inte ens gå ut och hojta in dem. Får ta det vid läggdags. Dvs... ganska snart.

Jag tog verkligen ut mig på träningen idag. Cyklade 36 km på mina 90 minuter - och med klart högre wattsnitt än annars. Kände mig urstark, helt enkelt. Hade lovat mig själv en skön bastu efteråt. Som idé var detta bra. Kanske skulle jag bara undvikit att leka tuffast och stanna längst? När jag duschade efteråt kände jag bara att all ork rann av mig, jag blev lätt illamående och snurrig och kunde knappt ta mig ut i omklädningsrummet där jag sedan satt med huvudet mellan knäna en lång stund innan jag orkade klä mig. Och det i sin tur tog en smärre evighet eftersom jag bara kunde röra mig väldigt sakta och fick sätta mig och vila lite då och då...

Antagligen en kombo av att inte ha grundat ordentligt med mat innan (jag brukar äta två mackor vid fredagsfikat och sedan toppa det med någon banan innan träningen, men idag var allt fika uppätet när jag var klar med mina lektioner... så jag kvistade bara inom affären och köpte några bananer), ha kört riktigt hårt (svettats grundligt) och inte fått i mig tillräckligt mycket vatten. För efter en liter vatten och en banan som fanns kvar i bilen så piggade jag på mig.

Eftersom jag sett till att handla och göra ärenden innan träningen var det bara att hiva i en hög svart i tvättmaskinen och sedan svida om till myskostymen. Slänga in lite godsaker i ugnen och tända ljus. Dricka mer vatten. Halvligga i sköna fåtöljen och bara... vara. Längta efter sängen och veta att jag 1. kan gå och lägga mig exakt när jag vill (till exempel om en liten kvart) och 2. kan sova tills jag vaknar, imorgon.

Förhoppningsvis vaknar jag i morgon och känner mig lite mindre låg. Sista tiden har varit ömsom vin och ömsom vatten och det är svårt att förklara hur en kan känna sig ensam när en haft fantastiskt gott sällskap, och umgänge, de senaste veckorna - och dessutom har ett par riktigt fina trevligheter i pipeline. Jag tänker inte ens försöka. Och nej... känslan av ensamhet har inte särskilt mycket att göra med avsaknaden av en kärleksrelation. Faktiskt. Och ja, jag sover gott, äter [oftast] mycket vettigt, tränar och tar mina vitaminer och andra tillskott. Tackar som frågar.

Här är en vacker sång som en bara måste sjunga med i. Det ska jag göra medan jag tänker tillbaka på lata, ljuvliga sommardagar.






2 kommentarer:

Cuby sa...

Sov gott!

magda sa...

Mmm... tack! Det gjorde jag!