tårar... och lycka!

Vilken sjujeffla härlig morgon! Igår, när jag gick och la mig, hade jag en idé om att göra som vi gjorde i England och alltså ta min "löpträning" i ottan. När jag vaknade vid kvart i sex kändes det kanske inte som en fullt lika kul idé (i synnerhet när jag inte har gryningspatrullen Malin & Anders som draghjälp). Men... hur eller hur... jag drog faktiskt på mig träningskläderna och begav mig, innan jag hann känna efter mer. Och vilken grym pepp det var att komma ut i morgonsolen med krispig, klar luft och fåglalåt! Nu tackar jag mig själv, med en klapp på axeln, för att jag gjorde det. Resten av dagen kommer ju bli kanonfin, tack vare denna kickstart!

Selfie. Typ.

Igår hade vi lite avslutningslunchbuffé, på jobbet. Gott, enkelt och avslappnat. Bäst jag satt där och försvann lite in i mina egna tankar, så där som jag kan göra ibland när jag är lite trött (ja, det blev ju inte jättetidig hemgång i måndags kväll...), fick jag se en av våra studenter (jag tänker på dem som "studenter" ett litet tag till). Hon vinkade på mig så jag gick ut i korridoren och... där fick jag en ljuvlig blombukett, med ett hjärtevärmande kort, och en riktigt stor, varm kram! Det är nästan på dagen tre år sedan våra vägar först korsades, på sommarskolan, och den här tjejen har kämpat hårdare än många. Med oddsen emot sig har hon tagit sig igenom tre års gymnasiestudier och kommit ut på andra sidan med inte bara ett gott betyg utan också som en ännu starkare, mer insiktsfull och öppenhjärtig tjej. Att ha fått vara med en liten bit på den resan är belöning nog, i sig självt, men det är klart jag blev både vansinnigt glad och väldigt rörd av den fina gesten med blommorna och kortet. Ja, vi var lite tårögda båda två, minsann... tårar av lättnad... av glädje.

Nu pryder de underbara rosorna mitt matsalsbord och kortet ska jag sätta upp på anslagstavlan vid mitt skrivbord, på jobbet, som en påminnelse om en härlig elev och om att en aldrig ska ge upp. Allt är möjligt - men vi behöver varandra för att klara det!

Fina K... om du läser detta... du skrev på kortet att "det kommer alltid att sitta kvar". Det gör du också - i mitt minne! KRAM igen, till dig! Jag minns att du spelade en låt för mig på en lektion, den där sommaren, och den håller än...

1.000.000 nollor - Kapten Röd