Det där med två hem. Att känna sig kluven. Att behöva landa på ett ställe innan jag tar sats och kanske flyger till nästa. Jag och Mannen har pratat om det. Han fattar. Han vet. Han är klok. Mycket klok. Han pressar inte på. Han inbjuder istället generöst. Låter dörren stå vidöppen. Samtidigt är han så tydlig med vad han vill. Med oss. Med vår relation.
Att prata med honom är en lisa för min själ, när den är orolig.
Annars också, förresten.
Emmaboda 7 juni, 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar