I mina drömmar handlar det ofta om hus. Stora hus. Hus byggda som labyrinter. Kråkslott med hemliga rum, torn och tinnar. Mörka dystra hus jag inte vill gå in i. Ja, rentav en byggbarack. I natt drömde jag om en kolonistuga. Den hade tillhört Ozzy och den väldigt stora tomten (ja, för att vara en kolonilott var den rentav gigantisk) var fullspäckad med uppstoppade djur, trädgårdsomtar i corpsepaint och andra intressanta attribut. På gatan utanför gick bussar till olika stadsdelar i Oslo och Stockholm. Johanna var med i drömmen och jag blev aldrig klok på om stugan var hennes eller min. Ozzy kom gåendes förbi på trottoaren i sällskap av Janis Joplin. De hade likadana blåtonade, runda glasögon. Ozzy ville inte erkänna att han haft den där röda lilla ministugan, med sina vita knutar.
Begrundande detta dricker jag mitt morgonkaffe mugg nr 2 efter att ha frukosterat med Mannen och pussat honom hejdå (idag var det hans tur att ha lite längre till jobbet).
Emmaboda 15 april, 2010.
2 kommentarer:
Drömmer också jämt om konstiga hus med många våningar som man kommer till endast genom lönndörrar och det är ofta väldigt mystiskt och utflippat. Men Ozzy som kolonistugeägare var rätt skruvat.
Min väninna Catharina säger att husen man drömmer om handlar om en själv, ens jag, ens personlighet. Jag är diversifierad och utflippat, helt klart.
Men som du säger; Ozzy var rätt otippad...
Skicka en kommentar