Ni vet den här grejen...
En tänker högt om sitt emellanåt bristfälliga sociala liv.
God vän hör av sig och vill ses. Just när en är ganska seg och trött och vet att det som behövs är avskildhet och sömn. Så en skjuter upp det. Så artigt en kan.
Och känner sig som en skit med ögon.
Eller så är det bara, och enbart, jag.
4 kommentarer:
Ibland tyar man inte.
Nä. Men det känns så... trist.
Nä. Men det känns så... trist.
det har med samvetet att göra, tror jag. Men tyar en inte så tyar en inte, även om det känns taskigt och man är rädd för sura miner. Sådant går över, det finns värre saker att oroa sig för ;)
Skicka en kommentar