När vi varit inne i stan och shoppat loss på lite förnödenheter tog vi oss en vintrig promenad, i solskenet. Vi följde den hala bygatan en bit och vek sedan av upp mot skogen. Bitvis var det väldigt knöligt och halkigt men det kändes ändå som ren och skär njutning att andas in den kalla, klara luften och få sol- och snöljuset i ögonen. Vi såg inga spännande djur, men en del fina spår av rådjur och kanske någon liten iller. Varg också. Eller... det var nog bara en hund. Efter ett par kilometer var vi nere vid vägen igen, korsade den och fortsatte tillbaka mot byn längs den gamla banvallen, som följer Nättrabyån. Skönt att kunna gå uppe på skaren. Och så fick vi kliva och klättra över nedfallna träd - och i ett fall gå runt via en liten avstickare in i skogen - efter stormen tidigare i veckan.
Nu rumsterar Mannen om i köket. Det blir en lätt vitlökssoppa till förrätt och kyckling till varmrätt. Jag tycker det låter väldigt gott. Jag har varit ute i köket och tjatat om fett och socker. Jobbig är numera mitt mellannamn. Men det ger resultat...
Jag sitter i soffan igen, dricker hett te och lyssnar på kakelugnsknakelisprak. Tänkte läsa vidare i Sofi Oksanens Utrensning som verkar vara riktigt bra läsning. I bilen, när jag kör hem i morgon, lyssnar jag nu på Alaa al-Aswanys Yacoubians hus. En mustig och skön skröna, som inte väjer för att också visa Egyptens mindre smickrande sidor... Kanske ska jag virka lite också, på mitt mormorsrutefiltprojekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar