jomenvisst

Vore det inte fantastiskt på alla sätt och vis om jag hade haft ett rappat hus med brutet tak och många stora spröjsfönster? Kanske några lågmälda äppelträd i trädgården och en skyddad altan på vilken vi kunde sitta i försommarskymningen, dricka ett mjukt vin och samtala oss in i natten med varliga röster. Vore det inte lysande att ha ett matbordsförsett bibliotek för bullriga middagar och ett luftigt vardagsrum där vi dekorativt kunde drapera oss över sofforna kyliga söndagsmorgnar och dricka kanelkaffe och lyssna på jazz på svenska? Och på övervåningen ett soligt arbetsrum med plats för både skrivande och kärlek på en fluffig divan.

Fantastiskt. Lysande. Eller hur?


Emmaboda 30 december, 2010