Skrivarträffarna har snabbt blivit något att se fram emot. Att sitta i stugvärmen, vid en knastrande brasa, och dela varandras berättelser och reflektioner... lyssna till glimtar ur andras liv... är något alldeles magiskt. Bara en träff kvar nu och jag vet att jag kommer att sakna det. Jag hoppas på en fortsättning av något slag efter jul. Ikväll kom idén om att kanske starta en läsecirkel tillsammans eftersom våra uppgifter till träffarna inte bara handlar om eget skrivande utan också om läsning av andras texter. Till idag skulle vi ta med någon dikt som betyder mycket för oss och jag fastnade för Bobs andas, som jag citerat tidigare här. Som tur var hade någon annan tagit med Sonja Åkesson och ytterligare någon annan Kristina Lugn och vi fick en lite dos Bruno K Öijer också, även om vi inte läste honom. Jag berättade om hans läsningar som snarare liknar rockkonserter och...
... Cina berättade att hon träffat honom när han var på Potatisgatan (ja, så heter den ljuvliga lilla gatstumpen där inte bara Cina bor utan min goda vän Lise, dessutom) en gång i det mycket tidiga åttiotalet. Då bodde Brynn Settels (a k a Dag Vags Bumpaberra) där också och Bruno var i byn för att hälsa på honom. En dag ringde Bruno till Cina och sa att "jag kommer över till dig... jag tar med mig några dikter" och så kom han. Med en stor plastkasse i vardera handen, fyllda med dikter. De läste och tittade på dem tillsammans och ur dessa två plastkassars innehåll kom så småningom hans Giljotin. Åfors är en mycket speciell by.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar