torsdag 2 december 2010

rör inte min...

I media, och i den så kallade bloggosfären, fortsätter debatten om niqabens vara eller icke vara, i utbildnings- och arbetsliv. DO:s resonemang hyllas av en del och risas av andra. Själv tycker jag att det märkligaste är att det tog DO två år att komma fram till detta. Själva frågan i sig är något av en icke-fråga, annars. Jag sorterar den under kepsdebatten, till och med. Niqab, för att inte tala om burka, är en ytterst marginell företeelse i vårt samhälle. Den kan i och för sig vara ett förortstalibanernas förtryckarredskap (jag raljerar lite här *förtydligar*) men jag har också mött muslimska kvinnor i alla åldrar som faktiskt vill bära detta plagg (eller kanske andra typer av mer eller mindre täckande slöja) - och de ska naturligtvis ha frihet att göra detta.

Det finns så många andra "stötande" outfits som folk får lov att bära och som i lika måtto skulle kunna vara uttryck för en slags förtryck (titta bara på alla små uppumpade, halvnakna flickebarn som trippar omkring och "måste" se ut som barbiedockor - eller som Kissie...) som ingen har några som helst avsikter att förbjuda... (Jag tror nog att det finns de som också tycker att jag, med tanke på såväl min ansenliga ålder som osnygga ben, borde ha längre kjolar...).

Vad man däremot måste vara beredd på, som med alla andra livsval man gör, är att man också får ta konsekvenserna. Vill man genomföra en viss utbildning eller vara anställningsbar inom något särskilt område, får man ta skeden i vacker hand och skaffa sig därefter. Och det är de allra, allra flesta medvetna om. Även kvinnor som väljer en tämligen heltäckande livsstil. De är nämligen inte dummare än jag. Eller du.

Men jag tror det är en del av problemet (en del som på något vis är större än grundproblemet); det handlar om kvinnor. Kvinnor som kanske faktiskt väljer hur de vill klä sig. Marginaliserade kvinnor som kanske rentav gör det som ett ställningstagande - och då inte nödvändigtvis enbart ett religiöst sådant. Lovligt villebråd. Typ.

Kanske dags att damma av min burka och ha på mig till jobbet? Men då skulle de flesta bara tro att det är en kul grej...

För det är ju jag som bär den.

7 kommentarer:

Johan sa...

En sak som jag alltid undrar, och funderar över, är om man medvetet klär sig så att man inte blir anställningsbar, ska man fortfarande få bidrag ifrån samhället? Jag är än så länge tvådelad. Det finns bra argument från båda sidor.

magda sa...

Det är en sak jag också funderar över, Johan! Och jag känner mig också kluven... Men... just nu väger den sida över som säger att... nej... det ska man inte...
Jag kan ha ändrat mig redan i morgon...

Anonym sa...

DO:s klartecken för niqab i skolan är ett sätt att tillrättavisa andra muslimers motstånd mot NIQAB!

DO vet ju bättre...
http://svtplay.se/v/2181144/uppdrag_granskning/del_6_av_16__svart_polyester

magda sa...

Svår balansgång, Jerry. Vem ska ha rätt, då? De som är för? Eller de som är emot? En inomislamsk diskussion påår - samtidigt som det här och nu ska fungera i samhällslivet...

Anonym sa...

Ingen balansgång - snarare en provokation.

Det är inte frågan vem ska ha rätt, det är snarare frågan vem som viker undan.

Inomislamsk diskussion är helt värdelös eftersom det är inte en diskussion - det är kraftmätning mellan bokstavliga och moderata muslimer.

Med sådana fasoner händer ingen framsteg:
Troende muslimer befalls att utöva jihad.
Troende muslimer befalls att införa sharialag.
Troende muslimer befalls att införa islam i hela världen, och det är Koranen som befaller.

Erbakan, en tidigare turkisk premiärminister yttrade: "Hela Europa kommer att bli islamiskt. Vi kommer att erövra Rom."
Glöm inte att Recep Tayyip Erdoğan har på ett möte i Tyskland uppmanat sina landsmän som är bosatta i Tyskland att INTE assimilera sig!

Därför har de sådana krav att ingen skall förbjuda Niqaben...

magda sa...

Jag tycker att du på ett alldeles för enkelt, för att inte säga nonchalant eller rentav nedlåtande, sätt avfärdar den diskussion som faktiskt pågår.

På vilket sätt skulle den vara värdelös även om den - som så många andra diskussioner - handlar om en slags kraftmätning? Ska alla de muslimer som inte vill islamism vika ner sig, menar du, i stället för att ta den striden?

Anonym sa...

Jag undrar om du umgås med muslimer som jag gör.
Hur som helst, stor del av muslimer är Klan folk.
Där har du det ursprungliga hindret till att kunna förhandla.

Afganistan är ett praktexempel i ämnet. Du säkert har hört uttrycket "Loya Jirga", alltså Stora Rådet.

Stammar praktiserar jirga-system för att lösa problem, den islamiska "Shura" har i praktiken samma funktion.

Har det proklamerats en "Shura" för att lösa konflikterna mellan Shi'a, Sunni och Wahhabiislam?