När jag slog upp ögonen i morse såg jag på ljuset i sovrummet att det var soligt ute. Efter dusch och kaffe var det ljumt och fint när jag klev ut på trappen för att köra till jobbet. Mina livsandar tog ett försiktigt litet skutt av glädje och med solsken i blick for jag norrut.
Medan jag körde tänkte jag lyssna vidare på Den sista cigaretten och det gjorde jag väl i och för sig men tankarna for omkring på helt andra håll mest hela tiden. Dels har jag hamnat i ett sådant där tankespinn som jag gör då och då, då jag vrider och vänder på livet som för att ha koll på att det är och blir som jag vill ha det. Dels var jag i Kristianstad igår och träffade kusinen Anna-Maria för första gången på 32 år. Sådant går jag inte oberörd ifrån. Det kändes totalt overkligt att se henne stå på gräsmattan utanför villan och vänta på mig, medan jag parkerade bilen. Lite tårfyllt blev det allt i början och kanske också, helt naturligt, en trevande inledning på samtalet. Jag menar... problemet var ju inte att vi inte hade något att säga varandra - men i vilken ände börjar man efter ett helt vuxet liv? Efter två vuxna liv, till och med. Nå detta löste sig och när vi väl kom igång samtalade vi i flera timmar, alltmedan vi åt en god sallad, luftade hundarna och drack kaffe. När vi så småningom skildes åt var det i förvissningen om att vi snart ska ses igen. Det känns varmt och fint. Vi var bästisar då, back in the days. Hur det blir nu kan man inte riktigt veta. Vi har gått över många broar som i sin tur sett oceaner flyta fram under sig. Men det känns ändå som att vi försiktigt påbörjat och mycket vänskaplig relation ändå.
Idag gick jag och väninnan/kollegan Ingrid vår sista pedagågiska powerwalk för terminen. Nästa onsdag har vi annat att göra , liksom den påföljande då det är student och avslutningar. Vädret blev det finaste sedan vi började tidigt i våras. Molnfri himmel sol och bara lite, lite vind. Redan efter några hundra meter fick vi ta av oss jackorna och få i bara tishorna. Som brukligt svävade vårt samtal över lätt och djupt, vitt och brett. Till hösten tar vi upp det igen och får vi inte ihop våra scheman då (jag vet ju redan att jag kommer att ha gruvligt mycket undervisningstid) så tar vi en eftermiddag efter jobbet, då. För gå - det ska vi!
Nu har jag avverkat min kaffepaus. Dags att återgå till näringarna.
Emmaboda 2 juni, 2010.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar