vitt igen

Det har tydligen snöat i natt. Inte mycket. Kanske bara en centimeter, men tillräckligt för att taket utanför mitt köksfönster ska vara helt täckt i vitt, liksom marken. Ett par minusgrader också, så där så att det nog får ligga kvar under dagen - såvida inte solen får för sig att titta fram. Jag hoppas lite på den där solen ändå eftersom det är torsdag och jag och Ingrid har vår pedagågiska promenad vid lunchtid. All min träning ligger nere den här veckan så att jag kan vara riktigt okej när jag drar igång nästa vecka, men promenader tänker jag kan vara skönt så en sådan ska det få bli idag.

Stillsam morgon här, annars. Yoghurt med skivad banan. Kaffe. P1-morgon. Tända ljus. Lugnt och fint och precis den övergång jag behöver från den varma sängen till arbetsdagen.

På nyheterna pratar de om skolan igen. Jag blir så trött på allt klankande på lärare som grupp. Det är klart att det finns rötägg men varför kan aldrig de goda exemplen framhållas? Varför görs det bara rubriker av saker som skolinspektionen hittar och som är negativa (och som dessutom handlar om statistik...) och där lärarkåren görs till syndabockar precis hela tiden. Vi som arbetar inom skolan känner inte alltid igen oss i de bilder som framställs men för folk runtomkring blir det på något vis sanningar. Det är inte alltid så kul att folk i gemen liksom "vet" att man inte bedömer utefter skolverkets riktlinjer och betygskriterier, eller "vet" att man har dåliga ämneskunskaper, eller disciplinproblem eller missgynnar pojkarna eller vad det nu kan vara. I all synnerhet som man vet att det faktiskt inte gäller en själv - och inte heller de allra, allra flesta av ens kolleger. Att vi faktiskt jobbar stenhårt för att vara just rättvisa, följa direktiven, skapa goda elevrelationer och att våra ämneskunskaper är goda. Att så ofta känna att man befinner sig i någon slags försvarsställning. BLEH.

Nå. Det där rinner av mig när jag sedan är där. I verkligheten. Bland eleverna. Då är allt värt det igen!


Emmaboda 10 februari, 2011