Ibland går luften bara ur en.
Trots att man gör allt rätt.
Ikväll blev det så.
Jag har haft en bra dag på mitt arbete.
Solen har lyst hela dagen.
Jag har tränat och tagit ut mig ordentligt.
Jag var på elevkonsert i kväll, och de var så duktiga.
Jag har bakat en sörprajskaka, till fikat i morgon, som jag fick recept till hos min kakidol Erica. Kakan blev lite blöt men jag tror den är god.
Och ändå; jag bara sjönk.
Jag ringde Mannen och kände mig varm och lite uppåt.
(Jag är väldigt glad i honom. Glad för honom. Tacksam för det vi har tillsammans.)
Men nu sjunker jag igen.
Det är väl liksom bara... livet. Antar jag.
Lika bra att sova på saken.
2 kommentarer:
Känns som att de dära sjunkinskrivningarna ofta kommer när man minst anar det åxå. Riktigt förvånanansvärt. Precis som att "nej, nu har du det nog lite för bra gumman lilla, på tid att vara llite sjunkinskriven en stund". Varför?
Jag vet inte riktigt. Men visst är det så; när garden är nere - då smäller det!
Skicka en kommentar