honeys... i'm hooome!

Resan hemåt flyter fint. Jag sitter och halvslumrar och tänker på dagarna som varit. Vilken stillsam lycka det är med goda och nära vänner. Hur fullständigt det kan kännas att bara vara tillsammans, göra det som faller en in och man får lust till. Hur samtalen och samvaron berikar, ger inspiration och föder ny energi.

I höjd med Norrköping, lite knappt, ringer mitt Förflutna upp och precis i Nuet flyter ännu ett samtal så lätt och fint att mobilbatteriet tar slut, strax innan Alvesta. Mindre bra eftersom jag har sms-biljett. Jag har laddare också men eluttaget jag hittar på Öresundståget mot Byn verkar inte funka för jag får inte igång telefonen och kan därmed varken hitta min reserverade plats eller visa upp giltig färdhandling. Ingetdera av detta är något större problem - jag sätter mig på ett annat ledigt säte och pratar mig ur situationen med konduktrisen. Så enkelt kan det vara ibland. När man är vänlig och smidig. Lite snäll sådär.

Oavsett hur fina dagar jag haft i Stockholm är det fint att komma hem. Mina missar har skött sig med den äran (Catharina har skött om dem) och Huset står kvar. Jag fixar mig lite kvällsfika och packar upp och sedan väntar sängen på mig. I morgon börjar vardagen igen och det känns rätt fint, det också.