handbok för stressade medelsnitsmänniskor

Berg- och dalvanemorgon. Vaknade av väckaren. Plötsligt drog den igång igen. Helt omärkligt hade jag tydligen lyckats snooza. När jag vaknade på riktigt drog hjärnan igång i 180. Den gör så ibland. Då är det bara att låta den hållas och så inte låta den få alltför bra kontakt med magen. Det gick sådär idag, kan jag väl säga. Jag har mycket omkring mig nu och mer lär det bli. En dag i taget är inte bara rehabiliterade missbrukares mantra. Det får också vara mitt. Vara här. Nu. Låta morgondagen vara just... morgondag. Ännu en flod att korsa - men inte idag.

Så jag kliver upp. Tar en varm dusch och startar kaffebryggaren. Klappar på små kelsugna katter och läser ett stycke Bob. Det har avsedd verkan. Alla som känner sig stressade borde läsa Bob och klappa katter.

Andas är att välja,
att kyssa en främling i nacken, säga "hoppsan".

andas är att välja
plötsligheten i att åka en hållplats längre än brukligt,
se NySyner, MjukHångla med livet, säga "wow".

andas är att spärra upp ögonen, dansa sig in
i kupén och sjunga dit hela jävla världen genom fönstret,
bjuda in grannen på pralin eller Drambuie, säga "tjena".

Andas är att aktivera dagen,
att göra det man aldrig tidigare gjort,
vända upp
sitt anus mot solen och säga "kör!"

Att göra det man aldrig tidigare gjort
badas i stark färg, gråta helt högt
på jobbet, skrika "faaaan!"

Och med vacklande steg kliva på den där bussen
den här gången be chauffören gastrampa er till ett land
där mjukheten inte längre behöver krypa in i bagageutrymmet,
där det enda ordet som finns kvar i lagböckerna,
är

"tjo!"

andas är att lägga sig ner över
skrivbordet och be chefen massera
ens innanlår.

andas är att klättra upp i ett träd och släppa taget,
bre ut sina nyckelben och försvinna.

sväva iväg helt utan
skam i kroppen, vråla

"blåbärsdag".

(Ur Här ligger jag och duger)


Kontakten med det Förflutna... Låta det vara högst närvarande i Nuet. Det hjälper mig också. Närheten blir som en härlig, och fullständigt ofarlig, drog. DetFörflutnaNuetFramtiden är det jag kickar på. Det som får mig att tänka att man aldrig, aldrig ska säga aldrig. Att inte stänga alla dörrar. Låta hjärtats fönster stå på glänt och kanske hänga ut en liten repstege också?