men det är ju också typiskt

Starkt kaffe!

Jag tänker bakåt och funderar över när jag sist hade en helt kravlös och oplanerad morgon, att sova så länge jag vill på, och kommer fram till att det bör ha varit lördagen den 17 maj. Fyra veckor sedan, alltså. Det har varit jobbveckor och Englandsresa och festival och whatnot. Idag äntligen en morgon att bara sova tills jag vaknar. Och vad händer? Jag vaknar strax efter sex och kan inte somna om. BLEH. Men... jag kan välja att antingen ligga kvar i sängen och inte somna om eller att kliva upp, få på en kanna kaffe och sedan envisa mig ut på altanen. Vinden är ganska frisk och lite bitig men himlen är blå och det ligger ett tungt skönt sus i trädtopparna. Jag har raggsockar på fötterna och katterna tassar ut och in.

För en stund tänker jag helt ignorera att mitt hem ser ut som en katastrofzon (och i den mån jag överhuvudtaget bryr mig om att förklara det så är det de senaste fyra veckornas liv som är en del av orsaken...). Jag tänker njuta ohämmat av den här vackra morgonen och när molnen kommer rullande framåt dagen ska här städas, skuras och fejas. Jag hade planer på Öland, för en dags solande, men skjuter det på morgondagen. Om det blir mer stabilt med sol då. Annars funkar ju altanen fint, också.

Jag har andra val idag, också. Psykjunta på Tyrolen, i Alvesta, lockar eftersom jag gillar Dungen och de spelar ikväll. I Långasjö kör Musikfabriken Under bar himmel med bland annat ett par attans bra tjejakter. I grannkvarteret, hos vännen Peter, är det musik- och fölsedagsfest. Jag får se vad jag väljer. OM jag väljer. Även om jag inte riktigt kan styra över min sömn (men jag har sovit som en sten, rakt igenom fullmånenatten) är detta min dag. Min och bara... min!

Så jag börjar här. På altanen, med katter och kaffe, och låter tankarna flyga som de vill. Jag tänker på genrepet i Åfors igår och på hur galet bra det var (knotten till trots). På sommarskolan och att jag nog bör styra upp lite planering där (men inte idag). På ett fint samtal med en skön kollega/vän, över en pint ale på en sunkpub i Scarborough (vi hade ett par timmars ledigt), om livet, möjligheterna och kärleken (och om hur svårt det är att veta hur en gör om en, till äventyrs, aktivt skulle vilja träffa någon). På sommaren, som väntar runt hörnet,  på vänskapen och på... nuet.

The Woman in Seat 27A - Mattias IA Eklundh

Välkommen ombord!