torsdag 9 februari 2012

fin fred... jag menar torsdag

Veckorna snurrar på i bra fart nu. Det är redan torsdag vilket betyder veckans sista dag med lektioner. Fredagar är planeringsdagar och jag väljer den här terminen (jag har aldrig tidigare haft en helt lektionsfri arbetsdag) att förlägga den arbetstiden till någon annan stans än skolan. Det tyder, enligt vad jag läst, på ett modernt och flexibelt sätt att se på arbetet.

För våra elever är detta en självklarhet. Varje årskurs har en schemafri dag i veckan då man kan välja att förlägga sina studier till exempel hemma i stället för skolan. Men den här terminen testar jag att göra detsamma. Med tanke på hur litet vårt arbetsrum är och att vi är minst tre som delar det - fyra när Kandidaten är inne och ofta ännu fler eftersom det på något vis blivit en så populär samlingsplats för kollegorna att vi funderat på att börja servera cocktails... - så innebär detta att jag underlättar för både mig själv och kollegorna L och J. Det är svårt att få arbeta i fred när det ibland känns som att man sitter i en gatukorsning.

Eftersom min älskling är här den här veckan är det ju också fint att kunna tillbringa så mycket tid som det bara är möjligt tillsammans med honom, här hemma, även om vi kanske ägnar oss var och en åt vårt. Lite grann, i alla fall. Mestadels ägnar vi oss dock åt att vara med varandra. Prata, lyssna på musik, se på teve, laga mat tillsammans och liknande myspyssysselsättningar. Det är fina grejer det!

Men just nu sover han gott och jag försöker vara så tyst som möjligt så att han kan få sova vidare. Om en stund kanske jag väcker honom med en mugg kaffe och lite gos innan jag går till jobbet. Ute är det -3 grader och det har fallit en liten centimeter snö i natt. Eftersom torsdagarna har blivit mina fredagar såtillvida att det [oftast] är arbetsveckans sista dag i skolan är det lite halvfint idag. Trevlig Torsdag, typ? Svart kjol och topp, mjuk svart kofta, fina norska fölsedagsörhängen och memento morihalsband som Ingalill har gjort. Fint som snus.

1 kommentar:

pärlbesatt sa...

Naaäääe, nu känner jag mig lite fjäskad med och nöjd. :)

Undrar vad jag ska göra för budskapsmycke nästa gång. Carpe piscem tror jag.

Och angående Alfapet, så är det barndom för mig. När vi var små och det var helgmiddagar så spelades det upp till fyra partier samtidigt. Vinnarna fick spela mot vinnarna osv. På sant. Tror fortfarande de håller på, om än mindre frenetiskt än förr.