denna dagen ett liv...

... som Farbror Melker plägade säga. Missförstå mig inte; dagen har varit galet rolig men också sjukt intensiv! Med lektion efter lektion efter lektion och med bara tio minuter emellan varje och elever som vill stanna efter och fråga och prata så fick jag helt enkelt vara kissnödig i två timmar innan jag fick chansen att åtgärda det. Efter det att mina lektioner var slut har jag haft improviserade möten med olika elever, lagt upp taktik för omtentor för några, samtalat och planerat med kollegor och dessemellan försökt tänka efter vad vi hann med idag och vad som kan vara lämpligt att jobba med i morgon. Jag ville liksom inte gå hem, egentligen. Men min hjärna såg till att jag gjorde det ändå, genom att helt enkelt slå till skärmsläckaren och gå ner i viloläge strax innan fyra. Lyckligtvis hade jag dessförinnan hunnit krafsa ner vad jag behövde handla med mig från affären - annars hade jag väl irrat omkring där fortfarande...

Jag hade planer på att träffa Catharina och ta en fika och lite snack, eftersom Mannen stannar i Blekinge ikväll (annars skulle jag ju fixat middag, var tanken), men jag tror faktiskt inte att jag orkar. Jag ska ta ett bad och läsa vidare i Ebba Witt Brattströms Å alla mina kära systrar, som höll mig vaken lite för länge i går kväll. Sedan kanske jag virkar lite också, om jag inte har somnat innan dess...

Men... jag gillar det här läget! Massor!