söndag 5 april 2015

kanske är det ändå våren?


Långhelger. Jag kan absolut vänja mig vid dem. Det gör inte ens ont. Fredagskvällen blev en trivsam historia med två goda vänner, lite plockmat och gott vin till det. Samtalsämnena får väl sägas vara ganska spretiga och takhöjden var påtaglig.

Igår, efter sedvanlig slömorgon, lockade en tillfällig sol, mellan hagelskurarna och jag gjorde en utflykt till grannkommunen. Packade ner kaffe, keso och lite torkade dadlar i en liten ryggsäck och åkte iväg. Först gjorde jag en avstickare till Duvemåla för att köpa lite fina växter till krukorna som står på grindstolparna. Minipenséer och dito påskliljor fick det bli.

Sedan Svartbäcksmåla, alltså. Sprang lite mer än en mil och så hade jag en mindre genomtänkt idé om att sitta ute och förtära mitt medhavda. Men snålblåsten satte stopp för det. Fast, vafan. Det är ganska mysigt att sitta i en varm bil och fika också. Torr topp och varm jacka hade jag dessutom tänkt på att ta med. Jag har mina ljusa stunder.

Lugn och skön kväll, alldeles ensam. Självvalt. Björn Afzelius och filmen Tusen bitar på SVT Play. En film som rör och berör. Visst var hans musik på gränsen ibland... det svänger ganska mycket country om det och att se och höra Stefan Borsch sjunga...



Se dej omkring, se dej omkring i världen: 
Människor slåss, kämpar i hela världen. 
Se på Vietnam och se på Nicaragua! 
Se på Zimbabwe och på El Salvador! 

Vägen är lång, vägen är lång, min kära. 
Men vänd inte om, vänd inte om, min kära. 
Vi har inget val, vi har inget val, 
för om nånting ska ändras, 
får vi göra som andra har gjort: Vi får göra det själva. 

Se dej omkring, se dej omkring i Sverige: 
Det finns dom som slåss, finns dom som slåss i Sverige. 
Som kämpar idag, som kämpar för imorgon, 
som kämpar för oss, som kämpar för våra barn!

... känns minst sagt... surrealistiskt. Men, som sagt, filmen ar gripande och fylld av skön musik och en varm skildring av ett liv som inte alltid var som en kanske trott och tänkt.

Jag hann klämma in en dokumentär om Billie Holiday också. Och läsa lite.

Idag har det mest blivit lite småpyssel. Ett par tvättmaskiner körda och en riktigt rask långpromenad med solen i ögonen och vitsippor i söderslänterna. Långsamtal med ett barn. Positivt och roligt. Lite godis och tevenyheter och pastamiddag och en naiv förhoppning om ett springpass i ottan, i morgon.

Strax: sängen, det fluffsiga täcket och läsa lite.



Vägen. Är. Målet.

2 kommentarer:

Cuby sa...

Jag måste vara blind, har inte sett några vitsippor. Väl? Fast har mest traskat omkring på myrar. Där blommar tuvullen och det är vårtecken för mig.

magda sa...

Aha! Fler än jag, alltså? :)

"Alla" verkar ha sett, och fotat sippor. Utom jag, då.

Inte förrän igår, då. Då såg jag de här. Tre stycken. Längre fram längs min väg såg jag en del knoppar. Annars inget.

Tuvull är vackert! Foton?