sen

Jag blev sen på mitt arbete och ännu senare hem. Min käraste bredde oss mackor med ost och oliver och när vi ätit upp dem kände vi oss rätt styrkta och gick ut på gården för att se vad som skulle hända. Det händer liksom alltid något när vi går ut. Vi vattnade i drivbänkarna och spankulerade omkring lite på tomten. Mannen fick för sig att han kanske skulle börja smågräva - fast bara lite - för dräneringen från garaget. Sedan storgrävde han ändå. Inte illa, när man betänker att det är grus och sand. Hårt packat. Han grävde nästan klart. Under tiden roade jag mig rätt bra på egen hand. Hittade en röd damcykel - helt cykelfärdig! - i garaget och tog mig en vinglig tur runt byn. Väldigt fin kväll för cykling! Mot slutet av turen vinglade jag mindre. Den har helt enkelt en helt annan tyngdpunkt än min mountainbike, men jag vänjer mig. Svårare att lära mig sluta famla efter handbromsarna och i stället inse att den sortens cykel bromsas med fotpedalerna. Det har jag nog inte gjort på 25 år. Minst.

Nå. Den var lättrampad och rullade mjukt och fint och nästa gång beger jag mig på en lite längre utflykt!

Efter avslutad utfärd hämtade mannen fram ett enkelt lås som jag monterade fast och sedan stod jag en lång stund och bara tog in alla fågelläten. Det lät som rena djungelsoundtracket. Jag hade inte blivit särskilt förvånad om en lätt flåsande David Attenborough hade älgat ut från något snår. Sedan gick jag in och satt på pasta och broccoli och medan det kokade upp fräste jag ihop lök och squash i lite smör, spädde med ett par deciliter grädde, lite citron, grovmalen svartpeppar och dill och lät det koka ihop lite för att sedan avrunda det genom att lägga i ett par nävar strimlad, kallrökt lax. Det blev en god middag och det blir gott till lunch i morgon!

Innan vi nu kryper till kojs har vi varit ute igen för att lägga ner glasen på drivbänkarna och sedan bara stå stilla i mörkret, prata lite lågmält, kolla på månen och lyssna på tystnaden och ännu mer fågellåt. Ute på sjön landade en flock svanar. Inte särskilt diskret.

Nu är jag sömnig. Jag ska läsa ett par dikter av Daniel Boyacioglu och killa min käraste i nacken. Sedan ska jag sova.


Björkeryd 26 april, 2010