onsdag 11 maj 2016

but... why?

Augusti 2014. Första paret färdigsprunget. Det har blivit några par sedan dess. 

I ett löparforum (min "klubb": Lonesome Runners) för en liten tid sedan. Någon slänger ut frågan "varför springer du och vad gör det med dig?". Jag funderar inte särskilt länge över svaret...

För att jag kan.
För lyckan och glädjen i att min kropp, trots ålder, svarar på utmaningen och blir allt starkare.
För att det rensar min hjärna.
För att det låter mig uppleva alla årstider och väder så intensivt.
För att det hjälper mig hålla vikten.
För att det är klart billigare - och bättre! - än terapi.
För att det bidrar till mening i min tillvaro.
För att det tydligen håller mig frisk (inte varit sjuk på evigheter).
För att det ger mig styrka att orka vara ensam.
För att jag riktigt känner hur stressnivåerna sjunker - särskilt i tuffa perioder.
För att det ger mig ork att umgås med barn, barnbarn och sköna vänner.
För att jag får så mycket tillbaka i form av fantastisk sömn, god hälsa, stolthet över mig själv och en grym konditon.
För att det ger mig hopp om ett långt, bra liv.
För att det är så enkelt att göra.
För att jag kan göra det varhelst jag vill.
För att det gett mig helt nya upplevelser av resor och platser.
För att det sätter mitt förhållande till arbetet på rätt plats.
För att jag kan. Sa jag det?

Och tänk... just idag är det två år sedan jag tog upp det här med löpningen igen. Så nätt och försiktigt i början och nu... en del av mitt liv, helt enkelt. Fantastiskt. Jag har sprungit i skogarna, och på vägarna, här hemma i och runt Byn. Jag har sprungit i en liten by i Frankrike, i parker i Oslo och Köpenhamn, längs vatten i Stockholm, i lummig och backig grönska i Helsingborg, längs stränder i Falkenberg och i Yorkshire, på alvar på Öland, på svartnad lava på Island och så många andra platser. GRATTIS till mig själv!


4 kommentarer:

Cuby sa...

Grattis! Hade önskat jag hade den förmågan.

magda sa...

En träningssak, vill jag säga... ;)
Kram!

ming wan lee sa...

tänk att jag nu har fått följa dig under tre år och fått se förvandlingen! det har varit väldigt spännande och jag har ett par gånger faktiskt dristat mig att följa i dina spår, men får nog inse att jag är och förblir en ömfotad fisk. Men Grattis till Livet!

magda sa...

Tre år? WOW! Vad kul att du orkat/r! Tack!