irri

Jag tog fram ett par album med bilder från mina tidiga tonår. Eller... när jag tänker efter var det nog från en del av de senare också. Tänkte få lite input till ett skriv. Men jag blev mest bara o-glad. Jag var inget olyckligt barn. Verkligen inte. Ingen olycklig tonåring, heller, egentligen. Ändå får jag ett hål i magen när jag ser på bilderna.

Men jag hittar ett kort på Mats. Det enda jag har från den tiden. Bilden är suddig, men han är lång och fin i mörka jeans och dito jeansjacka. Lutad mot en liten lastbil står hans Zündapp och när jag nu ser fotot ser jag att den inte alls är röd, som jag mindes, utan mer orange. Jag ser på bilden och så många andra bilder dyker upp i mitt huvud. Bilder att tänka kring, att känna inför. Varma, fina bilder.

Jag ger inte upp så lätt. Plockar fram USB-minnet pappa skickade mig i våras. Letar vidare bland hundratals, kanske tusentals, bilder. Men nu är klockan för mycket. Jag funderar vidare. I min säng.

I morgon är åter en dag.