omväxling

Här svänger det snabbt. Igårkväll njöt jag av en underbart vacker solnedgång och idag när jag slog upp mina blå (nåja... slog upp och slog upp... motvilligt gläntade på dem) var himlen jämngrå och regnet föll. Det faller fortfarande. Men det är en bra grej. Min alldeles, alldeles nyklippta gräsmatta kommer att älska det! Lite tråkigt för grannarna, dock, som satt upp ett jättestort partytält i trädgården och pyntat fint åt sin dotter som tar studenten idag. Men kanske lättar det upp under dagen. Själv kommer jag inte att märka så mycket eftersom muntorna i engelska A fortsätter idag, och vi ska hålla på till sena eftermiddagen.

Tio år sedan göteborgskravallerna, vilket uppmärksammas i morronteve och i P1-morgon. Polisen säger att de arbetar annorlunda nu. Mindre med provokationer och mer med att plocka ut störande element så att demonstrationer kan flyta bättre. Jahaja. Fan tro't. Hursomhaver är deras agerande då en skamfläck som kommer att sitta kvar ett bra tag till. Knappast något som bygger upp ens tilltro till poliskåren...

Som Bob Hansson skrev i Bräcklighetens poetik: "... men vem ringer man om det är polisen man är rädd för?". Och ja... han var där. Då. Bob.

Vilket påminner mig om att jag måste lägga en beställning på Bokbörsen så jag kan fylla i hålen i bokhyllan där några av mina Bobböcker stått. Matilda har dem nu och jag har lovat henne att få behålla dem. Det kostar på att missionera - men det är mödan värt!