Jag noterade att inte en enda kvinna jobbade ute i fabriken. Guiden bara tittade konstigt på mig, när jag undrade varför, och sa att… ”well… this is quite a male oriented area…” och så berättade han att de, för några år sedan, tog in kvinnliga lärlingar… ”but for some reason they never stayed on for long… you know… they had babies and such…” Med den attityden är det kanske inte så konstigt att tjejerna inte ville stanna. Men… några kvinnor fanns ändå i fabriken. Endimensionella.
Patrick, Roland och jag köpte sandwiches på Marks & Spencer och kaffe på ett café bredvid, och sedan satt vi på en bänk högt över stranden och åt vår lunch och matade duvorna med smulorna – helt eniga om att ingen av oss känner oss redo för duvmatarfasen än på en sisådär 20-30 år. Tvärtom vill vi fortsätta njuta av spelningar och festivaler tills vi är sjuttifem, allraminst.
Efter lunchen traskade vi, med eleverna, till Sixth Form College där Patrick jobbar, och fick en rundtur. Sedan hade Patrick dubbellektion med dem, medan vi andra tog en taxi tillbaka till stan. Anna vilade, Susanne och Åke gick på en sådan där ”fiskbehandling” och Roland och jag strosade ut på piren, där Roland hade en cache att hämta. Hemvägen gick sedan via en vätskekontroll på en synnerligen trevlig pub där jag drack Nick Stafford’s Hunbleton Ale Nightmare. Mycket god, men den slår inte Jaipuren jag provade i York.
Kvällspromenaden tog ett par timmar längs strandpromenaden där vi hittade de flesta av våra absolut underbara ungdomar nere på stranden, spelandes fotboll och vi stannade och pratade med dem en god stund. Så småningom gick vi hem igen, via ett alldeles lagom sunkigt sjapp.
En halfpint är en ganska lagom dos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar