tisdag 6 maj 2014

hemma igen - del iv

Ett av verken på utställningen. Lite Banksyish...
Efter ökencampingen var det ju söndag. Eller, alltså... fredag, då. Men... jaja. Vi inledde den med att duscha och sova några timmar och sedan hade vi, Matilda och jag, vissa planer på att kolla in "Mall Day", som var någon slags loppis men hur eller hur så blev det filmmaraton, istället, och hemkörd mat. Gotti, gotti! En kan ju inte bara göra Roligheter hela tiden. Jag uppskattar så oerhört mycket själva samvaron. Umgåset. Myset. Samtalen, skratten och närheten med människor som betyder så mycket för mig... mina barn och deras käraste.

M & M på cornichen

På lördagen fick vi dock rycka upp oss och efter en god frukost åkte vi in till Khobar för att promenera längs cornichen. Det är så fint där. Stora gräsytor, dammar och träd. Och utanför ligger hela Arabiska gulfen/viken (persisk är den från andra stranden sett... ;)) så ljuvligt blågrönskimrande och mjuk. När det är över 33-34 grader (i skuggan, alltså) och en dessutom bär en abaya joggar en ogärna. Det handlar om att skrida med en viss värdighet så även om vi promenerade en god stund så kom vi ju inte jättelångt. Men tillräckligt långt för att vi skulle komma till Red Lobster där vi smarrade i oss en ypperlig seafood-lunch à la Maine! Matilda, som har en avgrundsdjup dessertmage lurade in oss på Baskin' Robbins också, där hon köpte sig en stor, ljusgrön milkshake. Lite förvirrande var det när vi skulle gå in där, eftersom den högra entrédörren var för kvinnor och den vänstra för män, men när vi kom in så var det ändå bara en, gemensam betjäningsdisk. Lite förvirrande, faktiskt. Vi gick också en ordentlig sväng på Desert Designs (som alla rekommenderade oss att göra om vi inte redan varit där) där det faktiskt fanns en del verkligt läckra grejer - möbler, kläder, smycken, inredningsgrejer och till och med en delvis interaktiv konstutställning på övervåningen, där ett gäng unga män och kvinnor lekte med stora tavelramar. De såg ut att ha kul! Jag kan vara världens sämsta shoppare så jag  köpte bara ett par fina smågrejer till kattvakterna, ett par palestinasjalar och två radband (33-radiga). Den här gången... Ett av radbanden har jag, på arabiskt manér, hängt i backspegeln på min bil! Det kommer att påminna mig inte om Gud men om två personer jag älskar och en fantastisk resa, därtill. Därefter var vi så utmattade (och möjligen också palt-komatösa) att vi bara orkade åka hem och se på film och senare på kvällen äta en tvättäkta #thevuxenlifemiddag: popcorn!

Bönerummet på Desert Designs


På söndagen var det ju sedan plötsligt måndag och Mike stack till jobbet vid sju, ungefär i höjd med att jag och Matilda klev upp och inledde vår hälsosamma vecka. Inte för att den förra veckan var särskilt onyttig - vi har tränat alla vardagar! - men vi skulle göra en liten extra ompysslig och sund vecka, tänkte vi. Matilda hade någon förfärlig muskelkrossarklass så vi skildes åt på parkeringen och jag gick in till poolen, istället. Simmade en mile och ansåg mig sedan synnerligen värd ett hett solpass! Matilda anslöt senare. Oförskämt pigg. Hon är faktiskt en av de mest vältränade människor jag känner just nu! På kvällen hade Matildas (och numera också min) saudiska vän Hind lovat att vi skulle shoppa en shisha till mig. Hinds familj har en driver som skjutsar omkring familjens kvinnor, och gör andra ärenden. Han hade vit, virkad mössa och stort rött profetskägg och skrattade gott åt Matilda, som han är väldigt förtjust i. Tyvärr ringde pappan i familjen och behövde driverns tjänster så han släppte av oss vid Mall of Dhahran (där jag och Matilda bedrivit fruktlösa muttawa*-spaningar) varifrån vi tog en taxi till stans bästa shishabutik.

Muttawa-lockbete!
Åtminstone var det det som var planen, men eftersom gatunamn är ganska hårt ransonerade så hade vi bara ungefärliga anvisningar och hur vi än försökte fick vi ge upp efter en stund och be att få bli körda tillbaka till MoD eftersom drivern skulle plocka upp Hind och köra hem henne, då bilen/drivern hade annat att göra resten av kvällen. Lite snöpligt men samtidigt ännu en av dessa små glimtar av hur oerhört begränsat livet blir i ett samhälle där kvinnor inte kan röra sig fritt utan blir helt beroende av andra - och då är ju Hinds far ändå en väldigt vidsynt och modern man, har jag förstått. Men regler är regler. Fast vi fick förstås skjuts tillbaka till första gaten, där Mike kom och mötte oss, innan Hind for hem till Dammam (Dammam, Khobar och Dhahran är tre städer som är så tätt ihopbyggda att det är svårt att veta var den ena slutar och den andra tar vid).

Vi stod en stund i kvällsvärmen, vid första gaten, och lyssnade till kallelsen till bön - adhaan. Jag kom på att jag skulle filma en snutt, bara så jag fick med lite av kallelsen. Men killen i minareten måste ha haft kraj med ljudanläggningen för varje gång jag slog på PLAY så bröts sången. Till slut fick jag dock med en liten bit. Och tänk... jag tycker det är vackert. (Men filmen är väl... sådär.)

video

Vi lämnar Saudi där. Jag återkommer till det. Kanske redan imorgon. En ny, lite ljusgrå dag ska tas tag i. Kaffe ska drickas och nationellt prov i engelska genomföras, plus en del andra lektioner, besök på verkstaden för att få på sommarfälgarna (ja, jag vet att det redan är maj, men jag kör inte på dubbdäck och de ska strax, som sagt, skiftas mot sommarsulor), APT, ett träningspass och kanske något mer.






*muttawa: religiös polis, ofta rekryterad på fängelser där långtidsinterner erbjuds att få komma ut och jobba som muttawas om de lär sig hela Koranen utantill. Sedan har de till uppgift att upprätthålla den högra moralen genom att knata omkring, i sina kortare thobes, med en käpp under armen som de kan använda till att peta på exempelvis kvinnor som helt skamlöst inte har håret täckt. Även icke-saudiskor, trots att lagen säger att det räcker med abaya. Eftersom muttawan ofta har sällskap av en riktig polis så kracklar man inte med dem utan drar upp den för säkerhets skull medhavda sjalen lite provisoriskt över håret - om en inte lyckas finta honom genom att kvickt gå åt andra hållet när en får syn på honom.

Men visst. Muttawas har verkligen en Viktig Uppgift att fylla. Saudi befinner sig på ett sluttande plan. Vi kunde med egna ögon bevittna det moraliska sönderfallet och hur en allt mer förslappad moral breder ut sig. Ja, ni ser ju själva:


2 kommentarer:

ming wan lee sa...

masssor av tankar! tack för detta Magda, hoppas du inte lägger resebetraktelserna på hyllan… ;)

magda sa...

TACK! Och nejdå... det kommer fler! ;)