regnet

Jag vaknade strax efter sex. På avstånd hördes åskan. Halvslumrande låg jag sedan och lyssnade medan den tvekade för att sedan dra sig allt närmare. Mannen vaknade också till en stund, för att sedan somna om. Vid åtta gick jag upp och fixade mig kaffe och kröp sedan tillbaka i sängen, med min bok (morgonens läsning: Katerina Janouchs Sommarbarn) och njöt av åskvädren runt sjön. Vid några tillfällen blinkade lampan till, men det blev inget riktigt strömavbrott. Regnet dundrade det också, för att så småningom övergå till ett envetet strilande.

Efter frukost gick jag ut i trädgården på en liten spaningsrunda. Fräsch, klar luft som doftade sådär ljuvligt efter-åskigt! Inga växter hade tagit skada av skyfallet, men allt var genomvattnat å det rejälaste och nu är vattentunnorna fyllda igen. Jag fick gå en runda bland utepelargonerna för att tappa fat och ytterkrukor på vatten, så de inte står för blött.
Minsann om inte en snigeljävel kravlat sig upp på yttertrappen, för att slå sig ner bland mina kryddväxter. Jag lät den drunkna i en av regnvattentunnorna. Nu är det krig!

(Luktärt)

Björkeryd, 17 juli, 2010