fredag 14 februari 2014

... när jag behöver det som mest...

Woman reading.
Kitagawa Utamaro
När jag vaknade i morse var jag mer än lovligt låg. Mycket lägre än jag valde att visa i morgonskrivet. Jag kan inte riktigt svara på varför. Det finns outredda... ofärdiga, snarare... saker i mitt liv, men vanligen låter jag dem inte dra ner mig på det viset. Även om jag gaskade upp mig frampå dagen, och tyckte jag fick ur det sista av depp ur systemet när jag jävelcyklade en timme på gymmet, och dessutom fick ett telefonsamtal från mokaren som berättade att det brunnit i min panna... alltså.. där det inte ska brinna, så att en kabel brunnit av... men att han fixat allt och att den nu brummar fint igen... så förstod jag inte förrän jag läste en elevs blogg... hur skör jag kanske ändå var...

Eleven, som jag känt några år nu har det mycket jobbigt med sin dyslexi, men har - som jag sett det - alltid kämpat. På sistone har hen börjat blogga, bland annat om sitt kämpande med, och i, skolan och när jag läste det här började mina tårar bara trilla. Jag skiter egentligen högaktningsfullt i att det är Alla Hjärtans dag men om en ska få något en dag som denna... ja, då är det att få läsa något sådant här:

"Jag har två lärare som velat hjälpa mig från början /.../ och på gymnasiet min engelska lärare, jag har alltid fått all hjälp jag velat ha, och aldrig några problem att fråga. Bara fråga så får du. Och er tackar jag till tusen. 

Idag är det ju alla hjärtans dag och jag tänker ge er en kram från mitt hjärta till er, för ni har fått mitt självförtroende att gå uppåt. 

Hösten 2013, alltså förra terminen, hade jag en svaka, jag mådde inte alls bra, var trött på att /.../ varje vecka, fråga om hjälp, men fick den aldrig, jag gav upp hoppet, jag fick höra, tror tyvärr du inte kommer att fixa den här kursen /.../ att höra det kan sänka en till borten, jag valde att ge upp, jag valde att inte gå till skolan, mitt hopp tog slut, mamma och pappa vet hur mycket jag kämpar, men de kanske inte vetat om alla dagar jag varit hemma. 

Men jag tappade hoppet och glömde bort det viktiga. Jag hoppade gärna två dagar i veckan och dröjde ut på körlektioner för jag ville inte tillbaka, jag ville bara inte dit. 

Det ligger i mitt borten fortfarande, men jag har valt att gå ifrån det. Min största anledning är mina föräldrar, de finns där alltid, hjälper mig alltid och vill alltid att jag ska klara mig. 

Men en stor anleding är även min Engelska lärare, hon såg att jag inte mådde bra, hon såg mig. Hon tog in mig på sitt rum och pratade med mig, hon fick mig att inse att jag kommer att fixa det här, hon var där för att vilja hjälpa mig. Och därifrån hämtar jag min styrka varje dag."

Och nu rinner de igen... av glädje! Tack, K!




(Och naturligtvis har jag fått elevens tillåtelse att publicera ur bloggen.)

5 kommentarer:

Cuby sa...

Du vet att du är en lärare som bryr dig och som ser eleverna. Jag vet. Eleverna vet. Men visst berör det en när man får veta att det verkligen gjort skillnad, på t.ex. det här sättet.

magda sa...

Jag vet. Men jag är också rn som aldrig känner mig riktigt... tillräcklig. Därför blev jag så oerhört glad för detta.

Att sedan få höra det en dag när jag mår skit... det var verkligen ord i rättan tid.

ming wan lee sa...

härliga människa som beskriver och berättar om sin uppskattning, och detta trots kampen med orden! och visst vore väl livet lättare om vi lärde oss använda ord som tröst istället för vapen? KRAM!

magda sa...

Ja, det är starkt att göra!

Kram!

Anonym sa...

Efter att ha varit i relation med honom i nio år, han gjorde slut med mig, jag
gjorde allt för att få honom tillbaka, men allt var förgäves, ville jag honom
tillbaka så mycket på grund av den kärlek jag har för honom, bad jag honom med
allt, gjorde jag lovar, men han vägrade. Jag förklarade mitt problem för
någon på nätet och hon föreslog att jag hellre bör kontakta en besvärjelse
caster som kan hjälpa mig att kasta en trollformel för att få honom tillbaka, men jag är typ
som aldrig trott på spell, hade jag inget annat val än att prova det, postade jag den
passcaster, och han sa att det var inga problem att allt kommer att bli
okej före fyra dagar, att mitt ex kommer tillbaka till mig innan fyra dagar, han
kasta förtrollningen och överraskande i den andra dagen var det runt 16:00. Mitt ex
ringde mig, blev jag så förvånad, jag svarat på samtalet och allt han sa var att
han var så ledsen för allt som hände, att han ville att jag skulle återvända
för honom, att han älskar mig så mycket. Jag var så glad och gick till honom, det var
hur vi började leva tillsammans lyckligt igen. Sedan dess har jag gjort
lovar att vem som helst vet jag att ha en relation problem, skulle jag ha
bidra till att en sådan person genom att hänvisa honom eller henne till den enda riktiga och kraftfull
passcaster, DR OJEFOR som hjälpt mig med mina egna problem och som skiljer sig från
alla falska där ute. Vem som helst kan behöva hjälp av förtrollningen
caster, är hans e-post (drojeforspellcaster@gmail.com}
Du kan maila honom om du behöver hans hjälp i din relation eller
något han trollformler för olika
ändamål såsom
(1) Om du vill att ditt ex tillbaka.
(2) om du alltid har mardrömmar.
(3) Du vill främjas på kontoret.
(4) Du vill att kvinnor / män springa efter dig.
(5) Om du vill ha ett barn.
(6) Du vill bli rik.
(7) Du vill knyta din make / maka att vara
din för evigt.
(8) Om du behöver ekonomiskt stöd.
(9) Växtbaserade vård
(10) Om du kan ha möjlighet att tillfredsställa din fru
kön önskan beroende
till lågt erraction.
(11) Om din menstruation vägrar att komma
ut den dag den
anta eller över flöden.
(12) om ditt arbete vägrar att betala dina, folk
tack dig?.
(13) lösa ett markfrågan och få tillbaka det.
(14) Har din familj Denny dig av din
rätt?
(15) Låt folk lyder mina ord och gör mitt
som.
(16) Har du ett lågt spermie?
(17) Mål lösa E.T.C