spurta

Jag har bråda dagar på mitt arbete. Muntliga examinationer av ungefär 45-50 elever tar sin rundliga tid. Arbetsdagen blir lång, i bägge ändar. Slutspurt, dock. I morgon är det student och lunch och utspring och måtte jag ha hunnit rapportera in alla betyg and all that jazz. Det blir nog kvällsskiftet idag.

Men på väg hem köpte jag kycklingfiléer och fyllde dem med lite finhackad vitlök, hackad färsk rosmarin, fint rivet citronskal och pyttelite salt varefter jag rullade in dem i bacon och brynte dem i lite smör. Sedan skivade jag en purjo och smörfräste och toppade sedan med en försvarlig slatt grädde och lite grovmalen svartpeppar. Purjoröran hällde jag i en ugnsfast form och däruti la jag sedan kycklingrullarna och så skjutsade jag in det i ugnen en lång kvart. Blandad sallad smaksatt med färsk basilika och mozzarella till det. Och så min käraste, förstås.

När det var ätet och diskat fick jag hjälp att få upp min kökshylla. Väggarna i den här kåken är uppenbarligen armerade med granit. Jag sa det på skoj, men Mannen försäkrade mig att det faktiskt är fullt möjligt att det är på det viset. Hursomhaver är jag väldigt glad för att jag nu slipper ha travar med mattidningar och annat staplat på fönsterbräda och köksbord. Det artar sig!

Jag har fortfarande en släng av postfestivalt trauma, men det känns ändå ganska okej. Jag får helt enkelt ta tag lite bättre i det där med att träffa mina sköna, goda vänner. Och har jag tur kommer min Matilda hit en sväng i slutet av veckan. LÄNGTAR!

Nu ska jag försöka göra något åt det faktum att jag tycks ha en bad-hair-day och sedan är det antagligen dags att promenera heeeela den långa vägen till jobbet. Det tar säkert tre minuter.


Emmaboda 15 juni, 2010.