måndag 20 juli 2015

jag känner livet!



Lilla Flickgrodan (som inte är så liten längre - och ändå yttepytteliten) övar på sina saltomortaler inuti Matildas mage så att den bucklar och hoppar. Att få lägga handen på magen och känna en liten rumpa, eller en snabb fot, är att sakta greppa att det bor ett liv därinne. En liten individ som vi snart ska få lära känna. Det må vara hur klyschigt som helst men... det ÄR en slags mirakel.



Vädret just nu: Synnerligen växlande molnighet och understundom regnskurar. Planen för dagen är att ta mig en lite längre cykelrunda (om vädret är åkej) och ett yogapass (oavsett väder). Mina ömma och stela muskler behöver det. Som vanligt när det gör ont någonstans belastar jag fel och får då ont även i andra, helt oskyldiga, muskler...

Huset står åter tomt efter en formlig kaskad av socialiserande (me LIKE!). Mike kom tillbaka från Gotland igår med Chase (goodlooking californian som bor i Texas) och Mikey (handsome texan - with a hat! - som bor i Californien) och samtidigt damp Matilda ner från Malmö och det blev mycket skratt och prat och rockmusik och BBQ och lite (ja, bara lite) vin. Pastis, också. Och snus (inte jag).



Jag tänker ju ofta Mike som medelsnittsamerikanen och glömmer att han inte bott där på mer än tio år. Chase och Mikey fick igår bekanta sig med det svenskaste av svenska: OSTHYVELN. Att vi gör "open sandwiches" kunde de ta, men... hur en använder en osthyvel fick Matilda visa dem. De grep sig an hyvlandet med stor koncentration och under vårt hejdlösa fnissande. En annan kulturell erfarenhet blev att lära sig hur man använder påslakan... I morse, vid frukosten, kontrade Chase med att göra de godaste scrambled eggs jag ätit på många länge. Pilutta mig!



Tanken var att vi alla skulle sticka till Öland över dagen men vädret, plus att Mikey vill hinna besöka Stockholm innan han flyger hem, krävde omgruppering och istället körde de över till bästkusten en dag tidigare. Destination: Stugan Vid Sjön i De Djupa Skogarna, för fiske, lägereld och annat mys. Så nu har jag några dagar för mig själv igen. Av Mike har jag fått en sådan där Chromecaststicka och han lämnade sin padda så jag kan kolla på netflix om jag vill. Tror jag ska grotta ner mig och ha teveseriemaraton om vädret inte skärper till sig!


2 kommentarer:

ming wan lee sa...

herregud, visst är det DET vi lever för, arbetar och tjänar. Att kalla bebisar ett mirakel är ett understatement :)

magda sa...

Ja, det ÄR det! :)