onsdag 18 maj 2016

this life

Syttende mai. 05:28.

Det här med principer, då. Eller motton. Ett annat jag har (jag presenterade ju ett i förra inlägget) är att inte dra hem arbete. Någonsin. Utom möjligen läsning av uppbygglig litteratur, och liknande. Jag stannar hellre över några timmar på jobbet, är effektiv där och när orken tar slut går jag hem och är... ledig. Så här i nationella-prov-rättnings-tider blir det långa dagar. Idag var jag hemma strax före sju. Igår kanske kvart över sex? Men jag jobbar mycket strukturerat och framförallt under eftermiddagens senare timmar är det möjligt att göra detta utan att bli störd av allt från elever som undrar om jag rättat just deras uppsats (någon har alltid mage att fråga ungefär två timmar efter det att provet hållits) till elever i andra kurser, panikmejl från sådana som - hur otroligt det än kan låta - är mer framstående prokrastinatörer än jag själv, kollegor på drift, en käck chef som tycker jag ska vara med och tippa i fopollsEM, och en hel del däremellan. Och när jag kommer hem kan jag koppla av.

Syttende mai 05:58

Nu är jag faktiskt snart klar och den känslan kan nog bara förstås av andra i samma sits. Det här med NP är ju liksom inget man väljer själv utan det trycks på en högt uppifrån, det är mest bara i vägen, man får inte bestämma när det ska göras och rättningen ska tillgå på ett visst sätt (med väldigt trångt om tolkningsutrymme i vissa delar och rena konståkningsbedömningen i andra) och som om detta inte vore nog hamnar det i den allmänna stressen med kursslut, inlämningsarbeten, tentor, bedömningar och betygssättning. GAH.

Men, jag stal mig en hastig liten promenad på lunchen, förebärande att jag behövde köpa frukt och yoghurt. Det var grått och kallt. Inte alls så där som morgonen lovade, med blå himmel och sol. Jag är glad att jag kickade mig själv ur bingen, för att köra till gymmet, och fick uppleva det. Likadant igår. En dryg timmes löpning i härlig morgonsol innan jag gick inomhus för resten av dagen.

Nu har jag ätit linsgryta med spenat och nudlar och är mätt och sömnig. Om en stund får jag lägga mig, har jag lovat mig själv, och lyssna på The Sacrifice (ännu en Joyce Carol Oates... jag har en sådan period nu...).

Inte mycket till liv, men det är så jag har det. Nu. Bilderna jag sparat här (från rundan igår morse) ska påminna mig om att det finns andra dagar och att även väldigt tunga dagar finns det ofta en och annan liten silverkant.


Syttende mai. 06:19

2 kommentarer:

Cuby sa...

Jag har alla NP nästa vecka. Har planerat in en konsert på andra sidan sundet dessutom, så då kommer jag verkligen att få veta att jag lever. Eller blir det min död...

magda sa...

Jag fick skippa Abramis i Växjö igår. Jag sover, springer, jobbar, äter, sover osv. Livet ställt på vänt.

Men ikväll blir det Siggegos!

Vad är det för konsert? :)