fredag 10 oktober 2014

kvalitetstid


Min tid, den här veckan, är extra dyrbar. Jag skyndar hem från jobbet och jag sträcker ut kvällarna så långt jag törs, utan att riskera att kanske försova mig. Stunderna med min familj är så viktiga. Det fanns en tid då jag visserligen rent intellektuellt begrep att barnen inte skulle bo hemma för alltid men då jag ändå, känslomässigt, hoppades lite. Samtidigt som jag givetvis inte ville dem detta. Jag ville ju att de skulle växa fritt och bli självständiga vuxna människor. Det är de nu. Så till den milda grad. Därför är tiden med dem så dyrbar. Snart drar de vidare igen.

Des[s]ert!
Igår utökades skaran med sonen. Han stannar också några dagar och vi fick en fin kväll med kul samtal, ett par glas rött och pulled pork. Mindre kul för hans del var väl vid läggdags att upptäcka att min stora uppblåsbara madrass tappat all luft så han fick krascha på soffan. Det är tveksamt om han uppskattade Sixtens och Torstens sällskap, också... Nå, vi får lösa det under en dag som i övrigt bjuder på kort arbetsdag, familjeträning på gymmet och lite grillning vad det lider.

På jobbet har en kris under uppsegling lösts. Någon tog på sig ansvaret för fredagsfikat även denna Fina Fredag. Det är annars intressant att det ens ska behöva vara ett problem? Det är ju inte som att vi måste betala det själva? Oh well. Vuxna människor...

Igår blev jag kallad "avog" av en vän, på FB (ja, alltså... vännen är en vän även långt bortom Facebook). Jag fick ingen tillfredsställande förklaring till varför hen upplever mig så, men när jag skrev att jag 1. börjat ifrågasätta mer (vilket ju innebär att jag kanske upplevs inte hålla med) och 2. tröttnat på att alltid inneha rollen som tyst och Snäll och att det är tråkigt att folk upplever mig avog eller sur eller som ett hot för att jag inte alltid infriar deras förväntningar på hur just jag ska vara, så fick jag inget förnekande av detta så jag antar att det är så det är. När människor omkring en ser sidor av en de kanske inte uppmärksammat förut - eller tillåtit sig att tillskriva mig? - har de så oerhört svårt att ta det. När de kanske upptäcker att jag inte är (kanske aldrig har varit) den de bestämt sig för att jag är. Trist. Mycket trist. Men... det är inte jag som äger det problemet.

Och vad mer, denna soliga vackra oktoberfredag? Jag kikar i min kalender och slår sedan snabbt ihop den igen. Den ser lite för välfylld ut, för mitt eget bästa. Det som känns stressat är mestadels jobbrelaterat. Inga stora grejer egentligen men summan av allt gör att jag kommer på mig med att se väldigt mycket fram emot höstlovet, nu. Från början hade jag planer på att köra upp till nordligaste Värmland och besöka en kär vän eller kanske dra till Oslo och ett par rara tjejer där. Men... lyssnar jag inåt sitter det någon där och säger "stanna hemma"...//..."ta det lugnt"...//..."sov, träna, vila, läs och pyssla".

Vi får väl se...


Träd. Fina grejer.

3 kommentarer:

Cuby sa...

Ta det lugnt så du inte bränner ut dig! Trevlig helg!

magda sa...

Ja, det är lite så jag tänker, faktiskt. Inte bra att vakna, tre nätter å rad, vid fyratiden och inte kunna somna om utan börja tänka...

Trevlig helg till dig också!

ming wan lee sa...

varning på sömnbrist där. Tänk inåt Magda, kroppen är en klok vän. Kram!