En ny arbetsvecka inleds lämpligen med kaffe, tända ljus och P1-morgon, tycker jag. Så även denna ljusgrå och småkalla morgon. Den sista i februari. Som i sin tur är den sista vintermånaden. Nu kan man alltså på allvar börja hålla utkik efter vårtecken. Ett av dem är att fåglarna börjat låta en massa igen. Ett annat är att det är betydligt ljusare på mornar och kvällar nu. Jag har gått något varv kring mitt hus, men har ännu inte fått syn på några snödroppar. Kanske finns det inga? Isåfall ska jag åtgärda det till hösten!
Vi har en slags klämdag på jobbet idag. Egentligen skulle vi haft studiedag men eftersom den flyttades till 7 februari, då det var Gy 2011-konferens i Kalmar, så är det vanlig skoldag idag. Men i morgon, då har vi studiedag (ja, vi skulle haft två på raken, alltså). Denna klämdag uppmärksammar jag och kollegan/vännen Annhelen med lite dresscode; varför ska bara våra elever (och möjligen idrottslärare) få mysa omkring i mjukis- eller träningskläder och känna sig avslappade? Vi har haft ögonen på denna orättvisa ett tag och idag skrider vi till handling. Dagens outfit handlar alltså om mjukisbraller (dock utan det rejäla gällivarehäng som många ligger inne med), tisha, luvtröja och gympadojjer (jag tar mina ljuvliga löparskor). Gött!
En annan fiffig sak är att jag frångick min måndagskvällsrutin och redan igår kväll lagade till veckans luncher eftersom jag hade några tinade kycklinglår i kylen. Den här veckan kommer luncherna alltså att bestå av stekta kycklinglår ackompanjerade av pasta och en mager men smakfull ostsås. Nomnomnom...
Jag fick ett mejl från min vän och kollega Halina, i Polen. Hon är ju egentligen från Ukraina och hennes son bor där. Hon är så orolig för honom. Han har sålt sin bil och vägrar sätta in pengarna på banken eftersom han tycker det inte är lönt, då han snart ska köpa sig en ny. Men det är livsfarligt att ha en massa pengar i huset, när man lever i Ukraina. Och grannarna vet ju att han sålt bilen... Ukraina är egentligen inte så långt bort. Men livet där är verkligen ett annat...
Och idag är det 25 år sedan Olof Palme mördades. Jag minns den bedrövliga dagen och exakt vad jag gjorde då. Jag var i Kumla och hälsade på syrran Cia som bodde där då. Matilda och Jenny var fyra och två år och var med. Cia drog iväg på en skiddag och jag skulle roa mig bäst jag kunde. Och det gjorde jag med att få halsfluss. Väldigt roligt; halsfluss, två barn att roa, ingen teve och bara sorgemusik på radion. Å andra sidan blev ju min nyhetsbevakning ganska grundlig... Och vi byggde väldigt mycket Lego. Lisbeth Palme hördes nyss i radion i en intervju - hon anser fortfarande att hon pekade ut rätt man (Christer P) som förövaren. I övrigt ville hon inte prata om mordet. Det kan jag i och för sig förstå.
Jag höll på att bli helt nerringd om ackumulatortanken igår. Första personen ringde när annonsen legat ute i fem minuter. Han kunde dock inte bestämma sig så jag lät tanken gå till den andre som ringde. Han ska hämta den ikväll. Jag hoppas han gör det. Annars står det ett par i kö...
Emmaboda 28 februari, 2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar